3 jan 2005 - 30 juni 2005
 

05-06-30
Det här har varit en väldigt lugn vecka. I lördags åkte sonen iväg till Turkiet med sina kompisar, så jag har varit hemma alldeles själv med djuren.

Renoveringen av badrummet går tröööögt......I går och i förrgår var mattläggarna här och slipade och spacklade både väggar och golv. Tyvärr visade det sig att golvet inte torkat riktigt än så dom kan inte göra så mycket mer nu på ett tag. Börjar faktiskt bli riktigt less på att bo så här nu :-(.

Sydney har haft det rätt jobbigt när karlarna har sprungit ut och in. Först försökte hon skrämma dom genom att låta högt och spela tuff , men eftersom det inte var några lättskrämda herrar så tystnade hon rätt snart. Istället bytte hon taktik och sprang omkring och visade upp alla sina leksaker istället.

När vi var ute i skogen idag stötte vi på en lös hund som hade ägaren 100 meter längre bort. Det finns inget som jag blir så irriterad över som när hundägare släpper sina hundar lösa utan att ha koll på dom. Det värsta är att ägarna inte tycker att dom gjort något fel eftersom deras hund "är så snäll och aldrig skulle göra nåt ont". Dessutom får jag ibland höra: "Det gör inget om din hund biter min ordentligt, då kanske han lär sig att inte springa fram till andra hundar". Ja, vad säger man.......


Sydney bland ängsblommorna

05-06-21
Vårt badrum ska totalrenoveras och det är väl inte det allra roligaste. Speciellt inte när mattläggaren hittade en massa fukt under golvmattan som gjorde att allt blir uppskjutet minst ett par veckor. Så nu sitter vi här med ett utrivet badrum och hoppas att golvet torkar fort som sjutton.

Förra veckan hade vi inte ens en toastol så sonen och jag packade ihop Sydney, katten Sigurd och det allra nödvändigaste och flyttade hem till mina föräldrar på andra sidan stan. Sydney har trivts som fisken i vattnet eftersom mina föräldrar inte snålar med godsakerna. Annat var det med hundarna vi hade när jag var barn, dom fick absolut inte tigga vid matbordet. Med Syd är det annorlunda. Enligt mina föräldrar är det väldigt synd om Sydney om hon inte får sitta med vid matbordet och smaka på både det ena och det andra *suck*.

Fördelen med att bo hos föräldrarna är förutom mammas goda mat också att Skellefteå BK ligger på promenadavstånd från deras hus.
Vi har varit en sväng förbi klubben och kört ett lydnadspass varje förmiddag innan det hunnit bli för varmt. Den tiden på dagarna är det inte en enda människa där så vi har haft hela lydnadsplanen för oss själva. Sydney är alltid full av förväntan då vi närmar oss klubben men den här gången lugnade hon snabbt ner sig när hon upptäckte att det inte fanns en endaste hund där mer än hon. Hon såg faktiskt lite vilsen ut stackarn.

Idag har vi flyttat hem igen till röran. Både Sydney och Sigurd var glada över att vara hemma igen och det är jag med, trots mammas goda bullar. En sak som jag saknat väldigt mycket är datorn. Efter fem dagar utan internet kan jag bara konstatera att jag lider av ett gravt internetberoende!

 

På Skellefteå BK


Var är alla hundarna?

05-06-13
Nu har sommarvärmen även kommit till norrland och med den en ohyggligt massa mygg och knott. Stackars Sydney ser ut som om hon drabbats av någon form av böldpest på grund av alla myggbett.

Sydney har alltid blivit väldigt låg av solen och värmen. Varje sommar transformeras min hund från en väldigt glad, hoppig och sprallig dobermann till en väldigt seg och väldigt lugn en. Första sommaren med Syd fattade jag inte riktigt vad som hänt utan berättade glatt för alla som vill lyssna att nu hade minsann min vilda Sydney äntligen mognat och blivit en lugn och sansad hund. Den enda som inte kom med någon kommentar om Syds "mognad" utan bara tittade lite skeptiskt på mig var min kompis som hade haft dobermann i nästan tjugo år. Och bara det skulle väl egentligen fått mig att inte glädjas alltför mycket. Så kom då hösten. I takt med att dagarna blev kallare försvann också Sydneys "mognad" och helt plötsligt en dag hade jag fått tillbaka min glada studsboll igen - och hon var efterlängtad!

