4 juli 2004 - 31 dec 2005
 

05-12-31
Å hej vad det smäller! Klockan är knappt sju och det har redan brakat loss ordentligt. Undrar hur det låter om några timmar till...

Kvällen kommer att tillbringas med fördragna persienner framför datorn och TV:n. Stackars kisse har sedan länge tagit betäckning under soffan och lär väl ligga där till i morgon. Sydney följer matte som en skugga och tycker att livet just nu är väldigt otäckt och jobbigt. Har hittat en bra plats åt henne under databordet där hon känner sig något sånär lugn och trygg. Det blev lite svårt att få plats med benen när jag sitter vid datorn men en kväll som den här är det det minsta problemet.

Det här blev dom sista raderna från oss det här året. Vi ses 2006!

Sydney under databordet i väntan på att smällandet ska ta slut.

05-12-28
Efter att ha legat på soffan i tre dagar pga ryggont så kan jag äntligen sitta en stund vid datorn igen.

Snö är något jag verkligen gillar och vädergudarna gav mig en rejäl julklapp i form av ett snöoväder som hette duga. Det fullständigt vräkte ner snö hela julafton och på drygt ett dygn hade det kommit en halv meter! Kommer det snö så måste man också skotta bort den och det var snöskottningen som tog knäcken på min stackars rygg. Men vad gör man när ytterdörren har drivit igen och man knappt kommer in - Det är bara att ta fram spaden och se glad ut, för det har ju trots allt kommit SNÖ!

Julafton tillbringade vi precis som vanligt hemma hos mina föräldrar med god mat och dryck, julfika, Kalle Anka och julklappar. Sydney fick bara två klappar i år, en pipleksak i form av en slags grönsak och ett tuggben av polaren, bullen Ester. Nu struntar Syd i vad det är i själva paketen, det hon tycker är roligast är att slita sönder omslagspappret i små, små mikrobitar. Det var som sagt ett ordentligt snöoväder hela julafton och både jag och Sydney hade problem när vi skulle promenera hemåt i natten. Promenaden som i vanliga fall tar några minuter tog nu en kvart. Vi plumsade fram så gott det nu gick med snö ända upp till knäna medan snön yrde runt omkring oss. Syd tyckte det var skitskoj och hoppade och studsade runt trots att hon nästan försvann under all snö. Hem kom vi till slut och då var det bara att plocka fram snöspaden och försöka hitta ytterdörren. Jag behöver nog inte säga att det var skönt att få komma in i stugvärmen...

Nu är det snart nyår och här har det börjat smälla för fullt. Eftersom Sydney är paniskt rädd för raketer och smällare har vi slutat helt med våra kvällsrundor. Vi är ute på förmiddagarna istället och sen släpper jag ut henne på tomten på kvällen. Önskar att den här helgen snart var över... :-(

Julaftonsmorgon.	Syd letar rätt på sina paket.

05-12-21
Idag var det årets mörkaste dag och den har vi tillbringat i skogen och i köket.

En lång härlig skogsrunda blev det och nu när min långdragna förkylning äntligen släppt känner jag mig nästan lika pigg som Sydney. Det är helt underbart med vinter och snö och just nu längtar jag inte dugg efter vare sig våren eller sommaren. Syd har som vanligt röjt runt bland granar och tallar och skulle säkert ha kunnat hålla igång precis hur länge som helst om nu inte matten skulle hem och fixa julskinkan.

Julskinkan tar lite tid att göra och både hund och katt har haft svårt att hålla sig från köket. Sydney har aldrig varit någon mattjuv men när det gäller julskinka som nyss tagits ur ugnen litar jag inte dugg på henne. När den efter flera timmar var griljerad och klar fick hon iallafall en liten smakbit.

Nu är allt faktiskt klart...Granen är klädd, skinkan färdig, alla julklappar inslagna och aladdinaskarna inköpta. Bara att sätta sig ner med lite glögg och pepparkakor och invänta julen - Härligt!

Dagens vinterbild.

05-12-17
Efter några svettiga och fasansfullt jobbiga timmar står nu äntligen graneländet på plats.

