April 2006 - Juni 2006

2006-06-27
Sydney och jag är just nu inne i en riktig slöperiod, både vad det gäller aktiviteter och uppdateringar av hemsidan. Vi försöker i alla fall ta en långpromenad varje dag, men förutom det blir det inte så där väldigt mycket gjort.

Skogen försöker vi undvika. Alla mygg och knott gör att det efter bara en liten stund blir outhärdligt och trots myggmedel ser stackars Sydney ut som hon fått en släng av böldpest efter varje skogsrunda. Som tur är finns det andra vägar att gå, där det är lite mer öppet och mindre insekter. Sydney får gå och strosa lite som hon vill och idag har hon försökt sig på att jaga sländor. Samtidigt som hon tycker de är roligt att skutta efter dem är hon också lite halvskraj och hoppar undan när de surrande minihelikoptrarna kommer för nära. Ute på ängarna är det alldeles för högt gräs för att Syd ska kunna springa ordentligt, men idag har bonden börjat slå och snart dröjer det inte alltför länge innan hon får hur mycket ytor som helst att raca runt på - härligt!

I lördags åkte Sydneys bullekompis Ester till Rovaniemi på utställning. Ester föll tydligen domaren helt i smaken och återvände hem till Sverige med en ny fin titel: FINUCH. GRATTIS till Ester och hennes matte! Mer om deras finlandsresa finns att läsa på Esters hemsida.

Sydney i det gröna.

 

 

2006-06-13
De här två dagarna kan sammanfattas med ett enda ord - varmt! Igår var det nästan +30 och temperaturen idag ligger säkert på samma. Som tur är blåser det rätt bra och det gör att vi i alla fall orkar ut vara ute på tomten korta stunder. Just nu pallar vi inte med några längre promenader eller aktiviteter och nu önskar vi bara svalare väder så vi kan gå ut och röra på oss igen.

Varken Syd eller jag gillar värme speciellt mycket. Förutom att hon inte orkar göra något blir hon också dålig i magen när det blir för varmt. I natt var jag tvungen att gå ut med henne ett par gånger, så nu är det dietsoppa som gäller några dagar framåt.

Sonen har chockat sin gamla mamma rejält idag genom att visa upp sin nya frisyr. Istället för de långa lockarna fanns inte ett endaste litet hårstrå kvar på hans huvud. Det lär väl ta ett tag innan man vänjer sig...

Magsjuka Sydney orkade bara med solen korta stunder idag.

2006-06-07
Nu är det bara att börja spara till ett nytt, väldigt högt staket.

Sydney har aldrig hoppat över, eller visat tecken till att ens försöka, fram till igår...Jag såg den stora svartvita kissen i ögonvrån och det gjorde tydligen Sydney också. Hon kom som skjuten ur en kanon, tvärstannade framför staketet och från stillastående hoppade hon sedan en meter rakt över till andra sidan och satte fart. Innan matten hade fattat vad som hänt och med hög och myndig röst kommenderat "STANNA!", hade både katt och dobermann försvunnit över gångvägen och in bakom grannens radhus.

Trots allt är Sydney en ganska lydig hund och det dröjde inte många sekunder förrän hon kom tillbaka, med lysande ögon och glatt viftande svans. Matten var inte alls lika glad - har Syd kommit på att staketet faktiskt går att komma över så lär hon inte stanna kvar nästa gång katten kommer förbi. Och vad händer om hon ser sitt hatobjekt - igelkotten! Jag skulle inte vilja vara den iggen!

Just nu har jag inte råd med något nytt staket, men om jag är riktigt duktig på att spara så kanske, kanske det blir ett till nästa sommar. Fram till dess får Syd vara under extrem uppsikt ute på tomten - och i koppel!

Syd har en alldeles egen kisse här hemma - men den är inte lika rolig att jaga...
 