Efter att snart ha tillbringat fem somrar med Sydney har jag lärt mig att hålla tyst och när folk frågar om min hund äntligen har lugnat ner sig så svarar jag bara - "Nej, inte det minsta, det är bara värmen!"  Visst kan det vara skönt med en lugn och sansad hund ibland, men jag föredrar ändå min alltid så glada och hoppiga hund som glatt hänger med på allt, framför en som bara går och hänger i kopplet.

Vilopaus bland maskrosorna


 

05-05-30
Igår blev det en dag utan aktivering för stackars Sydney. Att vara ensam hemma är inte riktigt hennes grej..........Himla tur att grannarna ovanpå oss var ute i stugan. Medan Sydney hade tråkigt hemma tillbringade jag min tid på klubben med att vara figurant på MH:t och sedan medhjälpare på valpkursen.

Jag får alltid dåligt samvete när jag inte haft tid med Syd så idag var vi istället ute extra länge. Det var som alltid mycket spring i dom långa dobermannbenen och som alltid försökte hon testa att springa förbi matte så nära som det bara går. Första året blev jag omkullsprungen lite då och då men nu har hon lite bättre avståndsbedömning och svischar glatt förbi med ett par centimeters marginal. Fast det är rätt svårt att hålla sig på benen ändå - man faller nästan omkull av bara vinddraget :-). Förutom att försöka välta matte så gjorde Sydney ett par uppletanden, som idag faktiskt gick riktigt bra. Efter att ha både sprungit och gympat hjärnan i nästan två timmar var det en mycket trött och mycket smutsig vovve som slocknade i sin soffhörna.


Det finns alltid tid för lite pinnätning


 

05-05-26
I dag har vi tränat uppletande i det vackra försommarvädret. Det har väl gått sådär.........Sydney har ett stort föremålsintresse och farten ska vi inte heller klaga på. Men någon apportör är hon definitvt inte!. Föremålet hittade hon rätt snabbt men sedan tyckte hon det var lite larvigt att hålla sig till ett litet vallat område när hon hade två stora fält att springa på - Och sprang gjorde hon! Nu gör det ju inte så himla mycket eftersom vi inte ska tävla. Huvudsaken är att hon har roligt!

Har man hund så hör det kanske till att man ibland blir dumförklarad av folk i omgivningen som själva inte håller på med hundar. Efter idag har jag säkert fått rykte om mig att inte riktigt vara vid mina sinnens fulla bruk.
När jag gick och vallade rutan för uppletandet stannade två stavgående äldre damer på skogsvägen en bit bort och tittade förstummat på mig. Dom undrade nog varför en kvinna i sina bästa år halvsprang fram och tillbaka i serpentiner ute på ett fält mitt i skogen. Inte konstigt att dom tittade lite undrande när vi mötte dom på vägen hem :-).


Sydney tar igen sig i solskenet

05-05-22
Grattis Sigurd!
Idag fyller vår älskade perserpojke Sigurd 13 år, vilket är en väldigt hög ålder för en perserkatt. Vår förra kisse, Sotis blev precis 13 år och 14 dagar, så vi håller tummarna för att Sigurd slår det med hästlängder. Usch och fy.......det är inte roligt alls när djuren börjar bli gamla. Det enda man kan göra är att ta till vara varje sekund och glädjas så länge dom är friska och krya. Och naturligtvis pussa på dom så ofta man bara kan!

Har nyss kommit hem efter att ha varit på vår klubb (Skellefteå BK) där jag hjälper till på en av valpkurserna. Det är hur kul som helst! Vår grupp består av tolv valpar i varierande åldrar, storlekar och raser och så deras familjer förstås. Både valpar, mattar och hussar är jätteduktiga och det kommer att bli både roligt och intressant att följa dom och se alla framsteg dom gör under de närmaste veckorna.
 


