2006-12-29
Julen och de nio dagarna Janne var här gick
rasande fort. Men det är väl som man säger: Tiden
går fort när man har roligt...
Det blev
en grön och halkig jul, så den biten blev väl inte
som vi hade önskat precis. Vi hade planerat att vara
ute mycket i skogen med Sydney men halkan gjorde att
det inte blev så mycket utomhusaktiviteter som vi
tänkt. När Syd druttade omkull på gångvägen beslöt
vi att ta det lite lugnt. Jag blev faktiskt rätt
skraj när hon föll och inte reste på sig, men med
lite hjälp kom hon upp och som tur var hade hon inte
gjort sig illa. Det är inte lätt att hålla reda på
fyra långa ben i blixthalkan...
Förutom
skitvädret har vi haft en jättebra jul. Janne och
jag bytte ringar, så nu är jag förlovad med världens
bästa man och djuren har fått världens bästa husse -
kan det bli bättre! Himla tur man haft som hittat
någon med likadana intressen som en själv och som
dessutom är en otroligt duktig hundmänniska. Såna
växer minsann inte på träd.
Nyår
kommer jag att fira själv tillsammans med djuren.
Jag varken vill eller kan dra med fyrverkerirädda
Sydney ut någonstans, så det blir en lugn hemmakväll
framför TV:n och mycket prat med Janne i telefon.
Eftersom Janne skulle ha sin son över nyårshelgen
var han tvungen att åka tillbaka till
Dalarna och efter helgen börjar han jobba igen. Men
nästa år firar vi in nyåret tillsammans.
Här
kommer lite bilder från vår julvecka och med det får
jag önska alla besökare på hemsidan ett GOTT NYTT
ÅR. Vi ses igen 2007!
Janne och Syd på
Byberget, medan det ännu fanns lite snö kvar.
Sydney poserar
medan Janne fotar.
Det var inte bara
julgranen som blev pyntad.
Sydney håller koll på
julklappsinslagningen. "Tänk om alla paketen är
mina..."
Julafton firade vi
hos mina föräldrar och Sydney var först med att
öppna paket.
Innehållet spelar
inte så stor roll, det är roligast att slita sönder
pappret.
Syd fick en stor
tennisboll som hon kunde slita bort "luddret" från -
skitkul!
Syd pustar ut med sin
julklapp.
På juldagen tog vi en
tur i skogen för att göra av med lite kalorier.
Grönt och trist och ingen snö...
2006-12-17
Jag hade hoppats att Sydneys skendräktighet
skulle gå relativt smärtfritt den här gången - men
där hade jag helt fel. Förra helgen ökade hennes
juver från stora till BAUTASTORA, dessutom rann det
mjölk konstant och sedan började hon också sätta
skräck i traktens hundar. Det fanns inte så mycket
annat att göra än ringa och be att få galastop
utskrivet. En kur på fem dagar gick på 583 kr - som
hittat! Nu har Syd ätit sina sista droppar och jag
börjar faktiskt känna igen den "gamla" Sydney igen.
I dag ville hon faktiskt följa med ut och har t om
hoppat och studsat runt i kopplet, samt försökt få
igång polaren Charlie - utan vidare resultat
förstås. Galastop må vara hutlöst dyrt, men eftersom
det hjälper är det värt vartenda öre.
Inte nog
med att Syd har dragits med en lång och jobbig
skendräktighet, hon har varit halt också. Förra
måndagen när vi var ute fick hon ett riktigt frispel
och for fram som orkanen Gudrun mellan granarna och
tallarna. När hon lugnat ner sig lite upptäckte jag
att hon var ordentligt halt, så det var bara att
koppla upp och gå hem. Efter snart en veckas vila
verkar hon helt ok så nu kan vi börja leva som
vanligt. Vi får väl passa på att vara ute medan det
finns lite, lite snö kvar. I slutet på veckan ska
det börja regna och då lär det bli halkigt och
eländigt igen =(. Tyvärr verkar det inte bli någon
vit jul i år...
I morgon
ska jag åka och hämta Janne på busstationen
*längtar*. Några fler uppdateringar på sidan lär det
knappast bli före jul. När vi äntligen träffas vill
jag ju inte sitta framför datorn och jobba. Istället
har vi planerat att vara ute i skogen med Sydney,
köpa julklappar, laga en massa god mat, dricka glögg
och bara ta det lugnt och mysa...
GOD JUL!
2006-12-06
Nu har allt julpynt, förutom granen, hamnat på
sin plats. Glöggen är inköpt, pepparkakorna är
bakade och nu fattas bara en sak för att det
ska bli lite julstämning också - SNÖ! Vet faktiskt
inte om jag varit med om en så varm och eländig
första advent, och inte ser det ut att bli bättre
heller. Just nu regnar det och allt som finns kvar
av snön är några skitiga små högar här och var.
