2007-06-30
Tänkte jag skulle försöka kladda ner några rader
medan golven torkar. Ibland måste man ju städa
också...
Sydney
har blivit ordentligt skendräktig och är så emlig,
så emlig. Det är faktiskt riktigt synd om tant
Sydney. Tycker hon själv i alla fall. Dessutom har
matten plockat bort alla "valpar", samt tvingat ut
henne på långpromenader, trots att hon bara vill
ligga och sova.
Igår var
vi ute i skogen och det tyckte inte Sydney heller
var roligt. Efter några dagars regn hade det
fullkomligt exploderat av mygg och det
gjorde ju inte saken bättre. Den enda gången det
blev lite fart på henne var när hon insåg att vi var
på väg hem. För tre dagar sedan började jag ge henne
galastop och om några dagar till ska hon väl snart
bli lite piggare och gladare.
På
måndag kommer äntligen hussen, och den här gången
stannar han i fem veckor. Jannes son Daniel ska
tillbringa de sista tre veckorna här hos oss, och
det kommer att bli jätteroligt att ha honom här.
Sedan blir det lite spännande att se hur Sydney
reagerar... Daniel har Downs syndrom och Syd är inte
ju inte direkt van vid att umgås med
funktionshindrade, men det är inget vi oroar oss
för. Håller vi bara koll på både barn och hund
kommer det säkert att gå hur bra som helst.
Nu ska
jag fortsätta städa, och sedan ska jag väcka Sydney
och dra med henne ut en sväng. Men med tanke på att
det regnar lär det väl inte vara så populärt...
Sydney tillbringar
numera dagarna med att sova...
och sova...
och sova...
2007-06-17
Tiden har verkligen runnit iväg sedan jag skrev
här sist. Trots att vi i princip inte gjort ett
endaste dugg har dagarna gått väldigt fort.
Det
finns en del orsaker till att vi varit väldigt lata
sista tiden; Först och främst blev det ohyggligt
varmt. När det sedan blev svalt och skönt blev
Sydney jättedålig i magen, och nu när magen börjat
lugna ner sig börjar hon bli skendräktig och vill
inte göra någonting alls, förutom att äta och sova.
Tyvärr får hon inte äta så mycket än, men om några
dagar till ska hon säkert kunna klara av att äta
sina normala portioner igen. Det här med
skendräktigheten är väl lite värre...Nu har hon
börjat bli vaktig och väldigt sur mot andra hundar,
men det är bara början - när mjölken börjar rinna
till blir hon sju resor värre! I morgon ska jag gå
till apoteket och hämta ut Galastop. Det är skönt
att veta att det finns något som hjälper mot
eländet, och sätter man bara in det i tid dröjer det
inte många dagar förrän hon är sitt vanliga, snälla
jag igen.
I går
var jag och sonen bjudna hem till mina föräldrar på
surströmming. Vi är surströmmingsälskare allihop och
gjorde med lätthet slut på två burkar. Själv klämde
jag i mig sju stycken. Redan efter sjätte
strömmingen (fördelat på tre klämmor) var jag rejält
mätt, men inte tillräckligt för att kunna låta bli
den stackars lilla "surisen" som låg ensam kvar. Det
skulle varit synd att låta så god mat förfaras, så
det blev en liten klämma till. Jag känner mig
fortfarande mätt...
Och i
morgon är det bara två veckor tills Janne kommer :-)
Så här ser Sydney ut
just nu. Ingen större aktivitet här inte.
2007-06-06
Idag är det Sveriges nationaldag och dagen till
ära har Sydney fått genomlida årets första bad.
Eller bad och bad...Hon blev fastbunden vid staketet
där hon blev inmasserad med dogman hundschampo,
sköljd och torkad. Det uppskattades inte något
vidare. Efteråt var det en glad och lättad vovve,
som trots värmen, överlycklig drog några repor runt
tomten. Det var länge sedan hon var så här ren och
fin, och dessutom luktar hon gott också :-).