2006-05-31
I går fick jag äntligen min nya kamera - jipiiii, vad här ska fotas! Skulle testa den utomhus idag men tyvärr var vädret skit så det blev inte så mycket kort tagna. Ville ju inte riskera att den skulle bli förstörd av regn första dagen jag hade den. Hade egentligen inte råd med en ny kamera, men efter några tunga veckor kände jag att jag behövde muntra upp mig lite. Jag får väl dra in på maten istället, och nudlar är faktiskt inte helt fel =).

Sydney har en dag som denna blivit fotad från alla håll och kanter. Vi har varit ute på ängarna där hon ägnat sig åt att springa väldigt, väldigt fort och nosa efter råttor. I dag har vi faktiskt varit rätt slöa, men det får man lov att vara ibland. Numera klättrar inte Sydney på väggarna om hon får en vilodag eller två. Antar det har med hennes ålder att göra. Hon blir sex år nu i sommar och någon gång ska väl hon också lugna ner sig.

Syd poserar framför nya kameran.

2006-05-22
I dag testade jag att släppa Sydney en liten stund i skogen och trots att hon rusade runt som en galning så var hon inte det minsta lilla halt - skönt! Nu var vi inte ute så länge utan nöjde oss med ett litet enkelt uppletande och några godissök innan vi vände hemåt igen. Kombinationen av värme och väldigt dålig kondition gjorde att Syd var helt färdig när vi kom hem. Nu gäller det att få upp hennes kondis igen så hon blir mer uthållig och orkar hänga med både i skog och mark och på lydnadsträningarna.

Skickar ett stort GRATTIS till sonen som klarade körkortet idag, samt till vår älskade gammelkisse Sigurd som fyller 14 år.

Sydney racar runt bland tallar, granar...

och över diken.

2006-05-18
Så var det dags för ett litet dagboksinlägg igen. Får väl börja med att säga att årets stora prövning - bilbesiktningen - är avklarad! Min lilla Renault 5 klarade sig med nöd och näppe, så nu kan jag andas ut till nästa år *pust*.

Har nu provat på att resa bort utan hund ett par dagar och förutom en stor separationsångest så gick det faktiskt rätt bra. Medan jag var i Stockholm flyttade sonen hem och tog hand om djuren. Sydney hade varit orolig första dagen men hade sedan lugnat ner sig och mest bara legat och sovit.

Sydney har nu fått börja springa lös igen. Till en början får hon bara springa i rastgården där underlaget är bra. Ser jag inga konstigheter de närmaste dagarna kan vi nog köra igång som vanligt igen i början på nästa vecka.

Förutom att springa runt och busa i rastgården har vi idag kört ett ordentligt lydnadspass. Kameran hade jag med och här kommer lite bilder från en del av dagens övningar.

Ögonkontakt med matten innan fria följet.

Ställande under gång - och Sydney står kvar!

Platsliggning.

2006-05-08
Nu verkar sommaren ha kommit - varmt som sjutton är det i alla fall! Gräset grönskar, björkarna är snart utslagna och det är svårt att tro att det bara för en månad sedan fanns massor av snö ute.

Sydney är inte halt längre, men kommer ändå att få ta det lugnt den här veckan ut. Nu är det inga problem att hålla henne lugn och stilla. Eftersom hon är otroligt värmekänslig gör hon inte så många knop just nu. Hon är helt nöjd med att ligga inomhus eller ute på tomten. Vi gick in i rastgården i morse och försökte köra lite lydnad. Efter lite fotgående och ett par ställande gav jag upp då Syd tycket det var på tok för varmt för dylika aktiviteter. Inte kul alls att träna en hund som hela tiden går en halvmeter bakom och släpar benen efter sig. 