Vår älskade perserpojke Sigurd

05-05-19
Den årliga invasionen av igelkottar har nu påbörjats.

Innan vi skaffade hund tyckte jag att dom små taggiga sakerna var rätt trevliga att ha på gården - Men det var då det! När Sydney kom in vårt liv förändrades min syn på igelkottar totalt. Har man en hund som förvandlas från Dr Jekyll till Mr Hyde varje gång man går ut på kvällen är det inte roligt. Syd blir ett fullständigt rasande monster när hon ser en igelkott och med fradga runt munnen vrålar hon så högt att hon säkerligen skulle kunna väcka upp en död.

För ett par år sedan satte vi upp staket runt tomten. HURRA,  tänkte jag -" Äntligen kan jag bara öppna altandörren och släppa ut Syd för att kvällskissa". Då hade jag naturligtvis glömt IGELKOTTARNA!! Inte sjutton kunde jag släppa ut Sydney ensam på gården när dom små "iggarna" gick omkring överallt. Nej, innan jag tar ut Syd (givetvis i koppel) får jag gå skallgång på tomten. Jag kikar under trädgårdsmöblerna, under häcken, bakom staketet, ja överallt där en liten "igge" kan tänkas gömma sig. Inte förrän gården är säkrad kan stackars Syd (som vid det här laget är väldigt kissnödig) få gå ut och kissa.

Den här tiden på året går det ändå rätt bra eftersom det är ljust nästan dygnet runt. Värre blir det på hösten, för i höstmörkret syns inte igelkottarna alls. Det blir nog till att skaffa en ordentlig ficklampa tills dess.......


Sydney kan rulla ihop sig som en igelkott hon också (ja, nästan i alla fall....)!

05-05-10
Nu har smällandet tystnat för den gången och äntligen kan livet återgå till det normala igen.

Efter en vecka med regn, blåst och kyla har det idag varit en strålande dag. Sydney och jag har som vanligt varit ute och knatat i skogen och trots det vackra vädret träffade vi inte en endaste människa ute. Några som däremot ofta är synliga nuförtiden är älgarna. Vi var på väg ut på dom stora ängarna där Syd älskar att springa runt och nosa, då jag fick syn på något stort och gråbrunt bakom några buskar. Naturligtvis var det en älg! Nu bryr sig inte Syd om älgar, hon tycker att dom är alldeles för stora för att vilja ha något med dom att göra men jag kopplade upp henne i alla fall. Man kan liksom aldrig veta - Helt plötsligt kan hon få för sig att älgar är något man bara måste springa fram till. Sydney tyckte det var väldigt spännande men jag tror hon blev lättad när hon insåg att vi skulle vända om och gå hemåt igen. För säkerhets skull vände hon sig om flera gånger för att vara säker på att det stora hemska vidundret stod kvar vid sin buske. Och det gjorde den också - Som tur var!

Måste passa på att skryta lite över Sydney också. Visst är hon skotträdd och speciellt modig är hon väl inte heller, men hon är helt fantastisk att ha lös! Har hört en del säga att en dobermann aldrig kommer på inkallning, att den bara drar iväg och aldrig går att släppa lös. Men då har dom aldrig träffat Sydney! Jag har faktiskt aldrig haft inkallningsproblem med henne, hon kommer alltid som ett skott och inte drar hon iväg heller. Under de snart fem åren jag haft henne har hon faktiskt aldrig någonsin (peppar, peppar...) gått fram till vara sig andra hundar eller människor. Träffar vi på folk och fä när hon är lös i skog och mark ignorerar hon dom totalt och jag måste säga att det är otroligt skönt :-)


Världens bästa Sydney!

05-05-02
Fy sjutton så less jag blir på allt smällande, ungarna i området verkar ju ha hur mycket raketer som helst :-(.