En alldeles ren och
nybadad Sydney
2007-06-03
Det finns massor av människor som verkligen
njuuuter av värmen...Dit hör inte jag. Och inte
Sydney heller för den delen. Idag har vi haft 27
grader varmt och gassande sol och jag tänkte att jag
för en gång skull skulle göra det som alla som
njuuuter av värmen gör - nämligen sola!
Det är
väldans länge sedan jag låg i solen och stekte mig,
men eftersom mina ben såg väldigt vita ut mot all
grönska tänkte jag ge solen en chans. Jag kanske t
om skulle tycka det var skönt. Det var det inte. En
halvtimme stod jag ut, och det var nog den längsta
halvtimmen jag upplevt på länge. Näää...Ska jag ha
bruna ben går jag hellre på Coop och köper
brun-utan-sol. Visst kostar det en liten slant, men
det är det värt för att slippa bli trött, yr, få
huvudvärk (ja, jag dricker mycket vatten!) och bli
sådär äckligt genomsvettig som man bara blir när man
ligger i solen. Nej, jag tror nog jag håller mig i
skuggan i fortsättningen.
Sydney
tycker också det är jobbigt och vill inte röra sig
mer än nödvändigt. Nu har hon inte ont i ryggen
längre, men med tanke på värmen lär det inte bli
någon lång skogsrunda eller andra aktiviteter än på
ett tag. När det är sånt här väder får jag vara glad
om jag ens får med henne ut genom dörren.
Nej, jag
vet att man absolut INTE ska klaga nu när det blivit
sommar och varmt! Det är tillåtet att klaga på kyla,
regn och snö - men nåde den som klagar på värmen!
Själv föredrar jag faktiskt en kylig höstdag framför
27 graders värme. Men det är jag det. Och jag vet
att Sydney håller med matten :-).
Precis som matten
föredrar Syd att vistas i skuggan när det är varmt.
2007-05-31
I måndags slutade jag ge Sydney norocarp, och
två dagar senare fick hon ont i ryggen igen. Det är
bara att konstatera att hon antagligen kommer att få
lov att äta sin medicin länge, länge till, om hon nu
ens kan sluta med den överhuvudtaget. Hon har klarat
sig bra med att äta en underhållsdos på 1
tablett/dag och det får vi väl vara nöjda med.
Huvudsaken är att hon är pigg, glad och inte har
ont.
Eftersom
hon har haft lite ont idag har vi bara tagit det
lugnt. Ingen långtur i skogen har det blivit,
istället har hon fått nöja sig med korta kissrundor.
Nu verkar inte Syd lida så mycket av sin uteblivna
skogsrunda. Istället har hon legat och gottat sig i
solen på vår uteplats på framsidan, medan matten har
varit duktig och planterat blommor. Nu blir det
lugna puckar ett tag framåt för tant Sydney. Först
och främst ska hon äta sin medicin och bli smärtfri
och sen får hon gå ut och nosa runt i skogen
igen.
Sydneys
träning med att gå på stenplattorna går väl
sådär...Går hon långsamt klarar hon av det galant,
men det här med att röra sig sakta och försiktigt är
väl inte riktigt hennes grej precis...
Hörseln
har kommit tillbaka också. Efter två veckor med
propp i örat känns det faktiskt rätt bra att höra
igen.
Medan matten pysslat
med blommorna har Syd hållit tänderna i trim...
och passat på att
skälla lite på en lösspringande hund.
2007-05-22
Idag fyller världens bästa Sigurd 15 år. För ett
och ett halvt år sedan trodde vi att det var dags
för honom att åka upp till katthimlen - men där hade
vi fel. Efter att Sigurd bytt kost fick vi en helt
ny, fräsch och levnadsglad kisse igen. Numera äter
han bara specific FXW, som inhandlas hos vår
veterinär för dyra pengar. Men vad gör det.