Som hundägare upphör man ibland aldrig att förvånas... Jag hade sonen på besök i helgen och råkade nämna att det skulle bli skönt att äntligen få börja hänga ut tvätten. När Syd hörde orden "hänga tvätt" blev hon med ens klarvaken, satte sig upp i soffan, stirrade på mig och rusade sedan i raketfart med glatt viftande svans mot altandörren. Eftersom jag inte hängt ut tvätt sedan förra sommaren måste hon ha snappat upp de orden redan då. Är det något hon verkligen vill lära sig går det tydligen hur snabbt som som helst - men så är hon en dobermann också!

Sydney i solen.

2006-05-01
Som ni nog redan märkt har vi äntligen skaffat oss en alldeles egen hemsidesplats och den hemska reklamen och alla pop-upsen är nu ett minne blott - Jippiiiii!

Snart är ännu en smällarhelg över. För att vara på den säkra sidan får Syd vänta med sina kvällsrundor en vecka till. Småraketerna är billiga i år, så barnen lär väl ha köpt en hel del antar jag...Men sen behöver vi inte oroa oss förrän till nyår igen - skönt!

Jag hade ju inhandlat en D.A.P som skulle minska Sydneys skotträdsla, men jag vet inte om den hjälpt så speciellt mycket. I går kväll på valborg reagerade hon precis som hon brukar genom att ligga under bordet och skaka, samt följa matten som ett klister. Vi har lyckats undvika smällare utomhus men idag hörde vi en på långt håll. Syd reagerade inte med flyktförsök den här gången som hon brukar, utan gick istället tätt, tätt bakom mina ben. Efter ett tag slappnade hon av och kunde t om gå runt i kopplets längd och nosa lite grand. Vet inte om det berodde på de "lugnande feronomerna" eller att smällaren var långt bort. Ja, ja...Jag får väl ge "Dappen" en chans till när det blir nyår.

I fredags blev Sydney halt igen. Efter att ha sprungit några meter ute på fältet kunde hon inte stödja på höger fram. Jag stod i några minuter och funderade på hur sjutton jag skulle få hem henne. Att i två kilometer ensam bära en 34 kilos "långbening" som absolut inte vill bli buren var nog redan på förhand dömt att misslyckas. Som tur var började hon stödja på benet rätt snabbt igen och vi tog oss - om än väldigt långsamt - hem utan större problem. Efter tre dagars vila är Syd mycket, mycket bättre men än dröjer det innan hon är så pass bra att hon får raca runt igen. Som tur är verkar vädret bli kanon hela veckan och då kan hon vara ute på tomten och må gott istället.

Dagen innan Sydney blev halt ägnade hon sig bl a åt godissök.

2006-04-26
Så var man tillbaka i cyberspace igen...Förra veckan slutade internet att fungera och naturligtvis var det bara min bredbandsuppkoppling som det var fel på =(.  I dag lyckades dom i alla fall lokalisera felet, så nu är allt i sin ordning igen. Nu har det inte bara varit negativt att vara utan internet. Jag har faktiskt under en veckas tid gått och lagt mig före midnatt och det brukar inte hända så väldigt ofta.

Här har det varit varma dagar och snön är snart borta. Sydney har ätit en kur Galastop mot sin skendräktighet och nu hoppas vi bara att hon snart blir som vanligt igen. Fortfarande är hon bara sååå jobbig...Hon gapar och skäller åt precis allt, dessutom är hon slö, sur och utan matlust. När jag väl fått upp "långben" från soffan och vi kommit oss ut är det inga probem med motivationen. Syd har racat runt på dom framtinade ängarna, tränat lydnad och letat godis både bland blåbärsris och på trädstammar. Trots att hon verkar ha hur kul som helst ute har hon fasligt bråttom hem till soffan igen. Och när hon väl har lagt sig så ligger hon!

Smällarhelgen börjar närma sig och för att vara på den säkra sidan har vi slutat med kvällsrundorna. I år har jag inhandlat en D.A.P som pluggas in i eluttaget och avger lugnande feronomer. Det ska bli spännande att se om dom sk feronomerna har någon inverkan på Syds skotträdsla. Fungerar det är det kanon och blir det ingen skillnad har vi i alla fall provat.

