2007-09-21
Vi har haft en bra vecka, Sydney och jag. Vädret
har varit kanon, men bäst av allt - Sydney har inte
haft ont i sin rygg! Varje dag har vi varit ute i
det vackra höstvädret, gått långa promenader i
skogen, kört uppletande och tränat lydnad. Det har
nästan känts som förr, innan Syd fick ont i ryggen.
Vi har
kört uppletande nästan varje dag och det är ju
mycket roligare nu när hon har kunnat springa lös
igen. Sydney älskar att leta föremål men idag tog
springet i benen överhand och innan jag ens hann
skicka ut henne i rutan hade hon dragit iväg på ett
riktigt dobermannrace ute på ängen. Efter att ha
rusat runt som en galning ett bra tag lugnade hon
ner sig så pass att hon faktiskt kom ihåg föremålen
jag lagt ut åt henne. Hon sprang direkt ut i rutan
och det dröjde inte länge innan hon hittade det hon
sökte och det skulle naturligtvis firas med ett
ärevarv runt ängen. I äkta dobermannfart förstås.
Det är
så himla roligt att se henne springa lös igen och
det bästa är att hon inte fått det minsta lilla ont
efteråt. Sydneys spondylos går i skov och jag vet ju
inte hur länge hon kommer att vara smärtfri den här
gången. Vi kan bara njuta så länge det varar, för
nästa vecka kan hon vara sämre igen. Eftersom vi
hållit igång hela veckan har jag bestämt att Syd ska
få vila under helgen, det tror jag hon mår bra av.
Dessutom vill jag inte utmana ödet alltför mycket.
Nu ska
vi gå en liten kvällsrunda, sedan väntar soffan,
TV:n och en påse grillchips. Inte helt fel det
heller.
Dobermannrace ute på
ängen, innan det är dags för lite uppletande
Var är min pipleksak?
Inte här...
och inte där...
Mission complete!
2007-09-13
Tänkte det kunde vara dags att plita ner några
rader och slänga in lite foton igen. Inte för att
det hänt så värst mycket sedan sist. Men ändå.
Sydney
har varit så pass bra i sin rygg att hon faktiskt
kunnat springa lös korta stunder och varit helt okey
efteråt. Tyvärr är det lite upp och ner hela tiden
och ibland - helt utan anledning - kan hon helt
plötsligt få ont igen och då är det bara vila som
gäller. Det är lite jobbigt det där; att själv
bedöma hur pass mycket hon tål. Syd är ju en hund
som hoppar, skuttar, springer och har sig, oavsett
om hon har ont eller inte och det gör det hela lite
svårare.
Förra
veckan hämtade jag ut Sydneys nya regntäcke. Hon
behöver ett sånt för att hålla ryggen varm nu när
det börjar bli höstrusk ute. Det var jättefint;
camofärgat med fleecefoder och reflexer, dessutom
var det välsytt och hade väldigt bra passform. Jag
är helnöjd och Syd är så fin, så fin i nya täcket.
Nu hoppas jag bara på spöregn så hon kan använda det
också.
Har nu
fått upplysningar om nya grannen som ska flytta in
på andra sidan staketet. Det är ingen festprisse och
det är ju skönt. Däremot är hon hundägare med en ras
som inte faller tant Sydney i smaken. Dessutom är
det en tik och det gör ju inte saken bättre. Det här
kommer att bli intressant....
Sydney provar sitt
nya regntäcke.
Nu är det äntligen
höst. We like.
Vet inte riktigt vad
jag ska säga om den här sovställningen...men den
funkar i alla fall.
2007-08-27
Det känns att det är på väg att bli höst.
Härligt. I morse vart det bara några få plusgrader
och Sydney tyckte det var lite kallt om tassarna när
hon gick i gräset.
Eftersom
det var så bra väder tog vi en lång promenix i
skogen. Sydney var otroligt pigg och det var
längesedan jag sett henne så energisk som idag.
Förra gången vi var ute i skogen fick jag släpa
henne runt eftersom det var så varmt. Idag var det
väl frågan om vem som släpade vem...Roligt i alla
fall att se henne så glad och sprallig igen. Jag
hade plockat med ett par av hennes leksaker som jag
sedan gömde lite varstans och det tyckte Syd var
kul. Hon var verkligen på hugget och skulle nog ha
kunnat leta saker hela dagen om hon fått. På väg hem
preparerade jag ett träd med frolic och efter att ha
hittat och ätit upp alla godsakerna verkade hon nöjd
och belåten. Det gäller att passa på att vara i
skogen medan man kan. Om två veckor kör älgjakten
igång och då är det nog bäst att hålla sig borta.