Kisse blev ung på nytt och då får det kosta vad det
kosta vill.
Efter en
vecka med regn och rusk har det nu varit soligt och
varmt några dagar. Sydney har börjat slöa till
ordentligt, men det gör hon alltid när solen börjar
värma. Snart blir hon skendräktig och då blir hon
också lite seg och hängig. Idag har det varit
väldigt varmt och det var faktiskt rätt svettigt att
gå efter skogsvägen. Inne i skogen var det svalare
så jag snabbvallade en ruta där hon fick göra ett
par uppletande. Att leta saker tycker Sydney är kul,
men idag tröttnade hon rätt fort. Det var väl lite
för varmt antar jag.
Delar av
vår uteplats har under våren förvandlats till en
mindre leråker. För att vi ska kunna gå ut på tomten
och samtidigt låta gräset växa, har min snälla pappa
varit här och lagt ut stenplattor. Nu gäller det
bara att lära Sydney att gå på plattorna och
inte bredvid. Det är lättare sagt än gjort. Hennes
långa ben är liksom överallt där dom inte ska
vara. Men skam den som ger sig. Med hjälp av tålamod
och några goda smackos kommer hon säkert att lära
sig. Fast det lär nog ta ett tag...
Förra
onsdagen åkte jag iväg med min lilla Renåå-femma
till besiktningen. Den gick inte igenom...Läckage i
avgassystemet sa dom. För övrigt var den hur fin som
helst, fast det var ju inte någon större tröst just
då precis. Som tur är har jag inte bara världens
snällaste särbo - han kan laga Renåå-femmor också.
Det dröjer ett tag innan han kommer hit så jag
hinner få körförbud ett par veckor innan dess. Nu
sitter jag inte i sjön för det. Min käre son har bil
och tycker dessutom väldigt mycket om mat, så han är
perfekt att muta om jag skulle behöva skjuts
någonstans.
Jag är
fortfarande näst intill döv på höger öra och igår
uppsökte jag vårdcentralen. Nu var det inget
farligt, bara en rejäl vaxpropp som jag fått genom
att stå och trycka in öronpropparna alldeles för
långt in i örat när jag skulle skjuta. Nu ska jag
använda propplösare (för öron alltså) i några dagar
och sedan ska jag förhoppningsvis höra igen. Nästa
gång jag ska skjuta pickadoll ska jag använda
hörselkåpor istället. Det har jag lovat sköterskan.
Sigurd - en pigg och
glad 15-åring.
Sydney på
stenplattorna.
2007-05-15
Har nyss kommit hem efter en stärkande tur i
skogen. De senaste dagarna har det nästan bara
regnat, så det är verkligen blött ute i markerna. Nu
tillhör jag den minoritet som inte bryr sig så
mycket ifall det regnar eller ej. Jag drar med mig
Sydney ut på våra vanliga rundor ändå. Numera får
hon, pga ryggen, ha täcke på sig när det regnar och
det verkar hon gilla, för nu slipper hon bli kall
och blöt.
I helgen
har det varit både MT och MH på klubben. Fredagkväll
var jag iväg och hjälpte till med banbygget och på
söndag var jag figurant på MH:t. Den här gången var
det lite olika raser med, bl a en dobermann. Kul att
se "min" ras också för en gång skull, det kryllar ju
inte av dem häruppe precis.
När jag
vaknade i går morse upptäckte jag att jag blivit
döv. Men tack och lov bara på ett öra. Det högra. På
MH:t skötte jag bl a skotten och efter att ha
skjutit för fem hundar började det brusa lite
konstigt i örat. Det fortsatte att brusa hela
kvällen och morgonen efter hörde jag knappt
någonting alls. Nu använde jag naturligtvis
hörselskydd, denna gången i form av de gula
"plopparna" som finns att köpa på apoteket. Tyvärr
satt de inte speciellt bra, utan ramlade ut hela
tiden och det gjorde väl att de inte funkade som de
skulle. Det är väldigt irriterande att inte
höra som man ska, dessutom känner jag mig också
svullen i örat. Inte bra alls...Har naturligtvis
beklagat mig för Janne, som tröstat mig genom att
säga att det säkert kommer att gå över efter några
dagar. Hoppas han har rätt, annars blir det till att
uppsöka farbror doktorn.