Att få upp granen brukar inte vara något problem - om man är två! Eftersom sonen har flyttat skulle jag baxa upp den själv den här gången. Jag är en väldigt tjurskallig person och hade bestämt att det här klarar jag faktiskt själv, men det blev mer jobb än vad jag trott. Är man dessutom väldigt, väldigt noga med att allt ska stå så rakt som möjligt så blir allt genast mycket jobbigare. Granfan ville absolut inte stå rakt och hur än jag skruvade så stod den snett. Efter en timmes jobb och väldigt mycket ryggont var jag nära att ge upp och ringa efter hjälp, men då helt plötsligt beslutade sig det gröna eländet för att ställa sig rakt och snyggt iallafall.

Sedan skulle ljusen upp och bara det är ju ett problem i sig...Trots att jag alltid är noga med att sätta ihop ljusslingan snyggt och prydligt när granen tas bort så är allt som ett trassel när den ska användas igen - Konstigt! Efter att ha lyckats trassla upp slingan och kollat att alla lampor var ok så började nästa irritationsmoment - att få upp ljusen snyggt, prydligt och - framför allt - rakt. När jag äntligen med mycket möda fått upp allt precis som jag ville ha det och satte kontakten i uttaget så FUNGERADE INTE SLINGAN! Vad gör man då? Jo, man klär på sig, går ut i kylan, tar en promenad till Rusta där man köper en NY slinga och eftersom jag var fruktansvärt förbannad och irriterad så passade jag på att köpa en massa andra saker också. Dessutom köpte jag inte en utan två slingor, för man kan ju aldrig veta...

Ja, nu står graneländet där "så grön och grann i stugan" och själv har jag ont i ryggen och huvudvärk! Nu ska jag ut med Sydney och sedan ska jag slänga mig ner i soffan med en mugg varm glögg och där tänker jag ligga hela kvällen.

Sydney poserar framför graneländet.

05-12-13
Så blev det då Lucia...Något lussefirande har det inte blivit förutom kaffe, glögg, pepparkakor och lussebullar förstås.

Igår var det storm och plusgrader vilket gjorde att all den härliga snön förvandlades till is. Det  var bara till att plocka fram broddarna och hade jag inte haft dom så vete gudarna om jag kommit helskinnad hem. Broddarna måste vara bland det absolut bästa jag någonsin köpt, fattar inte att jag någonsin har klarat mig utan! Syd bryr sig inte alls om halkan, hon hoppar och studsar ändå och då gäller det att stå stadigt på fötterna. En som däremot inte stod stadigt var den unga killen vi mötte i morse som stod på huvudet precis när han passerade oss. Sydney tyckte att han betedde sig väldigt konstigt och blev nästan lite småförbaskad när han drattade omkull. Jag hade god lust att påpeka vitsen med att ha broddar på skorna men insåg rätt snabbt att han nog inte var den typen som skulle ta på sig ett par frivilligt =).

Lusse-katt...	...och lusse-hund

05-12-08
Snörvel...snörvel...Efter snart två veckor med en otrolig snuva börjar jag bli riktigt less. Jag brukar faktiskt inte klaga när jag är förkyld, men nån måtta får det vara! Inte nog med att man inte känner någon smak eller lukt (mina hyacinter blommar och jag känner nada), man blir trött och orkeslös också.

Att känna sig trött och orkeslös och samtidigt ha en enormt pigg dobermann går inte så bra ihop. Jag har iallafall lyckats snigla mig runt vår "lilla" skogsrunda som i vanliga fall tar 45 minuter. I mitt nuvarande tillstånd har det tagit väldigt mycket längre tid och i dag var det också flera cm nysnö som skulle forceras. Sydney som får adrenalinkickar av nysnö har tvärtemot matte farit fram som en mindre tornado på stigarna och runt träden. Matten har faktiskt varit tvungen att klamra sig fast vid träden ibland för att förhindra att bli omkullvält av den svarta virvelvinden. Önskar att jag hade haft en bråkdel av Sydneys energi - Tänk så välstädat jag hade haft då :).