Min
granne Ewa, på andra sidan staketet, ska sälja sin
lägenhet. Tråkigt :-(. Man vet vad man har, men inte
vad man får. Skräckscenariot är väl att det flyttar
in några som festar dygnet runt och dessutom hatar
hundar. Men så illa blir det väl inte. Hoppas jag.
Sydney är taggad -
här ska det letas leksaker!
Godissök på lite
högre nivå.
2007-08-14
Nu är det drygt en vecka sedan Janne och Daniel
åkte tillbaka till Dalarna, och efter fem veckors
sällskap blev det väldigt tomt här hemma. Tur att
det finns telefon. Och i den pratar vi mycket, länge
och ofta...
Sydney
har fått vara utan medicin några dagar. Hon har gått
på norocarp nu konstant i fyra månader och jag
tyckte att hennes mage behövde få vila lite. Under
tiden hon varit medicinfri har vi tagit det väldigt
lugnt för att undvika att hon ska få ont igen. Trots
vila verkade hon lite stel i morse så nu har vi
återgått till den vanliga doseringen. Det lär säkert
ta ett par dagar innan hon är så pass bra att vi kan ge
oss ut på några längre äventyr. Men det är ingen
brådska. Än så länge är det alldeles för varmt för
att Syd (och matten med för den delen) ska orka med
några större aktiviteter.
Vi har
som sagt legat i träda ett tag och inte gjort så
mycket mer än promenerat och tränat lite lydnad. Nu
ser vi bara fram emot att det ska bli höst. Längtar
som sjutton till hösten. Är så less på värmen och
fukten...Nu vill både matten och Sydney ha friska,
kyliga dagar så vi orkar vara ute och göra en massa
skojsiga saker.
Medan
jag väntar på hösten har jag suttit och pysslat lite
med mina tavlor här på hemsidan. De flesta kommer
att bytas ut och få andra bakgrunder och större
format. Förhoppningsvis dröjer det inte alltför
länge innan jag kan lägga ut dem.
Sydney vill INTE gå
på promenad i värmen, därav den molokna blicken.
Matten och Sydney
tränar linförighet. Hussen stod för fotandet.
Gamle Sigurd måste
också få vara med. Trots att han har mat i hela
ansiktet (hans bodsskick har tyvärr försämrats med
åren).
2007-08-03
Jag har länge retat mig på vår fula, röda,
rostiga plåtbrevlåda. Nu har vi fått en mycket,
mycket finare. På Coop hittade vi en i trä som
händige hussen först oljade in för att sedan skära
ut både siffror och en dobermann på. Jag är så nöjd,
så nöjd :-)).
I övermorgon åker hussen och Daniel tillbaka till
Dalarna. Saknar dom redan...
Vår fina
dobermannbrevlåda, designad av Janne.
2007-07-31
Idag fyller världens allra bästa Sydney 7 år -
GRATTIS!
Inga presenter har hon fått, förutom en halväten
ostmacka. Men hon verkar glad och nöjd i alla fall
:-).
Dagens
födelsedagsbarn. Mattes hjärta...
2007-07-26
Nu har tiden rusat iväg igen. Det har varit ont
om uppdateringar i dagboken och det beror på att vi
just nu har Jannes son Daniel här. Han har varit med
oss i en och en halv vecka redan och tiden går så
fort, så fort...Snart är det dags för hussen och
hans son att åka tillbaka till Dalarna, och som
vanligt vet jag inte var tiden tagit vägen.
Innan
Daniel kom var jag en aning fundersam över hur
Sydney skulle tänkas reagera. Eftersom tant Sydney
är en reserverad hund och Daniel har Downs syndrom
så måste jag erkänna att jag var lite orolig.
Nu behövde jag inte oroa mig alls. Allt har gått
kanonbra och det var bara första dagen Syd var lite
konfunderad. Daniel är en snäll, go och glad kille
som är van vid hundar och det hjälpte väldigt
mycket. Han brydde sig inte ett dugg om Syd, som
fick bekanta sig med honom helt i sin egen takt, och
det dröjde bara ett par dagar innan hon accepterade
honom full ut - skönt!
Sydney
har haft lite ont i sin rygg så det har inte blivit
så mycket aktivering. Sedan har vi Daniel att tänka
på också. Han är väl inte något större fan av långa
promenader i skogen, utan vill hellre leka i
lekparken. En tur upp till Byberget har vi i alla
fall gjort. Sydney tyckte som vanligt det var roligt
att gå ut i skogen, medan vi fick muta Daniel med
fika och kexchoklad. Alla sätt är bra, utom de
dåliga :-).
Kvällsrundorna har också fått lite annan struktur...Numera
går vi tillsammans bort till lekparken, och medan
hussen och Daniel leker tränar jag lydnad med
Sydney. När vi sedan kommer hem är både hund och
barn nöjda och belåtna.