I morgon
ska jag besikta bilen. Hoppas, hoppas den går
igenom...
Ute i skogen är det
så blött, så blött...Inte läge för gympaskor än på
ett tag...
2007-05-08
Sitter just nu och tar igen mig lite i väntan på
att få gå ut och städa. Vår bostadsrättsförening har
nämligen städdag idag och då ska alla vara
med och hjälpa till. Jag hjälper gärna till, men kan
inte låta bli att reta upp mig på de som aldrig
är med, och det är alltid samma personer år efter
år.
Både
igår och idag har Sydney och jag varit ut och knatat
i skogen nästan två timmar och bara haft det lugnt
och skönt. Hon har fått gå och nosa runt i sin egen
takt och också hittat en hel del smarriga saker att
smaska på, som t ex hästbajs. Efter det att hon satt
i sig av "godsakerna" hör det liksom till att hon
ska hoppa på matten och torka av sin smutsiga nos på
hennes jacka. Nu får man väl vara glad att det
"bara" är hästbajs, för det finns tyvärr mycket,
mycket värre saker man kan bli nerkletad med
*ryser*.
Idag när
vi var ute hittade jag en perfekt plats att lägga
spår på. Sydney tycker inte om att bli uppbunden och
lämnad, men just här var skogen så pass gles att hon
kan hålla ögonen på mig när jag är ute och traskar.
Det är ju bra för mig också, eftersom jag har lite
svårt att orientera mig ibland...
Det har
kommit massor av nya hundar till vårt område, både
vuxna och valpar. En av mina bekanta har äntligen
kunnat skaffa en egen liten valp. Han heter Pompe
och är av rasen Coton de Tuléar, och är naturligtvis
helt underbart söt. I helgen fick Sydney den äran
att träffa sötnosen, som först var en aning
reserverad. Men efter att ha hälsat på stora tant
Sydney genom gallret gick det hur bra som helst. Det
är bra att Syd får lära känna de nya hundarna i
kvarteret. Hon har annars en viss förmåga att skälla
ut alla okända vovvar som vågar sig förbi vårt hus.
Får hon däremot en chans att hälsa på och lära känna
de hundar som bor här kan de faktiskt få tillåtelse
att passera, utan att hon gör så stort väsen av sig.
Det var
allt från oss för idag. Nu ska jag ut och städa!
Världens sötaste
lilla Pompe.
Pompes första möte
med tant Sydney.
2007-05-02
Så var det dags att ta sig i kragen och skriva
lite...
Sedan sist har det gått lite på sparlåga. Sydney har
i alla fall avslutat sitt löp och det är ju skönt.
Nu är hennes löp inget stort problem, det är mest
bara höglöpen som är lite jobbig. Jag är lite
bortskämd med att ha en dobermann som varken är
gnällig eller pipig - utom då vid höglöpen förstås.
Då är det ett evigt pipande och gnällande hela
tiden och det enda som är intressant är att vara ute
och ragga på traktens hanhundar. Nu ska jag väl inte
klaga...De som säkert har det ännu jobbigare är nog
hanhundsägarna i området. Träffade en förra veckan
som berättade att hans hund, pga Sydney, inte ätit
på två veckor. Hoppas den stackars vovven får lite
lugn och ro nu ett tag, innan nästa tik i kvarteret
börjar löpa.
Sedan
har vi också genomlidit ännu en smällarhelg, men den
avlöpte ändå rätt bra. Förut om åren har det smällt
flera dagar innan Valborg, men i år har det varit
väldigt lugnt. Inte förrän på kvällen körde det
igång och det var faktiskt inte lika mycket raketer
som det brukar vara. Igår däremot verkade traktens
alla ungar vara ute och smälla upp alla överblivna
småraketer från kvällen innan. Hoppas de smällt upp
allt nu, så vi slipper eländet.
