Januari 2007 - Mars 2007

2007-03-26
Dagarna går fort. Jag tyckte det var nyss jag uppdaterade sidan och upptäckte nu att det gått två veckor sedan sist.

Här rullar allt på som vanligt. I dag är det sista dagen Sydney äter sin medicin och jag hoppas hon klarar sig utan att få ont igen. Vi har varit ute och gått en längre runda på minst en timme varje dag och fortfarande ser hon helt okey ut. Nu när det blivit varmare ute har vi också börjat lägga in ett lydnadspass här och där under våra promenader och när snön försvinner är det dags att lägga ett litet spår, så hon får använda sin långa näsa lite.

Två besök hos veterinären har det också blivit. Sydney fick problem med sina juver igen, så det var bara att åka in till djurkliniken. Nu äter hon ännu en kur med pencillin och förhoppningsvis ska det hjälpa den här gången. Andra besöket hos vår veterinär gjordes i dag, men den här gången var det kisses tur. Gamle Sigurds sporrar hade blivit tjocka och växt väldigt konstigt och det gick inget vidare att klippa själv. Att klippa klor på en hund som är motsträvig går väl an men en katt är mycket, mycket värre. På djurkliniken fick Sigurd en tratt runt huvudet och uppförde sig sedan väldigt bra medan sporrarna blev korta och fina. Hela kalaset gick bara på 100 kronor och då köpte jag också en tratt som kisse ska ha på sig nästa gång det är dags för kloklippning. Nu brukar det inte vara några som helst problem med att klippa Sigurds klor, men han har en förmåga att bli aningens irriterad om man håller på lite för länge.

Om precis två veckor kommer Janne :-))

Sydney håller koll på "sitt" kvarter.

Sigurd på väg till veterinären. Han är inte speciellt glad...

2007-03-13
Nu verkar våren ha kommit. Just nu är det + 8 utomhus och det töar och slaskar som bara den. Sydney uppskattar inte alls den här årstiden eftersom hon blir blöt om tassarna när vi är ute. Det har bildats små insjöar lite varstans på gångvägarna och det enda sättet att ta sig fram är att helt enkelt vada igenom dem. För min del är det inga problem att ta mig fram torrskodd (tack gode gud för GoreTex!) men för stackars Sydney är det inte lika lätt. Får bara hoppas att värmen håller i sig ett tag nu så att det torkar upp snabbt som sjutton.

Sydney mår fortfarande bra och idag har vi varit ute drygt en timme i vårsolen. Vi passade också på att inviga det nya, långa kopplet jag beställt och Syd tyckte det var skitkul att få lite mer svängrum. Problemet var bara att ju roligare Sydney hade, desto längre blev mina stackars armar...men vad gör man inte för sin hund... På väg hem släppte jag henne en liten kort stund ute på fältet, så hon fick springa av sig lite i snön. Sedan höll jag andan ett tag innan jag konstaterade att Sydney inte haltade ett endaste dugg - skönt! Nu ska hon äta sin medicin ett par veckor till och sedan får vi se hur hon klarar sig utan.

Här kommer några bilder från senaste veckan.

Som vanligt har Syd ägnat sig åt att demolera paket.

Apelsinskal är också roligt, men de smakar inget vidare...

Sydney på vårpromenad.

07-03-05
Idag är det två veckor sedan Sydney fick sin diagnos. Det har väl börjat sjunka in nu och livet har återgått det normala igen. Medicinen har gjort verkan och Sydney har inte ont längre. Vi har sakta men säkert utökat hennes koppelpromenader och nu klarar hon en runda på ca 45 minuter utan några som helst problem. Målet är nu att gå en lång promenad i skogen - i koppel förstås.

På tal om koppel, så kommer det att bli en hel del av den varan ett bra tag framöver. För att Sydney ändå ska få känna sig lite fri har jag beställt ett extra långt läderkoppel som hon kan strosa runt i. Konstigt nog verkar hon inte må det minsta dåligt av att gå kopplad. Hon beter sig precis likadant som när hon fick springa lös i skogen varje dag, och det är ju skönt. Studsar och hoppar gör hon i vilket fall som helst, så i det fallet är det ingen skillnad alls.