05-12-01
Så blev det dags för en liten uppdatering igen. Har legat däckad med feber, massor av äcklig snuva och ont i bihålorna, så jag har inte haft någon lust att sitta med hemsidan precis. Det är knappt så jag har orkat slå på datorn och då är det riktigt illa. Idag känner jag mig faktiskt rätt okay så nu är det bara att ta tag i städningen och julbaket igen =).

Igår snöade det ordentligt hela dagen och i morse var det -15, så nu kan man väl säga att vintern äntligen är här - Häärligt! Sydney som älskar snö har sprungit som en galning idag, det enda man sett av henne har varit ett vitt snömoln med en svart svanstipp som stuckit upp i mitten. Efter att ha rusat runt i snön en timme var Syd för en gångs skull faktiskt trött när vi kom hem och slocknade på direkten. Stackars Syd har inte fått så mycket uppmärksamhet dom sista dagarna men det kommer vi att ta igen nu när jag blivit "fit for fight" igen.

Gamla kissen Sigurd mår fortfarande bra och är hur pigg och glad som helst. Vi försökte sakta övergå till hans vanliga mat men då protesterade kisses mage ordentligt. Det är nu bara att konstatera att Sigurd kommer att få äta dietmat resten av sitt liv. Dyrt som sjuttsingen blir det men bara kisse mår bra så spelar det ingen roll.

Nu är det dags för lite varm glögg och hembakade pepparkakor *mums*.

Vinterbild från dagens promenad.

05-11-16
Ibland måste man göra saker som inte är speciellt roliga, som t ex att frosta av frysen. Det är snart 1:a  advent och ska jag få plats med alla kakor och lussebullar så är det ett nödvändigt ont :-(.

Dagens avfrostning gjorde att Syd fick en vilodag. Vi hann ändå med en timme i skogen med lite godissök både bland blåbärsris och i barken på träden - Kul tyckte Sydney! Roligt värre blev det också när grannen Ewa och hennes pudel Soya dök upp så hon fick en polare att raca runt med bland träden. När vi kom hem la sig Syd i soffan och sov medan jag fick ta hand om fryseländet. Skönt att det är gjort, nu ska den bara fyllas på med en massa gott fika också *mums*.

Vår gamla kisse Sigurd har varit jättedålig i magen vilket aldrig hänt förr, trots att han uppnått den aktningsvärda åldern av 13,5 år. Igår åkte vi till veterinären som gjorde en hälsokoll och tog blodprov för att kolla njur- och levervärden. Vi hade inte vågat hoppas på att att han skulle vara frisk så glädjen var stor när vi fick beskedet att alla värden var bra. Gammelkissen kommer att hänga med ett tag till - Härligt! Nu äter han svindyr dietkost som vi fått med oss från veterinären och magen verkar redan ha lugnat ner sig. Gårdagen som började med tårar slutade tack och lov bra den här gången :-).

05-11-07
Här har det inte hänt något spännande alls sedan sist. Snön som kom försvann snabbt och ersattes av slask och lera. Det milda vädret förra veckan gjorde det iallafall möjligt att fortsätta med lydnadsträningen ett tag till. I går snöade det lite och eftersom Syd inte gillar att sitta och ligga utomhus när det kallt så övade vi bara lite inkallning och ställande i samband med dagens skogsprommis.

Syd är för det mesta duktig på inkallning. Idag dök det upp både människor och hundar men hon stannade direkt och kom sedan som ett skott när jag ropade. Det känns så himla skönt att ha en hund som inte bryr sig om folk och andra hundar när vi ute. Värre är det med katter...Sydney älskar katter, både att pussa på dom och att jaga dom. Än så länge har hon bara träffat katter utomhus när hon varit i koppel och tur är väl det. Jag har på känn att inkallningen kanske inte skulle fungera om hon varit lös...

Så här såg det ut hos oss idag. Dis, dimma och liiite snö.