Idag har
vi varit ute i skogen och det var faktiskt ett tag
sedan sist. Vi försöker undvika att gå där under
Syds löp, eftersom vi vill slippa efterhängsna
hanhundar (ja, det är väl mest matten som vill
slippa dem). Sydney har glatt travat på i sitt
långkoppel och verkade inte bry sig ett endaste dugg
om att hon inte får springa lös. Vi har tränat lite
lydnad och avslutade sedan med godissök bland
blåbärsriset. Trots att det inte blev så mycket
aktivering idag somnade hon ändå gott när vi kom
hem.
I samråd med Djurkliniken har jag minskat Sydneys
dos av smärtstillande från tre till en tablett/dag.
Hon har stått på den dosen i fem dagar nu och rör
sig fortfarande hur fint som helst. Jag ska vänta
någon vecka till och se hur hon mår och har hon då
inte ont ska hon få ut och spåra lite. Eftersom hon
inte får springa lös än blir det ännu viktigare att
ge henne något vettigt att sysselsätta hjärnan med.
Nu ska
vi ut och ta en runda innan kvarterets ungar kommer
hem från skolan. Man vet aldrig...De har kanske kvar
raketer från igår och sådana vill vi helst slippa.
Idag har Sydney varit
ute i skogen, där hon bl a...
letat godis...
och poserat framför
kameran.
2007-04-20
Efter att ha varit här i tio dagar åkte Janne i
går kväll tillbaka till Dalarna. Det blev tomt och
trist här hemma och vi saknar hussen väldigt,
väldigt mycket...
Sydney
började löpa förra helgen och har varit lite trött
och hängig. Trots det har hon glatt hängt med oss ut
några timmar varje dag. Vi har gått i skogen, varit
uppe på berget och Syd har både fått spåra och söka.
När vi kom hem slocknade hon nästan direkt och låg
sedan som i koma hela dagen. Kombinationen av löp,
värme och hjärngympa tog verkligen på krafterna, men
roligt har hon haft. Det bästa är att hennes rygg
verkar hålla. Nu har hon visserligen bara gått i
koppel - men ändå.
Det har
varit rätt intensiva dagar och det har varit svårt
att få tiden att räcka till. Hussen har i alla
fall kunnat ta sig tid och fixa Renåån. Han har bytt
spindelled, satt på sommardäck och justerat
förgasaren. Nu går min lilla bil såå bra igen.
Hoppas bara den går igenom besiktningen nu också.
Idag när
Syd och jag var ute såg vi (och hörde) två tranor
ute på åkern. De förde ett fruktansvärt liv och
Sydney tyckte nästan det blev lite otäckt. Så stora
fåglar med så stora röstresurser har hon nog varken
sett eller hört förut. Jag försökte ta kort men
zoomen räckte inte till, så det det blev rätt
suddigt. Janne har investerat i en ny digital
systemkamera och jag har fått överta hans gamla. Den
har bra zoom och tar kanonbilder. Tyvärr är den en
aning för stor att ta med i fickan men hade jag haft
den hade tranorna säkert synts mycket, mycket
bättre.
Två högljudda tranor.
Några
bilder från veckan som gått
Skellefteå, sett från
toppen av Vitberget (foto: Janne).
Hussen och Sydney på
samma plats.
Mys i vårsolen (foto:
Janne).
Bus med hussen och
ringen.
2007-04-14
Janne har snart varit här en vecka och tiden går
alldeles för fort...Sydney mår fortfarande bra och
igår fick hon gå årets första spår. Hon skötte sig
rätt bra och hittade upptaget på en gång, sedan
tappade hon bort sig ett par gånger men hittade rätt
till slut och kunde sätta i sig frolicen som låg och
väntade i spårslutet.