Sydney är "Skellefteås vackraste" hund. Jodå, det är faktiskt sant! I alla fall om man får tro de två gamla tanterna som vi mötte i går. Tanterna parkerade sina sparkar bredvid oss och stod och berömde Sydney en lång stund - hon var den vackraste hund de någonsin hade sett! Det är verkligen jätteroligt att få beröm för sin hund men jag går inte med näsan i vädret för det - jag antar att de två snälla tanterna inte har läst rasstandarden för dobermann... :-)

För exakt fem år sedan opererade Sydney sitt knä för första gången. Då var det snöstorm ute. Idag skiner solen från en klarblå himmel och nu ska jag ta "Skellefteås vackraste hund" och promenera ut i det vackra vädret.

Sydney busar med sina leksaker...

medan Sigurd föredrar att stretcha lite i soffan.

2007-02-20
Igår var Sydney på djurkliniken för en hältutredning. Efter att ha röntgat armbågar, bog, hals och rygg fick hon diagnosen spondylos, vilket betyder att hon har pålagringar på ryggraden. Inte kul alls...Jag som hade hoppats på att hon skulle bli frisk igen. Men ibland blir det inte riktigt som man tänkt sig. Nu är det bara att ställa in sig på att Sydney aldrig mer blir bra, anpassa sig efter det och sedan göra det bästa av situationen.

Syd har än så länge väldigt lite pålagringar och det är ju bra. Hon har fått norocarp utskrivet som både är smärtstillande och antiinflammatoriskt. Norocarp ska hon äta en månad och sedan får vi se hur hon reagerar på det. Nu kommer hon att få ta det väldigt lugnt en vecka och sedan kan vi börja utöka våra promenader igen. Målet just nu är hon ska bli smärtfri och sedan får vi ta en dag i taget. Nackdelen med att ha en smärttålig hund är att det är svårt att bedöma när hon har ont. Det gäller att ha ögonen med sig och hela tiden titta på hur hon rör sig. Men det kan vara svårt att se ibland när hon alltid är så himla glad och hoppig.

Nu har inte Syd bara haft problem med sin hälta. I helgen upptäckte jag också att hennes bakre juver var svullna och lite knöliga. Jag behöver nog inte säga att vi blev oroliga. Nu var det - tack och lov - inga tumörer, utan en inflammation. Efter att en massa gegga tömts ut fick stackars Syd en kur antibiotika och ska förhoppningsvis snart bli bra igen. Skönt med en god nyhet i alla fall. Jag hade nog inte klarat av två dåliga på en och samma dag...

Just nu känns det lite ledsamt och deppigt, men det blir väl bättre...Sydney verkar också lite nere idag. Hon blir väldigt påverkad av att få lugnande och det tar ett par dagar innan hon blir sig själv igen. Nu ska vi ut i kylan och få lite frisk luft. See you later!

Igår fick Sydney lugnande och blev sedan så trött, så trött...

2007-02-15
Sydneys framben har trots vila inte blivit bättre - snarare tvärtom. På måndag ska hon röntgas och förhoppningsvis får vi då svar på vad som är fel och om det är något som går att rätta till. Jag försöker att inte oroa mig alltför mycket innan vi fått besked. Men det är lättare sagt än gjort...

Sydney har dragits med sin knäartros sedan hösten-02 men har trots det kunnat leva ett bra och aktivt hundliv. Under de senaste fyra åren har hon faktiskt inte visat några symtom alls, så hon har verkligen haft tur i oturen. Nu börjar jag undra lite hur länge den här turen ska hålla i sig, samtidigt vill jag ju inte tänka på annat än att hon ska bli frisk igen.