05-10-24
Sydney is back!
Efter en varm sommar, löp och skendräktighet är Syd äntligen sig själv. Nu är det hopp, studs, bit i kopplet och massor av spring i benen igen, precis som vanligt. Dessutom har det kommit snö och eftersom snö är bland det bästa hon vet så är det "fullt ös, medvetslös" som gäller.

"Långben" verkar nu ta igen allt hon missat under de senaste månaderna då hon knappt velat gå från soffan. Innan vi knatar ut i skogen får hon springa av sig på åkrarna för att göra av med den största energin. Och det behövs, för när Syd springer så SPRINGER hon! Risken med att släppa henne ute på skogsvägen är att dom stavgående pensionärerna kanske skulle falla som käglor när hon kommer ångandes i 120 knyck utan att varken se eller höra. Och det vill vi inte!

På väg hem mötte vi Syds STORA kompis varghunden Varga. Dom två har verkligen funnit varandra och därför är det lite synd att vi inte kan släppa ihop dom. Sydneys artrosknä håller nog inte för vilda lekar med jättehundar - Tyvärr :-(.

Varga finns nu också att beskåda i Kompisgalleriet.

05-10-15
Har  nyss kommit in från en kall och stormig kvällspromenad. Sydney har sett ut som elefanten Dumbo när vi gått i motvind och det var nästan så jag väntade att hon skulle segla iväg över trädtopparna. Mörkt har det också blivit och för att Syd ska synas är hon numera dekorerad med diverse reflexar av olika slag. Önskar att det fanns reflexer för igelkottar också...Dom är inte direkt lätta att lägga märke till i mörkret. I kväll dök det upp en liten taggig sak precis framför Sydneys nos på gångvägen. Som tur var klarade sig den lilla iggen oskadd men mina armar blev säkert flera meter längre än vanligt.

För en vecka sedan avslutade vi Galastopbehandlingen så nu är Syds skendräktighet över för den här gången - Skönt!

Promenad i höstregnet.

05-10-06
Nu har Sydney blivit ordentligt skendräktig. Ju mer mjölk hon får desto surare, vaktigare och bitchigare blir hon mot allt och alla som rör sig kring vårt hus, och det är inte kul alls :- ((. Som tur är finns det medicin mot eländet (Galastop) och jag hoppas verkligen att dom dyra dropparna fungerar lika effektivt som dom gjorde förra gången. Tycker faktiskt att Syds juver redan blivit lite mindre, men det kan ju bara vara önsketänkande också...

För att få Syd att tänka på annat än att vakta över valparna hon inte har, så har hon dom här dagarna fått extra mycket aktivering. Idag har vi hunnit med en långrunda i skogen, två uppletande, ett lydnadspass och som avslutning har hon fått nosa efter råttor ute på ängen. Dagens övningar har faktiskt gett resultat. Långben har legat och snarkat i soffan hela kvällen och inte ett endaste litet "voff" har kommit över hennes läppar - Än så länge...

Syd spanar efter råttor.

05-09-25
Idag är det precis fem år sedan Sydney flyttade hem till oss. Det har varit år av både sorg och glädje och ingenting blev väl egentligen som vi tänkte...

Jag hade aldrig i min vildaste fantasi föreställt mig att Syd redan vid två års ålder skulle ha genomgått två korsbandsoperationer, en lång och jobbig rehabilitering, blivit skotträdd samt drabbas av knäartros. Det var ju inte riktigt så jag hade tänkt mig mitt hundägande...

Trots allt är Sydney idag en aktiv och glad vovve som faktiskt inte haft problem med sin artros på snart tre år. Jag är glad att jag inte lyssnade på dom "förståsigpåare" som tyckte jag skulle göra mig av med henne och köpa en ny, frisk hund. Jag är ingen person som skulle kunna byta ut min hund bara för att den inte blev som jag tänkt mig. Den tanken finns bara inte!. Och vad är det som säger att inte nästa hund också skulle kunna drabbas av skador? Visst är det jobbigt att alltid ta hänsyn till Sydneys knä men som belöning har jag fått en hund som trots sin skada kan leva ett helt normalt och aktivt hundliv utan att ha ont.