Idag har
vi varit ute tre timmar i det vackra vädret. Vi tog
en promenad upp till Byberget, där vi satt och njöt
av vårsolen. Lite förskräckt blev jag när jag
upptäckte en huggorm som ringlade fram en halvmeter
från den plats där Sydney nyss legat och vilat. Jag
är inte ett dugg rädd för ormar men är väldigt rädd
att Syd ska bli biten. Janne är inte heller rädd och
han kunde naturligtvis inte låta bli att ta upp den.
Nu var det bara en unge, men dom är giftiga dom
också. Innan vi knatade hemåt fick Sydney träna lite
sök och leta efter hussen som gömt sig inne i
skogen. Eftersom hon inte får springa lös blev det
en svettig promenad för matten i andra änden av
kopplet. Jag får vara glad att jag höll mig upprätt
tills hussen var hittad.
Nu ska
vi gå hem till mina föräldrar och grilla - mums!
Janne och Syd
Sydney på Byberget
(foto: Janne)
Dalarnas svar på
Steve Irwin.
2007-04-08
Förra veckans två-sekunders-race ute på åkern
gjorde att Sydney började halta. Det var bara till
att börja medicinera igen. Inte kul alls...Och
dåligt samvete fick jag också, eftersom jag tydligen
släppte henne för tidigt :-(. Som tur var verkade
medicinen snabbt och redan efter ett par dagar var
hon sitt gamla vanliga jag igen. Den här veckan har
vi bara tagit det lugnt och gått lagom långa
promenader, samt tränat lydnad. Man lär av sina
misstag och den här gången ska jag inte ha för
bråttom. Nu gäller det att skynda långsamt och låta
henne gå i koppel ett bra tag framöver.
I morgon
kommer den efterlängtade hussen hem. Sydney bara
älskar sin nye husse och kommer att bli överlycklig
att få träffa honom igen (ja, matten blir lika glad
hon också förstås!). Vi har väl inte planerat så
värst mycket, förutom att vara ute i skogen. Mycket
beror på hur Sydney mår. Verkar hon lika fräsch som
hon gör nu idag ska vi försöka lägga ett litet spår
åt henne. Eftersom jag har nada lokalsinne är det
väldigt bra att ha en skogsvan man som kan gå ut och
trampa upp ett spår och också hitta tillbaka till
utgångspunkten. Vilket inte jag brukar göra.
Nu ska
jag fortsätta städa. Måste ju ha rent och fint tills
i morgon.
Dagens bild - Sydney
i viloläge.
2007-04-02
Sydney har nu varit utan medicin en vecka och
idag provade jag att släppa henne lös en liten
stund.
Efter att ha gått i koppel ett antal veckor trodde
jag att hon skulle springa mycket, mycket mer än vad
hon gjorde. Hon tog faktiskt bara ett par varv runt
mig, innan hon bestämde sig för att dofterna i
gräset var mer intressanta än löpträning. Nu var det
ju i och för sig bra...Syd ska inte hålla på och
springa alltför mycket innan jag vet hur mycket hon
tål. När vi ändå var ute på åkern passade vi på att
träna lite lydnad och avslutade sedan det hela med
godissök. Det sista är alltid lika roligt och Syd
skulle gladeligen kunna söka godis i timtal utan att
tröttna. Synd för henne att matten inte är lika
uthållig...
En ny
liten granne har vi fått, han heter Gibson och är en
helt bedårande liten cavaliervalp. Sydney träffade
honom för första gången igår. Hon är inte direkt
överförtjust i små valpar och brukar göra allt för
att undvika dem, men lille Gibson tyckte hon om.
Idag
kommer min bror och hans barn upp från Stockholm. Vi
har inte setts sedan i somras och det ska verkligen
bli jättekul att träffa alla igen.
Det blåste ordentligt
idag och öronen ville inte ligga still...
Godissök.