Nu märks det inte så mycket på Syd att hon har ont. Hon är precis lika glad för det och skulle utan tveka hänga med på en långtur och dra några repor i skogen. Sydney är ingen emlig hund och bryr sig inte om lite hälta. Enligt henne går det lika bra att hoppa, skutta och springa ändå. Nu är matten lite sträng när det gäller hopp och studs, så tills vidare får hon roa sig med mer lugna aktiviteter, såsom bentuggning och mjölkpaketsförstöring. Förhoppningsvis ska hon så småningom kunna hänga med ut i skogen igen. Nu är det bara att hålla tummarna och hoppas på att hon blir bra...

Godissök är alltid lika skoj. Även om det bara är ute på tomten.

2007-02-05
Det har varit en lugn och rätt händelselös vecka. Sist vi var ute upptäckte jag att Sydney markerade lite på höger fram och nu får hon en viloperiod på ett par veckor - minst.

Underlaget har som sagt inte varit det bästa och det är lätt att halka till på isen under snön. Dessutom är ju dobermann en ras som har svårt att ta det lugnt. Dom springer lika fort oavsett om det är ishalka eller barmark och Syd är inget undantag direkt. Nu blir det alltså lugna puckar för tant Sydney ett tag framöver. Lite synd är det. För nu har det kommit snö och blivit kallt. Det skulle ha suttit fint med en lång, lång skogsrunda, men det får tyvärr vänta tills dess Syd blir helt återställd igen.

Vad gör då en glad dobermann som bara får gå kortare koppelpromenader? Ja, sova är tydligen en väldigt bra sysselsättning. Sedan går det åt en himla massa tuggben. En annan skojig sak som Syd gillar är att slita sönder tomma pappersförpackningar. Här har det varit en strykande åtgång på mjölk, makaron- och flingpaket. Mjölkpaketen är roligast för dom är lite sega och tar lite längre tid att få sönder. Sydneys nya hobby gör att matten får städa lite mer. Men det gör inte så mycket. Paketen förvandlas väldigt snabbt till små, små mikrobitar som går lätt att dammsuga upp. Nemas problemas!

Nu ska vi klä på oss och gå ut en liten sväng. Sydney får ha sitt tjocka täcke idag. Just nu blåser det och är -15 och då behövs det lite varmare kläder för att inte frysa.

Syd tycker om att sova...

men det är roligt att slita sönder paket också.

2007-01-29
Vi har börjat träffa rätt mycket folk när vi är ute i skogen, trots att vi är ute tidigt. För några år sedan mötte vi knappt en kotte på "våra" stråk, men nu är det ibland rena rama motorvägen ute på stigarna. Inte skoj alls. Det är inte så att jag är folkskygg på något sätt men det är faktiskt lugnare och skönare när man går själv. Då kan Syd springa lös lite som hon vill, vi kan träna lydnad, köra lite uppletande och göra en massa andra saker utan att hela tiden behöva kalla in och koppla upp henne. Sedan finns det ju nackdelar med att gå där det inte rör sig så mycket folk. Där kan man istället för människor och hundar träffa på vilt. Precis som vi gjorde i fredags...

Jag hade Sydney några meter framför mig när hon helt plötsligt stelnade till, höjde huvudet och svansen för att sedan dra iväg i 120 knyck. Som tur var stannade hon och kom tillbaka när jag ropade så jag kunde koppla upp henne. När vi hade gått en liten bit hörde jag ett brak snett framför oss. Och där stod dom - älgarna! Jag är inte direkt rädd för älg men jag har stor respekt för dom och därför beslöt jag mig för att ta min hund och lite försynt dra mig tillbaka. Syd blev glad när vi vände om. Hon tycker nämligen älgar är lite läskiga, speciellt när dom är så nära.
När jag senare på dagen berättade om älgmötet för Janne var hans första fråga: "Tog du några kort?" Och neeeej, det gjorde jag inte. Jag hade faktiskt ingen lust att stå och fibbla med kameran framför två jätteälgar, samtidigt som jag hade Sydney bredvid mig. Ska jag ut och fota vilt av större modell så väntar jag nog tills min käre man kommer hem. Han har mycket bättre koll på "vildjuren" än vad jag har. Hundar har jag inga problem med att läsa av, däremot är min älgkunskap lika med noll.