Sydney är väl inte världens bästa rasrepresentant men det bryr jag mig inte så mycket om. För mig är hon den bästa hund som finns. Hon är min ständiga skugga och följeslagare. Hon är en pigg och glad bästa vän som glatt hänger med på allt. Dessutom är hon en otroligt bra benvärmare i soffan :-). Jag är så tacksam över att hon finns...

Älskade Sydney.

05-09-22
Det har varit en mycket lugn vecka. Glädjande nog håller Sydneys ben fortfarande men istället åkte hon på en rejäl släng av magsjuka. Funderar faktiskt starkt på att döpa om Sydneys Dagbok till Sydneys Sjukjournal istället...

Idag har vi varit ute hela förmiddagen. Tog med kameran för att fota Syd i det vackra vädret, men det ville sig inte riktigt... Kameran är väl inte den allra bästa och eftersom det tar en halv minut (minst) innan den har laddat klart för nästa bild så hinner objektet, dvs Sydney, ändra position många gånger.

Under dom timmar vi var ute hann vi också med två uppletanden. Den här gången gick det mycket bättre. Snabbt ut i rutan och lika snabbt tillbaka till matte utan att göra dom annars så obligatoriska
extra rundorna. Sydney kan faktiskt hon också :-).

En av dagens många misslyckade bilder.

05-09-13
Två veckors koppelrastning har gett resultat - Nu verkar Sydney helt ok igen :-).

Igår tog vi en långpromenad i det vackra höstvädret. När Sydney blivit ordentligt uppvärmd provade jag att släppa henne lös en kort stund för att se om benet skulle hålla. Sedan höll jag ordentligt koll på henne hela dagen, men ingen hälta så långt ögat kunde se - Skönt!

Efter två veckors vila har stackars "Långben" legat av sig lite och konditionen är väl inte på topp precis. Nu gäller det att försiktigt börja trappa upp och idag utökade vi både promenaden och lösspringandet. På väg hem skulle hon göra ett litet uppletande, men det gick inget vidare.........Idag ville Sydney hellre springa runt och flamsa än att leta saker. Bättre lycka nästa gång :-)!

Skönt att vara lös och ledig igen tycker Sydney

05-09-06
Det smäller för fullt ute i skogarna just nu och för att slippa få huvudet bortblåst av någon ivrig jägare så har vi idag hållit oss till elljusspåret. Sydney är inte halt längre men får finna sig i att gå i koppel den här veckan också, för säkerhets skull.

På eftermiddagen tog vi oss en sväng förbi hundrastgården där det som vanligt var tomt på hundar (många av hundägarna i trakten tycker det är bättre att låta sina fyrbeningar springa lösa utanför rastgården istället. Don´t ask me why......). Eftersom rastgården var tom passade vi på att köra ett lydnadspass som gick som hejsan. Vi har inte tränat på ett par dagar och slöa Syd var faktiskt ordentligt taggad och gjorde nästan allt rätt. Fast dom sneda sättningarna är fortfarande något vi måste jobba stenhårt med. Hon är ju så fruktansvärt ivrig när hon ska göra något och vem har tid att sätta sig rakt och fint då? Ja, inte Sydney iallafall :-).

"Sluta fota nu matte - Jag vill ju trääääna!"

05-09-02
För några dagar sedan blev Sydney halt i ett framben :-(. Det är rätt halt och slipprigt ute i skogen just nu så antagligen har hon råkat halka till och sträckt sig. Tack och lov är hon redan mycket bättre och haltar knappt någonting längre. Efter alla problem jag haft med hennes hältor så har jag lärt mig att skynda långsamt - Hellre en veckas koppelrastning för mycket än en för lite!

Syd får passa på att vila nu medan det är älgjakt. På måndag invaderas skogen av skjutglada jägare och första jaktveckan är det nog bäst att hålla sig borta. Vi får köra lätta lydnadspass och hitta på andra aktiviteter istället tills dess hon blir fullt frisk. Sedan får vi hoppas att jägarna gör sitt jobb snabbt och effektivt så vi kan återvända till skogen igen.