Sydney
är fortfarande skendräktig men det verkar bli
lindrigare den här gången. Mjölk har hon, fast inte
alls lika mycket som hon brukar få och det gör att
hennes humör också är betydligt bättre än tidigare.
Visst knorrar hon lite extra åt andra hundar som har
vägarna förbi, men några regelrätta utfall har hon
inte gjort denna gången. Får hoppas att det håller
sig på den här nivån så hon slipper äta galastop.
Galastop är dyrt och så här i juletider kan
man behöva slantarna till annat.
Här har
det regnat i flera dagar nu och tack och lov har all
is farit bort. Nu kan man faktiskt röra sig
obehindrat överallt och Sydney har kunnat springa
runt utan att riskera benbrott. Trots regnet var vi
ute 1,5 timme i dag och Syd såg ut som en dränkt
katt när vi kom hem. Det är verkligen skönt att ha
en korthårig hund. Bara ta en ren handduk och gnugga
henne torr, så har man hux flux en fräsch och
nybadad hund - som dessutom doftar tallbarr!
Eftersom
det regnar har jag inte haft någon kamera med mig
ut. Istället lägger jag in en bild som jag tog för
nästan precis ett år sedan - då var det i alla fall
vinter!
Förra året såg det ut
så här...nu är det bara regnigt, lerigt och skitigt
överallt...
2006-11-27
Efter en alldeles för lugn vecka har Syd och jag
varit ute på en ordentlig runda. Jag har haft ont i
ett knä och varit tvungen att ta det lite försiktigt
ett tag, så Sydney har inte fått ordentligt med
motion förrän i dag. Nu har lata Sydney inte mått
dåligt av det. Hon har ju fått göra det hon tycker
allra bäst om just nu - sova!
Hade
inte solen stått så lågt hade man trott att det var
vår igen. Och precis som på våren har det tinat fram
en massa smarriga saker (ja, Syd tycker det är
smarrigt i alla fall...), så nu är det bara att
vänta och se hur hennes mage kommer att reagera. Hon
vet mycket väl att hon inte får äta "godsakerna" hon
hittar, men eftersom hon är en väldigt smart hund så
överlistar hon matten ibland. Ska jag vara helt
säker på ett inte Sydney stoppar i sig någonting när
vi är ute måste jag nog köpa munkorg till henne. Men
det verkar inte så roligt det heller...Nej, nu får
det faktiskt komma snö igen! Då blir det inte bara
ljust och rent ute, den döljer också allt
äckel-päckel som Syd lyckas stoppa i sig.
Nu ska
jag dra Sydney från soffan och släpa med henne ut en
sväng. Sedan ska jag stryka julgardiner och göra
pepparkaksdeg - det är ju snart advent! Och i dag är
det precis tre veckor innan Janne kommer hem
*längtar*.
En dagsfärsk bild på
skendräktiga Sydney.
2006-11-22
Det vackra vintervädret försvann helt plötsligt
och istället har vi plusgrader, regn och halka.
Trist som sjutton! Och inte kan man göra något
vettigt ute heller. Gångbanorna är numera isfria och
där kan vi faktiskt gå utan att halka och slå ihjäl
oss. I skogen är det däremot inte så lustigt just nu
och det är inte något läge för att låta Sydney härja
fritt. Isfläckar och knäartros är inte någon
bra kombination!
Sydneys
skendräktighet har satt fart och nu är hon inne i
jag-vill-bara-ligga-och-sova-i-soffan-stadiet. Det
krävs en hel del övertalningsförmåga för att ens få
henne fram till ytterdörren och när hon väl kommit
ut så är det bråttom, bråttom hem till soffan igen.
Tyvärr har Sydney fått en väldigt elak matte som
inte tar så mycket hänsyn till hennes sömnbehov,
utan släpar iväg den stackars vovven på långpromenad
- trots att det också regnar! Som om inte det
vore nog så har elaka matten också gömt undan alla
hennes "valpar". Det resulterar i att den stackars
valplösa Sydney lite då och då springer runt
överallt, piper, gnäller och letar efter sina sk
småttingar. Alla leksakerna är numera på en säker
plats högt, högt uppe i en garderob och där kommer
dom att få ligga kvar tills Sydney blivit normal
igen.
Nu
närmar sig advent med stormsteg och det är verkligen
något jag ser fram emot. Jag är nog en riktig "advent-idiot".
Det ska bara bli så himla mysigt med julpynt, glögg,
pepparkakor, lussebullar och hela baletten. Vi får väl se vad som
händer med uppdateringarna på hemsidan, men jag
hoppas hinna med att klämma in några rader mellan
pyntandet och julbaket.