Det började smälla redan några dagar innan Valborg och lär väl fortsätta hela den här veckan också. Värst är det på kvällarna, så vi har faktiskt skippat våra kvällspromenader eftersom Sydney råkar i panik av raketerna. Istället har vi lagt alla aktiviteter på förmiddagarna medan dom skjutglada barnen går i skolan. Vi har kört hårt med extra långa skogspromenader, lydnad och lite spår så Syd har varit trött på kvällarna och inte verkat sakna sina kvällsrundor alltför mycket.
Tack vare att vi har en egen liten tomt så har Sydney kunnat vara ute rätt mycket i alla fall. Vädret har varit kanon och hon har själv fått gå ut och in som hon velat medan jag varit duktig och krattat löv. Har hon hört raketer har hon sprungit in och när faran varit över har hon kommit ut igen och fortsatt att gnaga på sin pinne.

Nu ser vi bara fram emot att smällareländet slutar så vi får börja leva normalt igen.


Sydney kopplar av på tomten mellan raketuppskjutningarna

05-04-25
Idag var det premiär för årets första spår. Med ryggsäcken packad med vatten, en ny röd och fin spårsele, kortison mot ormbett samt en hel hög med snitslar (jag har nada lokalsinne!) begav vi oss ut i det strålande vårvädret.
Eftersom både jag och Sydney är en aning ringrostiga så blev det bara ett lätt nybörjarspår. Syd klarade spåret galant och blev överlycklig när hon upptäckte att spårslutet bestod av en mix av Coops köttbullar och frolic.

Sydney passade också på att ta årets första utebad, fast det var ju inte direkt frivilligt. Stackars Syd förstår inte riktigt att isen inte håller längre och när hon skulle springa över ett stort dike så brast allt under henne och hela hon försvann under vattnet. Nu kom hon upp precis lika fort som hon åkte ner och det var en genomblöt och bedrövad hund som skyndade till matte för att få lite tröst. Det är inte lätt att råka ut för ofrivilliga kallbad, speciellt inte om man som Sydney hatar att bada och dessutom har en elak matte som står och vrider sig av skratt. För det såg onekligen väldigt roligt ut (varför har man aldrig kameran i handen när man verkligen behöver den?)!

Igår hade Terrierklubben officiell utställning i Skellefteå och jag var där och hejade på bullen Esther och hennes matte. Esther fick 1:a, Ck och jättebra kritik av den engelska domaren - Heja Esther!


Sydney i spårtagen

05-04-18
Visst är det skönt när det börjar bli vår, men leran som hör till kunde jag ha klarat mig utan.
Skogsvägen är som en enda lervälling, utom där det fortfarande ligger is förstås. Sedan förstår jag inte varför Sydney alltid tycker det är roligare att hoppa på matte när det är skitigt ute.......Idag hittade hon en hög med smarrigt hästbajs också och passade under hoppandet på att kleta av sig på både jacka och byxor. Himla tur man har tvättmaskin hemma!


Fullt ös ute på ängarna

05-04-06
Ikväll har vi varit på den årliga ringträningen som anordnas i vårt bostadsområde. Sydney ska inte ställas eftersom hon inte riktigt stämmer in på rasbeskrivningen (bl a alldeles för mycket lösskinn runt halsen), men det är skoj att vara med och alltid lär man sig något nytt.

Sydney skämde som vanligt ut sig när hon skulle springa bredvid matte. Hon tyckte det var mycket roligare att hoppa runt och kampa med kopplet än att springa runt och visa upp sig. Till och med "dobermannslyngeln" Oskar uppförde sig mer exemplarisk än vad hon gjorde *suck*........Det är tur att man har humor, för det behövs när man är dobermannägare :-).

Oskar och Sydney fick också chans att lära känna varandra lite bättre. Syd är lite reserverad mot nya hundar men efter en stund tinade hon upp och pucklade på stackars Oskar rejält med tassarna. Det var en trött Sydney som sedan promenerade hem med matte och det dröjde inte länge förrän hon låg och snarkade i soffan och drömde om alla hundar hon träffat.


Sydney och bullen Ester väntar på sin tur.


Oskar (Jean Dark Escada) och matte Sara.