Nu ska jag väcka Sydney och följa henne ut och kvällskissa. Sedan blir det sängen direkt! Ska infinna mig på klubben redan kl 07.00 i morgon för att figga på MH:t . Det är jobbigt (men roligt) att vara figge så det gäller att vara utsövd :-).

En mycket kvällstrött dobermann......

05-08-29
Äntligen är det höst! När andra människor suckar och stönar över att sommaren är slut då börjar min favoritårstid. Sydney trivs också mycket bättre nu när det blivit lite kyligare ute och det var länge sen det var sån fart i dom långa benen som det varit i dag

Sydney och jag har tillbringat mycket tid i skogen i det vackra vädret. Jag har lärt henne ett nytt kommando: "Leta hallon!", och det tycker Sydney är hur skoj som helst. Hon springer fram och tillbaka, vädrar och sniffar tills dess hon får korn på godsakerna, och sedan bär det rakt in bland hallonbuskarna. Tyvärr är hallonsäsongen snart över och jag funderar på hur jag ska underhålla det nya kommandot fram till nästa sommar..... I värsta fall får jag väl placera ut frysta upptinade hallon lite överallt i lägenheten som hon får öva på. Fast det blir nog i kladdigaste laget.........

Syd letar hallon

05-08-22
Idag har det varit en helt perfekt dag. Hög och lite kylig luft och en sol som värmer alldeles lagom mycket. En dag som gjord för en långpromenad i skogen. Och lång blev den verkligen.............Det är bärår i år och har man som jag en hund som bara äääääälskar blåbär och hallon går det inte så fort fram. Sydney har verkligen sinne för det här med bärplockning och är helt suverän på att hitta sina favoritbär. Hon går fram som en bulldoozer bland blåbärsris och hallonbuskar och lämnar inget åt slumpen. Så länge det finns bär kvar står Sydney kvar och äter, så är det bara. För henne är det rena rama paradiset - Tänk en hel skog full med godis!

I går var jag hos grannen Ewa och hälsade på Kerstin! Kerstin är Ewas dotters 9 veckor gamla nakenhund. Jag har aldrig sett något så litet, hon var inte större än Sydneys nos! Söt som socker var hon i allafall. Lilla Kerstin och resten av familjen har en egen hemsida som ni hittar här.

05-08-16
Nu har vår hemsida fått nya färger som går i Sydneys tecken. Har också gjort några små justeringar här och var, annars är allt sig likt. Sidorna med gåvor och banners är borta eftersom de tog för mycket plats. Istället ska länksidan göras om och utökas, när jag får tid och inspiration.

Idag har sonen flyttat hemifrån till sin första egna lägenhet och det känns verkligen tomt och konstigt. Tyst är det däremot inte....... Sydney börjar med stormsteg att närma sig skendräktigheten och det är inte kul vare sig för oss här hemma eller för vår omgivning. Tur att vi har förstående grannar som står ut med hennes jobbiga vaktande. När mjölkproduktionen sätter igång blir hon riktigt besvärlig. Förra gången Syd var skendräktig provade vi att ge henne Galastop och det funkade kanon. Skönt att det finns något som hjälper!

Förstår inte att en hund kan förändras så mycket som Syd gör under dom här perioderna. Dr Jekyll och Mr Hyde - Släng er i väggen!

Sydney som Mr Hyde

05-07-31
Idag fyller världens bästa Sydney 5 år! Det har varken blivit presenter eller tårta men däremot en massa kramar och pussar. Sydney har nyss blivit bra i sin mage och vi vågar inte riktigt utmana ödet genom att ge henne en massa godsaker. Istället har hon fått manikyr, men jag tror nog att hon föredragit ett stort tuggben istället. Det här med kloklippning är inte precis det roligaste hon vet.......

Sydney är just nu i värsta höglöpen och spanar in varenda hanhund vi möter. Det gäller att hålla i kopplet ordentligt, för trots att vi tycker att hon är det bästa som finns så räcker det gott och väl med en Sydney!