Det är jobbigt att
vara skendräktig. Man blir så trött, så trött...
2006-11-14
Idag var Sydney värd en stor guldstjärna.
På vår skogsrunda stod vi helt plötsligt öga
mot öga med ett rådjur som placerat sig mitt på
vägen. Eftersom Syd var lös och sprang några meter
före mig så var det väl inte något drömläge precis.
Matten ropade: "Stanna!" och Sydney stannade. Sedan
ropade matten: "Hiiiit!" och Sydney tvärvände och
kom på studs - duktig vovve! Tydligen var matten
roligare än rådjuret - den här gången i alla fall. I
vilket fall som helst är jag väldigt, väldigt stolt
över min Sydney. Nu är Sydney en hund med rätt
mycket jaktinstinkt så i morgon får hon gå i koppel
en bit längre än vanligt. Bara för att hon var
duktig i dag betyder det inte att hon är lika lydig
i morgon. En hund är en hund och när det gäller
viltet kan man nog aldrig vara riktigt säker.
I övrigt
så händer det inte så himla mycket här. Sydneys
juver blir större och större och snart är det dags
att ringa veterinären för att få lite
skendräktighetsdroppar utskrivna. Än så länge har
hon hållit sig rätt lugn när hon träffat andra
hundar, men i takt med att mjölkproduktionen ökar så
ökar hennes hundilska också. Tur att det finns
droppar som hjälper...
Mattes duttiga Sydney
tar en vilopaus i soffan.
2006-11-05
Så var det dags att sätta sig ner igen och
försöka plita ihop några rader.
Halloween har för en gång skull gått helt obemärkt
förbi. Jag vet inte om det beror på att det inte är
så intressant längre eller om Sydney redan förra
året skrämde iväg alla utklädda ungar. Sydney tycker
nämligen inte om att främmande människor står och
knackar på vår ytterdörr och inte blir det bättre av
att dom har en massa konstiga kläder och masker på
sig. De stackars ungar som vågade sig fram förra
året knackade snabbt som sjutton på dörren och
skyndade sig sedan hastigt att ställa sig i tryggt
förvar bakom grinden. Där stod dom tills jag öppnade
ytterdörren och medan Sydney ilsket vrålade i
köksfönstret frågade dom försiktigt: "Bus eller
godis?". Nu hade jag visserligen godis hemma men
snål som jag är så svarade jag förstås nej. Något
bus blev det inte den gången och några utklädda
ungar har jag inte sett till sedan dess. Inte ens en
stackars liten påskkärring har haft vägarna förbi.
Nu lider jag inte speciellt mycket av det, för nu
får jag ha allt godis för mig själv : ).
Här
snöar det och det är ju bra - tycker Syd och jag i
alla fall. Veckan har varit rätt kall men trots att
Syd är frusen av sig har vi ändå varit ute på
långturer i skogen varje dag. Bara hon får springa
lös och hålla sig i rörelse hela tiden klarar hon
kylan väldigt bra. Så mycket hjärngympa har det inte
blivit men efter 1,5 timmes springande i snön har
hon ändå varit nöjd och belåten och lagt sig
tillrätta och snarkat i soffan när vi kommit hem.
Bus i snön med matte
och bollen.
2006-10-26
Nu är Syd bra från sin hälta och matten är inte
snuvig längre. Äntligen har vi kunnat vara ute igen
och njuta av ett fantastiskt väder med strålande sol
och gnistrande snö. Sydney som vilat en vecka har
haft mycket att ta igen och speciellt roligt var det
naturligtvis nu när det var snö ute.
Matten
har levt lite farligt när Syd kommit farande i 120
knyck och det var tur att det fanns en massa träd
att hålla fast sig vid. Värre är det om vi är ute på
öppna fält, då kan man ligga lite risigt till. Har
fått det eminenta tipset att sätta upp en fot när
hon kommer ångandes. Det kanske funkar med en stor
och tung person med bra balans. Själv är jag en
liten människa som knappt kan hålla mig upprätt på
två ben. Skulle jag försöka stoppa Syd och
samtidigt stå på ett ben så hade jag nog hamnat i
horisontalläge rätt fort kan jag säga. Nu springer
ju inte Syd rakt på mig med flit. Nej, hon gör
faktiskt en undanmanöver i sista stund, men ibland
har det hänt att hon missat. Att bli omkullsprungen
av 34 kg hund känns faktiskt inte så där jätteskönt
och det är inget jag rekommenderar precis...
Det ska
tydligen komma någon slags storm i morgon. Ska bli
väldigt intressant att se om det det blir så himla
farligt som dom påstår...
"Håll i dig matte -
här kommer jag!"
Det är fint med
snö...