05-03-31
Stackars Sydney har råkat ut för magsjuka! Det är inte ofta hon varit dålig i magen, men den här gången blev hon det rejält. Efter ett dygns fasta och sedan risdiet verkar hon nu vara på bättringsvägen - Tack och lov!!

På grund av kylan har det inte blivit så mycket träning, men igår kunde vi äntligen köra ett ordentligt lydnadspass i vårsolen i rastgården. Det gick jättebra. Trots att det var länge sedan vi tränade utomhus och trots att både hundar och människor passerade utanför så behöll Sydney ögonkontakt med matte hela tiden - Duktig vovve!


Sydney vilar sig i form efter magsjukan


05-03-24
Idag det vår! Temperaturen visar +10, solen strålar från en klarblå himmel och det är snömodd överallt.

Sydney och jag har tagit vara på den här vackra dagen genom att vara ute lääänge. Vi har gått runt i skogen på alla möjliga stigar och skoterspår som vi hittat och bara njutit av vädret. På vägen hem gjorde vi en avstickare, eller rättare sagt en uppstickare  på vårt lokala berg, Byberget. Nu är det väl inget högt berg men tillräckligt högt för att jag skulle bli helt slut innan vi var uppe. Får väl skylla på att jag hade alldeles för mycket kläder på mig.........För Sydneys del spelar det ingen roll om det går uppför eller nerför, hon springer lika fort ändå! På väg ner fick jag lov att koppla henne för att inte riskera några brutna ben.

Förra veckan tröttnade jag på Sydneys skendräktighet som den här gången var ännu värre än vanligt. Jag ringde djurkliniken och fick Galastop som skulle stoppa mjölkproduktionen. Efter några dagar hade mjölkkörtlarna blivit mindre och hennes humör mycket bättre. Nu har hon faktiskt börjat hoppa och studsa igen när vi ska ut och bara det är ju ett gott tecken.

Passar på att önska alla en GLAD PÅSK!


 


 

Sydney på byberget


 

05-03-07
Idag har vi varit ute på långpromenad tillsammans med våra grannar på andra sidan staketet, mellanpudeln Soya och hennes matte Ewa.
I hela två timmar gick vi runt på stigar, skogsvägar och skoterspår och hade hur trevligt som helst i det vackra vintervädret.
Soya tyckte först att Sydney sprang lite väl fort och lite för nära, men efter en stund tinade hon upp och hängde på efter "långben" när hon satte fart utefter skogsvägen.

Sydney har blivit något av en idol för lilla Soya, vilket både är på gott och ont. Någon vidare förebild är hon inte den goda Sydney och Soya har precis som sin granne börjat blåsa upp sig och skälla bakom staketet på alla som går förbi. Dessutom har hon också utsett papillontiken som bor i huset mitt emot som sitt hatobjekt - precis som Sydney.


Soya och Sydney står och spanar

05-03-03
Nu har Skellefteå BK:s träningskvällar kört igång igen och i går kväll trotsade vi kylan för att åka iväg och träffa dobermannkillen Oskar (Jean Dark Escada) och hans matte och husse. Det är inte ofta jag träffar dobermannfolk här i stan så jag måste säga att jag var väldigt entusiastisk över vårt stundande möte. En som inte var lika glad var Sydney. Hon är som sagt skendräktig och är nu inne i sin jag-är-sur-på-allt-och-vill-bara-ligga-och-sova-period och var inte alls pigg på att lämna stugvärmen för att stå ute och frysa i mörkret och kylan.

En som inte verkade bry sig om att det var kallt ute var lille Oskar. När han såg Sydney blev han bara såååå glad. Han pep, tjöt, hoppade runt och var precis så glad som bara en 6-månaders dobermann kan vara. Tyvärr smittade hans glädje inte av sig på sura tant Sydney som gjorde allt för att undvika den framrusande slyngeln, hon tyckte Oskar var alldeles för mycket! Lille Oskar tröttnade snart på den sura tanten och vände intresset mot ett annat håll istället, och jag förstår honom fullständigt.