Förutom
att ägna oss åt barn och djur har vi också pysslat
på här hemma. Hussen har varit duktig och slipat
trädgårdsmöblerna, som sedan blivit inoljade och nu
ser fräscha och fina ut igen. Sedan har han fixat
till mitt trådlösa bredband, så nu kan jag ligga
i sängen och surfa. Nu har jag inte provat att ligga
i uppkopplad i sängen än, men det blir säkert det
också.
Jag har
gjort om lite på fotosidan och lagt in en ny
kategori; Blandade foton, där det kommer att finnas
lite av varje. Sydneys kompisar är bortplockade
eftersom många har flyttat. Istället har jag lagt
till en sida; Hundar, där jag kommer att lägga in
foton på andras fyrbeningar.
Daniel äter choklad
och Sydney pussar på hussen.
Syd, Daniel och
matten, uppe på Byberget
Hussen slipar möbler.
2007-07-12
Igår åkte sonen, Janne, jag och Sydney till
Piteå för att hälsa på min kusin Carina och hennes
familj. Jag är född i Piteå och har alla släktingar
däruppe, och de är många. Tyvärr räcker inte
tiden till för att besöka allihop, hur än gärna jag
än skulle vilja. Vi hade i alla fall en jättetrevlig
dag och min kära kusin bjöd som vanligt på gott fika
och otroligt god mat. Det är så himla skoj att
träffas och varje gång lovar vi att det ska bli lite
tätare mellan besöken.
Sydney
på väg till Piteå, väl fastspänd i sitt AllSafe
bilbälte. Dagen till ära hade vi fått låna pappas
bil, eftersom min lilla Renault5 inte lämpar sig för
längre transportsträckor.
Min
kusin bor precis som jag skulle vilja bo; lugnt och
skönt ute på landet, med kossorna betande runt
knuten - och poolen är ju inte heller helt fel. I
like.
Sydney
blev tvingad till en posering vid poolkanten. Hon
tyckte det var lite otäckt...
Carina
har två shelties, Lukas och Peppe (bilden ovan).
Hemma på gården fanns också hennes dotters hund
Buffy, och alla tre försökte intensivt uppvakta sura
tant Sydney. Det var inte så vidare populärt. Tant
Sydney uppskattade inte alls de tre sheltieherrarna,
utan blev ordentligt irriterad och la sig under
verandabordet och surade istället.
Gårdagens favorit, alla kategorier, var perserkatten
Bosse. Vill ha, vill ha, vill ha....Men inte ens
söta Bosse lyckades blidka sura tant Sydney - hon
var sur på honom också.
Underbare Bosse... Hade vi inte haft gamle Sigurd
hemma hade Bosse åkt med hem - jag lovar!
Innan
vi åkte de 10 milen hem hann Janne med att fota
kossorna på "Bregott-fabriken"
När vi
kom hem slocknade Sydney direkt. Det blev lite
jobbigt för henne med bilresan, alla hundar, katter
och nya människor. Dessutom är hon fortfarande lite
sur och irriterad på andra hundar, men det gick ju
bra ändå.
I morgon
åker Janne tillbaka till Dalarna, men kommer
tillbaka på måndag igen och då har han sin son
Daniel med sig. Han kommer att vara här i tre veckor
så vi har gott om tid att lära känna varandra och
det ser jag verkligen fram emot.
Nu ska
Syd och jag ut regnet. See you later...
2007-07-06
I måndags kom Janne äntligen hem och den här
gången får vi fem veckor tillsammans - nice.
Hela
veckan har varit varm och eftersom ingen av oss är
lagd åt det soldyrkande hållet har det blivit
sparsamt med aktiviteter. Den enda som jobbat är
hussen. Han varit duktig och slitit i värmen med att
laga både min renåå-femma och sonens bubbla. Renåån
har nu gått igenom besiktiningen och jag får
äntligen köra min bil igen - härligt!
Sydney
har ätit klart sin galastop och skendräktigheten
verkar vara på väg bort, för den här gången.
Fortfarande är hon mycket tröttare än vanligt och
mat vill hon inte äta, men det beror på värmen
också. Idag har det varit lite svalare och skönare
så vi kunde ta med Syd ut på en tvåtimmars runda i
skogen. Det tog tydligen på krafterna. Hon har legat
och sovit nästan i ett sträck sedan vi kom hem.
Hoppas det här vädret håller i sig ett tag nu så vi
kan börja vara ute och göra lite skojiga saker igen.
Syd behöver verkligen komma i gång igen, både för
aptiten och konditionens skull. Jag är väl i samma
läge ungefär. Förutom aptiten. Den är det aldrig
något fel på...
Hussen och Sydney på
dagens skogsprommis