Sydney på 5-års dagen

05-07-24
Nu är det riktigt synd om Sydney (tycker hon själv), för Sydney har börjat löpa. Och när Sydney löper vill hon inte göra så mycket den första veckan mer än att ligga på soffan och tycka synd om sig själv. Tyvärr har hon en väldigt elak matte som inte bryr sig om några "tycka-synd-om-mig-blickar" utan släpar ut henne - trots spöregn - vare sig hon vill eller inte.

Skönt att det blivit lite svalare ute. Förra veckan blev det så där äckligt varmt igen och med värmen kom också Sydneys magsjuka tillbaka. I en av mina Hundsporttidningar hittade jag ett recept på en dietsoppa som vi provat och den funkade kanonbra. Hädanefter blir det dietsoppa så fort Syds mage krånglar. Hon har verkligen älskat sin soppa och glatt slafsat i sig den (med vispgrädde och rostat bröd som tillbehör) och inte verkat sakna sin vanliga mat ett endaste dugg. Syd har också lärt sig ett nytt ord: "Dietsoppa"!. Råkar jag bara nämna ordet "dietsoppa"  har jag genast en dreglande dobermann i köket :-).

Passar också på att ge Sydney lite beröm. Trots att hon gått på diet och varit rätt hungrig ibland har hon aldrig rört katten Sigurds mat, fastän den stått på köksgolvet och fastän hon varit väldigt sugen. Duktig Sydney!

"Stor & Liten" käkar middag (kattmat och dietsoppa)

05-07-10
Nu är Sydney en mycket ren och en mycket väldoftande dobermann igen!

I går åkte vi iväg till mina föräldrar där Syd, uppbunden i äppelträdet, blev ordentligt schamponerad och genomsköljd. Det här är väl inte något hon uppskattar, men tyvärr ett nödvändigt ont ibland. Blank och fin blev hon i allafall!

05-07-08
Det är oliiiiiiidligt varmt ute och Sydney har fått magsjuka. Blev väckt två gånger inatt och det var bråttom ut! Tycker synd om stackars "Långben" som har det nog jobbigt i värmen och inte hade behövt drabbas av dålig mage också. Nu verkar det i allafall ha lugnat ner sig, så förhoppningsvis kommer hon snart att bli bra igen. Det är jobbigt när ens hund blir dålig i magen och varför händer det alltid på natten?
Jag skyller allt på den eländiga värmen och kan bara konstatera att jag är och förblir en höst- och vintermänniska!

På måndag kommer mattläggaren och börjar med badrummet och på torsdag får vi varmvatten och en spolbar toalett igen - Skönt! Tur att jag haft föräldrar och snälla grannar som jag fått duscha hos. Efter fyra veckor utan bekvämligheter kommer jag att uppskatta vårt nya badrum ännu mer!

Hade planerat att bada Sydney också, men dom planerna sprack. Jag hade glömt (eller snarare förträngt) att vi fortfarande inte har något varmvatten och jag tror inte min badkruka uppskattar kallbad.

Skönt att det finns lite skugga på tomten.....

05-07-04
Hujedamej vilken värme det har varit och det ser ju ut att fortsätta också!

Sydney mår väldigt dåligt av värmen så vi har i princip inte gjort någonting alls idag. Hon har varit mer än nöjd med dom korta promenader vi gått och så fort vi kommit hem har hon- totalt utpumpad - slängt sig under vardagsrumsbordet. Trots att altandörren stått öppen har hon knappt stoppat sin långa näsa utanför dörren. Nej, hon tycker det är mycket svalare och skönare inomhus. Det har alltid tagit ett tag för Syd att återhämta sig efter en riktigt varm dag, och med tanke på att det varma vädret ser ut att fortsätta kommer det inte bli så mycket gjort några dagar framåt.

En sak har jag iallafall planerat att göra medan det är varmt - bada Sydney! Stackars "Långben" kommer att tvagas vare sig hon vill eller inte. Efter allt spring i sand, vatten och leriga diken så är hon en väldigt smutsig dobermann!

Sydney vilar ut efter en promenad i värmen