Idag gick vi faktiskt samma väg som i fredags. Inga älgar såg vi den här gången. Det enda viltet som dök upp var en liten ekorre och den behövde jag i alla fall inte backa för :-).

Enligt väderleksrapporten ska det komma SNÖ på onsdag. Inte en dag för tidigt! Nu vet man inte hur tillförlitlig den är, men man kan ju alltid hoppas...

En bild från dagens promenad. Som synes har vi väldigt lite snö här...
 

2007-01-23
För första gången den här vintern har det äntligen blivit normalt vinterväder. Kallt är det, men har man bara bra kläder klarar man sig alltid. Nackdelen är att vi inte kan gå några långpromenader. Sydney klarar sig rätt bra i kylan men idag är det lite för kallt för några längre rundor. Det får bli några fler, men kortare promenader istället. Några problem att få ut henne när det är ordentligt kallt är det inte. Hon föredrar faktiskt att vara ute i tjugo graders kyla (som det är idag) framför tjugo graders värme. Konstigt men sant.

Sydney har börjat fälla. Och den som inte tror att korthåriga hundar tappar mycket hår (jodå, det finns faktiskt såna som tror det) får gärna komma hit på ett studiebesök. Just nu kan man likna Syd vid en julgran som stått alldeles för länge utan vatten. Så fort man rör vid henne så rasar det ner drösvis med hår. Man kan liksom säga att Sydney barrar. Dessutom är dobermannhår ett riktigt elände. Det är hårt, kort och stickigt. Det blir statiskt och när det fastnar på golvet går det knappt att få upp ens med dammsugaren. Det har en förmåga att krypa in i mattorna och måste då nästan plockas bort för hand. För att inte tala om hur det känns när man råkar trampa in ett hårstrå i foten! Nu är det här en övergående fas och någonting som hör till när man har djur och efter att ha haft perserkatter i 28 år känner jag mig rätt luttrad när det gäller hår...

I går var det "bara" -15 och kanonväder. Fortfarande är det lite för halt och hårt för att Sydney ska kunna få springa lös hur som helst. Som tur är har vi några ängar i närheten, där är bra underlag och där hon kan härja runt precis som hon vill. Önskar att det kunde komma ett par decimeter snö till, det skulle faktiskt behövas. Det känns lite trist att inte kunna ha henne lös som jag vill, men tyvärr är det inget att göra åt. Hon kan i alla fall springa av sig en stund varje dag och det är ju huvudsaken.

Nu ska jag ska jag ta mig en dust med dammsugaren - igen. See you later!

En bild från gårdagen. Syd gillar att vara ute i snön - trots kylan.

Speciellt intressant är det att lukta i rådjursspåren.

2007-01-16
Efter en vecka med ryggont har jag nu börjat återhämta mig och kan äntligen uppdatera sidan. Ryggontet får jag väl skylla på halkan. Precis som jag förstod regnade all den fina snön bort och istället blev det snorhalt. För att inte drutta på ändan gick jag och spände mig lite väl mycket och mer behövs inte förrän ryggen säger ifrån. Så är det med det.

På grund av halkan blev det inte så mycket uteliv förra veckan. Istället passade jag på att plocka undan alla julsaker och det tar ju sin lilla tid. Två dagar höll jag på innan alla tomtar, ljus, julgranskulor, dukar, gardiner mm var på plats i kartonger och på hyllor. Jag tycker alltid det känns lite vemodigt när julpyntet ska bort. Samtidigt vill jag inte ha det framme året om heller. Riktigt så tokig är jag faktiskt inte.

I dag har Syd och jag varit ute på en lång runda i blåst och spöregn. Eftersom min rygg inte är helt ok höll vi oss på skogsvägen där det är lite jämnare. Trots regnet var underlaget bra och Sydney kunde springa runt och ha roligt i blötsnön utan att jag behövde vara rädd att hon skulle halka. Värre lär det väl bli när allt det här blöta fryser på. För det lär det väl göra. Då är det bara att dra på sig broddarna igen och se glad ut. Önskar att det fanns broddar för hundar också...Börjar bli riktigt less på den här eländiga vintern =(. Om man nu kan kalla det för vinter...