Sydneys bullekompis Ester blev i lördags SUCH! Ett jättestort GRATTIS skickar vi till Ester och matte Anne-Marie - Bra jobbat! Läs mer på Esters hemsida.

Fjolårets gräs smakar också gott.

2006-04-11
Nu verkar det ha blivit någon slags vår häruppe i norr också. Det slaskar i alla fall - och inte så lite heller! Sydney som hatar att bli våt och kall om tassarna tycker det är jätteäckligt att vara ute. Hon går omkring som en strykrädd hund med krökt rygg, svansen mellan benen, öronen bakåtstrukna och vill bara hem. Nej, det är inte roligt att vara Sydney just nu.

I rastgården är det än så länge inte speciellt blött, så vi har varit där ett par gånger per dag och tränat lydnad varvat med godissök. Tyvärr har Syd fått för sig att det är hennes privata rastgård och betett sig illa mot okända hundar som gått förbi. Är det något jag verkligen ogillar är det hundar som skäller och lever om bakom staket. Det spelar ingen roll om de är hemma eller i rastgården, det är lika illa vilket som. Jag har de här dagarna jobbat hårt med Sydneys uppförande och i dag räckte det med ett skarpt "NEJ!", för att hon skulle bryta och ta ögonkontakt med matten igen. Syd är ganska osäker mot andra hundar, men bakom ett högt staket får hon verkligen chansen att "spela Allan". Det gör också att hon aldrig får vara ute själv hemma på tomten. Lite trist är det, men vad gör man...Jag vill ju inte ha en hund som skrämmer slag på alla som går förbi.

Nej, nu är det dags att ta en promenad i slasket. Så vidare upplyftande känns det inte. Men det är väl lika bra man vänjer sig. Med tanke på hur mycket snö det finns kvar kommer det att dröja länge, länge än innan det blir något så när torrt ute.

Sydney föredrar att vara inne och leka med favoritringen, framför snöblasket utomhus.

2006-04-05
Så har vi då kommit in i april månad och fortfarande finns det ingen vår i sikte. Istället för plusgrader och slask fick vi förra veckan massor av snö igen. Eftersom både Sydney och jag gillar snö så deppar vi inte ihop för det, utan passar istället på att vara ute och njuta medan allt det vita finns kvar.

Det har väl inte hänt så väldigt mycket sedan sist. Det mest dramatiska under den gångna veckan var väl när Syd skrämde livet ur två små barn. Barnen var ute med en liten bichon frisé och råkade tappa kopplet. Den lilla ulltussen satte snabbt som ögat fart mot Sydney, som inte alls gillar främmande, framspringande hundar. Syd gav upp ett avgrundsvrål som fick dom stackars barnen, som dessutom vid det här laget var 100 meter bort, att skrika i vild förtvivlan. De trodde naturligtvis att min stora, svarta best hade ätit upp deras lilla hund. Nu äter inte Sydney andra hundar, utan försöker bara skrämmas lite, men det visste ju inte dom.
Bichonen lät sig inte avskräckas av den svarta, långbenta damen med basrösten, utan var fast besluten att komma fram och hälsa. För att hålla honom på avstånd ställde jag mig framför honom, och ackompanjerad av Sydneys skall, dansade jag en steppdans som säkert skulle gjort deltagarna i "Let´s dance" gröna av avund. Den lilla ulltussen blev så tagen av min improviserade dans att han stod kvar tills dess de chockade och gråtande barnen kunde hämta honom. Den lilla flickan snyftade fram att hon trodde att ulltussen blivit ihjälbiten och jag försökte trösta så gott det nu gick. Trots den traumatiska händelsen var de två barnen så artiga att de tog sig tid att tacka (flera gånger dessutom), för att jag hindrat deras hund från att bli uppäten. Behöver jag säga att dom höll hårt i kopplet på vägen hem...

Så här såg det ut hos oss i dag - massor av härlig snö!