Det var verkligen jätteskoj att träffa Oskar och hans trevliga familj och jag hoppas det blir fler gånger. Jag tror också att Sydney kommer att uppskatta Oskar, bara hon kommer ur skendräktigheten och blir sig själv igen.

05-02-28
Sydney har nu kommit in i skendräktighetens fas 2 - Ingenting är roligt längre!
I vanliga fall förvandlas Syd från dobermann till känguru när hon hör orden "gå ut i skogen". Hon studsar som en gummiboll och kan knappt bärga sig tills vi kommit ut genom ytterdörren. I dag har jag inte fått någon respons alls trots att jag stått i hallen och gastat "nu ska vi gå ut i skogen" ett antal gånger. Nej, Sydney har bara legat i sin älskade soffhörna med stornosen instoppad mellan frambenen och inte brytt sig ett skvatt. Det enda som hände var att hon slött lyfte på ena ögonlocket, kikade ointressant på mig och fortsatte snarka.

När Sydney väl kom ut i skogen blev hon något piggare, men några snabba race var det inte frågan om. Istället lunkade hon några meter framför mig, åt lite snö, bar på pinnar och gjorde knappt något väsen av sig alls. Man kunde knappt tro det var samma hund som för några veckor sedan rusade runt som ett jehu med snön sprutande efter sig. När hon sedan kom hem hade hon väldigt bråttom att hoppa upp i soffan och fortsätta den avbrutna skönhetssömnen.

Här har det varit några rejält kalla dagar nu med strålande sol och gnistrande snö. Tog med mig kameran för att försöka få några fina bilder på Sydney, men det blev inte bra alls. Alla som försökt fota en svart hund mot en solig vintervit bakgrund vet hur resultatet blir, så jag fick nöja mig med att ta lite naturkort istället.

I

 

Ingen höjdarbild på Sydney...men skogen blev i alla fall vacker...


 

05-02-17
Usch och fy för att vara förkyld!! Ögonen svider, näsan rinner och det känns som hela skallen är fylld med bomull. Tänkte jag skulle känna mig piggare efter en skogspromenad så jag svalde ett par alvedon, fyllde näsan med nässpray, tog Sydney i kopplet och begav mig ut i snålblåsten. Efter en timmes promenad hade Sydney fått springa av sig ordentlig och var nöjd och glad. Själv blev jag inte piggare, snarare tvärtom och fick tillbringa resten av dagen i soffan med värk både i huvudet och bihålorna.

Sydney håller på att bli skendräktig och det är väl ingen period vi ser fram emot direkt. De senaste åren har Syd varit den självutnämnda härskarinnan i vårt kvarter och håller koll på allt som rör sig. Hon tvekar inte heller att använda sin grova stämma, speciellt när två- och fyrbeningar hon inte känner vågar gå förbi på hennes gångväg. Nu när hormonerna börjat snurra runt i hennes kropp blir hon 10 gånger värre och jag måste erkänna att tålamodet tryter både en och två gånger varje dag. Inte nog med att hon vaktar mer än vanligt. Vår annars så snälla Sydney förvandlas under den här perioden också till en riktig bitch och visar gärna "långa tanden" åt dom hundar som råkar komma för nära.

Vi får trösta oss med att skendräktigheten är över om två-tre månader........ och i juli ska hon börja löpa igen.........*suck*


GRRRRR säger Sydney


 

05-01-23
Matte har äntligen köpt ett nytt halsband till mig! Alla andra hundar jag känner har jättefina halsband medan jag fått gå omkring i ett gammalt av nylon som snåla matte köpt billigt på OBS. Hon säger att det inte spelar någon roll vad jag har på mig bara det är praktiskt, men som tur är har hon ändrat sig.
Jag fick följa med matte in på en affär som heter Björkis och att komma in där var som att hamna i himmelriket. Det fanns massor tuggben och pipleksaker överallt - och allt i lagom noshöjd! Tråkigt nog skulle vi bara köpa halsband och eftersom det var dyrt så blev det inget annat. Tur iallafall att killen i kassan var snäll och bjöd mig på hundgodis, för snåla matte köpte ju inte ens ett endaste litet grisöra till mig!