Efter att ha varit ute länge i spöregn och kyla är det skönt att värma sig under täcket.

2007-01-06
I förrgår kom det äntligen SNÖ!  Synd bara att den inte kom när det var jul, men man kan ju inte få allt här i livet. Nu lär den väl inte ligga kvar så länge och det gäller att passa på att njuta så länge det varar.

I går var vi ute drygt två timmar och bara njöt av det vackra vintervädret. Solen sken, snön gnistrade och Sydney var överlycklig. Precis som matten gillar hon när det är snö och kallgrader. Konstigt nog mötte vi inte en endaste människa eller hund men det gjorde inte så mycket, då fick vi ha skogen alldeles för oss själva. Däremot såg vi en massa spår av rådjur i nysnön. Tack och lov träffade vi inte på några och Syd verkade inte bry sig så mycket heller. Annars brukar hon tycka det är väldigt intressant att följa färska viltspår, men den här gången föredrog hon att hoppa och skutta runt i snön. Och det var väl lika bra det.

Gårdagens runda gjorde att Syd blev lite stel och i dag har vi tagit det lugnare. Att springa lös i två timmar blev nog lite i mesta laget för hennes ben, men det verkade inte vara någon större fara. På måndag är hon säkert fit for fight igen. Hoppas, hoppas snön ligger kvar tills dess...

Så mycket vinterbilder har det av förklariga skäl inte blivit. Det är inte alls lika kul att fota när det bara är regnigt och grått, men igår blev det desto mer. Passade på att ta massor av vintriga bilder och några av dem ser ni här.

Gårdagen tillbringade Syd med att raca runt i skogen.

Hon blev också tvingad till att posera (ibland är inte matten speciellt snäll...).

Att leta råttor i snön är alltid lika roligt. Någon lyckad jakt blev det däremot inte.

Vintern när den är som vackrast.

2007-01-02
Så var det dags för årets första dagboksinlägg. Börjar med att önska er alla en god fortsättning på nya året, samt tacka för alla julhälsningar och gratulationer vi fått både via mailen och i gästboken.

Nyårsafton gick relativt bra. Jag försökte hålla Syd inne så mycket som möjligt och förutom en längre runda tidigt på morgonen fick hon bara gå ut på tomten. Allt för att skydda henne mot smällareländet som satte igång redan tidigt på förmiddagen. Kvällen tillbringade vi med fördragna persienner och TV:n på hög volym. Syd låg mest i soffan, men när det blev lite för mycket smällande tyckte hon det var säkrast att ta skydd under bordet. Trots att hon tycker det är väldigt, väldigt otäckt med allt tjutande och smällande avreagerar hon ändå rätt snabbt och det är ju skönt. Inomhus är det ingen större fara men är hon ute blir hon totalt panikslagen. Skönt att den här helgen äntligen är över...

I går kom det lite snö och nu på morgonen var vi ute på en härlig lång runda i skogen. Underlaget har inte varit det bästa men i dag kunde faktiskt Syd få sträcka ut ordentligt utan att riskera att halka. Förutom att springa fick hon leta godis både i träden och i snön. Vi körde också några inkallningsövningar och dom fungerade perfekt. Eller perfekt och perfekt....Sydney kommer visserligen med en rasande fart när jag kallar in henne, men hon har den lilla benägenheten att först hoppa lite på matten innan hon sätter sig i position vid sidan. Som tur var lyckades jag stå stadigt på benen och druttade inte omkull. Jag har väl blivit lite tyngre under julhelgen förmodar jag....

Kameran tog jag med i dag för att ta några fina vinterbilder. Tyvärr glömde jag och sätta på blixten och eftersom det var rätt mörkt ute blev det mesta bara sudd - typiskt också! Ja, ja...bättre lycka nästa gång...

Årets första bild på Sydney.

Syd väntar på att få leta frolic .