2006-10-22
I dag snöar det och snö är något som både jag
och Sydney gillar väldigt mycket. Nu lär väl inte
snön ligga kvar så värst länge, men det ger i alla
fall en liten föraning om att vintern är på väg.
Hoppas nu bara att det blir en bra vinter med
massor av snö!
Sydney
blev lite halt förra veckan och själv har jag
drabbats av förkylning. Nu sitter jag här med snuva
som rinner och med en hund som mest av allt skulle
vilja vara ute och raca runt i snön. När vi var ute
och gick i dag haltade hon ingenting, men det är
bäst att ta det lugnt ett par dagar till. Medan Syd
vilar sitt ben får jag passa på att kurera mig och
går allt som det ska kan vi förhoppningsvis ta upp
våra aktiviteter igen i mitten på veckan.
Så här såg det ut hos
oss klockan åtta i morse.
2006-10-16
Det börjar bli riktigt mörkt på kvällarna nu och
där det inte finns gatlyktor är det så svart att jag
knappt ser handen framför mig. Sydney är också rätt
svår att se. Går hon ut i gräset på sidan av
gångvägen så syns hon inte alls. Några som heller
inte syns är katterna som smyger omkring och de
igelkottar som fortfarande är vakna. Tidigare har
jag i alla fall haft en liten chans att hinna se dom
före Sydney och kunnat avstyra diverse utfall
(katter ska bara jagas) och dråpförsök
(igelkottar ska bara dö!) I mörkret är det
inte alltid så lätt och helt plötsligt kan jag
befinna mig i ett buskage med en vrålande hund i ena
änden av kopplet. Det gäller alltså att hålla hårt i
kopplet och vara beredd på allt. Sedan är det en
fördel om man under ett hastigt koppelryck samtidigt
inte råkar gå på en massa halkiga löv - då ligger
man riktigt risigt till! Än så länge har jag både
räddat katter och igelkottar, samt hållit mig på
benen. Det enda som hänt är att mina armar blivit
mycket längre än vad dom varit tidigare.
Nu är vi
inte bara ute i buskagen och jagar katter och iggar.
Vi har haft underbart höstväder här uppe och Syd har
fått gå långa rundor i skogen varje dag.
Skogsprommisarna har vi kombinerat med lite
uppletande, lydnadsträning och godissök både på marken
och i träden. Söka godis är bland det roligaste Syd
vet och hon skulle utan problem kunna leta frolic
dagarna i ända utan att tröttna.
Skendräktigheten närmar sig mer och mer och nu är
hon t om sur på sina hundkompisar. Jag bryr mig inte
så mycket om det eftersom jag vet att det är hennes
hormoner som spökar. Om ett par månader är hon sig
själv igen, men fram till dess är det bara att se
till att hålla henne borta från andra hundar.
Syd på höstpromenad.
"Ska vi söka godis nu
matte?"
2006-10-05
I går kväll åkte Janne tillbaka till Dalarna för
att jaga älg och jobba. Nu dröjer det ända fram till
jul innan han kommer hem igen så Sydney och jag får
klara oss själva ett tag.
Eftersom
vi båda två gillar att vistas ute i naturen har det
till Sydneys stora förtjusning blivit många, långa
skogsturer i det härliga höstvädret. Syd har kört
sitt race mellan granar och tallar, ätit av de sista
blåbären och tuggat pinnar som den värsta
flismaskin. Förutom att gå i skogen har vi också
varit uppe på berget några gånger. Det tycker inte
Sydney är så värst kul, för på berget får hon
nämligen inte gå lös. Att släppa "långben" lös bland
en massa hala, slippriga stenar vore nog som att be
att få en hund med brutna ben. Syd har aldrig brytt
sig om vilket underlag det är - hon springer lika
fort vare sig hon är ute på en äng eller uppe på ett
stenigt berg!
Sydney
börjar nu bli mer och mer lättretad och irriterad,
speciellt på hundar och människor som råkar gå förbi
vårt hus. Det är bara att konstatera att hon börjar
närma sig skendräktigheten *suck*. Så fort vi
kommer utanför dörren börjar hon blåsa upp sig och
spana runt för att hitta något eller någon att bli
förbannad på. Jag kan inte göra så mycket mer än att
försöka aktivera henne så mycket som möjligt.
Förhoppningsvis kan jag få henne så pass trött att
hon inte orkar bry sig så mycket om allt som händer
i hennes kvarter. För det är faktiskt Sydneys
kvarter - det har hon bestämt alldeles själv
och hon är väldigt noga med att visa det också!
Några
bilder från veckan som gått.
Med tungan rätt i
mun...
Blåbärsplockning
Uppe på Byberget. Syd
äter pinnar och Janne fotar.
Syd på berget.