Lite mallig är jag allt över mitt fina halsband
 

05-01-17
Igår kväll kom det äntligen snö så på förmiddagen passade Syd och jag på att gå en riktig långrunda. Bäst att passa på innan det börjar regna och blir halt och eländigt igen. Jag gillar verkligen vintern, men då ska det vara riktig vinter med massor av härlig snö, rimfrost på träden och minusgrader!

Vi mötte inte en enda själ i skogen idag så Sydney kunde springa lös hela tiden. Det är härligt att se henne rusa runt i snön och jag är så tacksam över att hon - trots artrosen - kan fortsätta leva ett aktivt liv. Hon har varit besvärsfri i två år nu och jag hoppas verkligen att hon har många, många år kvar.


Sydney leker struts

05-01-10
Det var länge sedan sist, men idag har matte och jag äntligen varit ute i skogen igen. Först så regnade snön bort och det blev bara en massa is överallt så det gick inte att gå någonstans. När äntligen underlaget blev bra började jag löpa och eftersom det ofta finns lösa hundar i skogen ville inte matte gå med mig just där. Hon var väl rädd att jag skulle rymma min väg med någon snygg hane. Jag tycker det hade varit trevligt med lite romantik men i det fallet är min matte av en helt annan åsikt!

I skogen fanns det massor spännande dofter överallt och jag blev speciellt intresserad av några färska älgspår som jag hittade. Tyvärr var matte inte lika intresserad så hon tog en annan väg och trots att jag gärna hade velat följa spåren kändes det ändå tryggast att gå efter matte. Dessutom tycker jag faktiskt älgar är lite läskiga.......

Igår tog matte bort julen och nu ser det ut precis som vanligt här hemma. Matte höll på hela dagen med att plocka undan alla julgrejer och sedan klagade hon på att det blev så tomt överallt. Känner jag min matte rätt så längtar hon redan till nästa advent då hon får plocka fram allt igen *suck*. Själv bryr jag mig inte så mycket. Bara soffan finns kvar och jag får ligga där i min varma mysiga hörna och snarka och må gott så får det se ut hur det vill här hemma.


Här fanns det väldans mycket gott att lukta på!


05-01-03
Så har vi då överlevt ännu en nyårshelg. Med tanke på den fruktansvärda händelsen i Asien trodde jag i min enfald att folk skulle ta det lite lugnare med fyrverkerierna, men där bedrog jag mig. Här smällde det som aldrig förr, det var t om så att fönsterrutorna skallrade.

Trots Sydneys fruktansvärda rädsla för skott och fyrverkerier gick kvällen väldigt bra. Inomhus har det nästan aldrig varit problem men råkar hon se eller höra raketer när vi är ute drabbas hon av panik. På nyårsafton låg hon faktiskt och sov i soffan ända fram till tolvslaget då hon tyckte det var bäst att ta betäckning under soffbordet. Vår katt Sigurd är ännu räddare och gömde sig redan på förmiddagen då smällareländet började.

Förhoppningsvis slutar smällandet snart så vi vågar oss ut på våra kvällspromenader igen. Sydney är den första skotträdda hund jag haft och jag hoppas hon också blir den sista. Nu har hon inte alltid varit skott- och fyrverkerirädd. Fram tills dess hon var 10 månader reagerade hon inte alls, det fick smälla hur mycket som helst utan att hon ens lyfte huvudet. Sedan kom den där hemska Valborgsmässohelgen då en yngre familj (mitt på blanka dan) sköt upp en raket precis bakom henne. Stackars Syd blev totalt panikslagen och efter den händelsen har hon varit helt förstörd och inte har det blivit bättre med åren heller - snarare tvärtom.

Det här var alltså dom första raderna i årets dagbok. Vi lever väl inte världens mest spännande liv så det lär väl inte bli så många uppdateringar, men vi hoppas ni vill fortsätta besöka oss ändå :-).

Passar också på att önska alla besökare på vår sida en God Fortsättning på det nya året!


"Säg till när det slutat smälla!"