2007-12-23
Så har det då blivit dan före dan. Mina dalmasar
anlände igår och Sydney och Snoken håller just nu på
att bekanta sig med varandra. Tant Syd är lite sur
och herr Snok tycker hon doftar alldeles för gott
för att låta henne vara, men på det hela taget går
allt bra.
Jag
kommer att lägga in bilder lite senare men först ska
vi fira jul, äta och må gott. Skickar en liten
julhälsning från oss alla från ett trist och
snöfritt Skellefteå. Det blev ingen vit jul i år
heller....
2007-12-14
Nu har vi fått en ny familjemedlem. Han heter
Madfällans Manne, alias Snoken. Janne har fått
överrta Snokis och nu är det hans hund, på riktigt.
Hussen hade planerat att köpa en ny hund till
sällskap/jakt men så dök herr Snok upp och det blev
ju en bra lösning för alla inblandade.
Eftersom
Snoken numera tillhör familjen kommer han också att
få en egen plats på hemsidan. Just nu har jag inte
tid att att börja lägga in stamtavla mm så det får
vackert vänta tills efter jul och nyår. Dessutom har
jag inte så mycket kort på honom än, men om jag
känner mig själv rätt kommer det säkert att bli en
hel del under julhelgen.
Sydney
och jag har varit ute länge idag och passat på att
njuta av den snö som finns kvar. Tyvärr ser det ut
att bli en massa plusgrader till veckan och då lär
väl det mesta försvinna :-(. I morgon är det bara en
vecka kvar tills Janne, Daniel och Snoken kommer och
det skulle verkligen kännas lite trist om det bara
blev halkigt och eländigt ute.
Hur som
helst blir det jätteskoj att få träffa och lära
känna Snoken. Nu hoppas jag bara att Sydney och
Sigurd tycker detsamma...
Det är fint med
snö...
Syd letar godis
2007-12-10
Det har inte hänt så speciellt mycket sedan
sist. Förra veckan regnade all den vackra julsnön
nästan bort och det blev blött och halkigt. Sydney
hade svårt att hålla ordning på de långa benen i
halkan och eftersom jag är rädd om hennes rygg blev
det inte så mycket till uteliv.
Nu
gillar inte Syd vare sig att bli kall eller blöt om
tassarna så hon var mer än nöjd med att ligga och
dra timmerstockar i soffan. I helgen kom det lite
mer snö igen och idag kunde vi vara ute och knata
runt i skogen utan att halka och slå ihjäl oss. Vi
såg massor av spår efter hare och rådjur så Sydney
hade fullt upp med att nosa runt efter alla
spännande dofter. Hon hittade ett par färska
rådjursspår som hon fick spåra efter och det tyckte
hon var hur kul som helst. Att plumsa i snön efter
en ivrig dobermann som spårar rådjur är inte min
starka sida så vi fick lov att vända om efter ett
tag. Synd, tyckte tant Sydney som gärna hade
fortsatt mycket, mycket längre.
I förra
dagboksinlägget skrev jag att hussens lånehund
Snoken var en Petit Basset Griffon Vendéen vilket
inte alls stämde. Snokis är en Basset Fauve de
Bretagne och inget annat. Nu har jag i alla fall
ändrat till rätt ras och passar också på att be herr
Snok så mycket om ursäkt.
Sydney spårar rådjur
"Snälla matte....kan
jag få spåra bara liiiite till"
Igår tog hussen den
här fina bilden på söta Snoken
2007-12-03
Sydney har snart slutat löpa och idag gick vi ut
i skogen för första gången på två veckor. För att
slippa lösa, efterhängsna hanhundar har vi bara
varit och knatat runt på gångvägarna i vårt
bostadsområde och det blir ju lite trist i längden.
Det var
skönt att komma ut i skogen fast det var inget
höjdarväder precis. Det småregnade hela tiden vilket
gjorde det ordentligt jobbigt att ta sig fram i
snön. Efter en och en halv timmes plumsande var jag
rätt mör i benen när vi kom hem. Tyvärr kunde jag
inte säga detsamma om Sydney. Hon skulle nog behövt
plumsa några kilometer till innan hon blivit riktigt nöjd. Men, men... det är en ny dag i morgon
och då tar vi nya tag. Bara jag får upp kondisen
igen ska jag nog få tant Sydney trött och belåten.
Här
hemma är det numera pyntat och fint både inomhus och
utomhus. Jag har i princip satt fram allt, förutom
julgranen. På tal om jul så kommer Janne att ha med
sig en ny, liten krabat upp. Han heter Snoken, är
fyra år och är av rasen Basset Fauve de Bretagne.
Nu ska hussen ha Snokis på obestämd tid eftersom
hans ägare inte riktigt har tid med honom. Enligt
hussen är han en glad, snäll och social vovve som
också är duktig på att driva småvilt. Det ska bli
roligt att träffa Snokisen och det tror jag tant
Sydney också kommer att tycka. Himla tur att hon
slutat löpa innan Snoken dyker upp, annars hade det
blivit lite problems...
En bild från idag.
Här har ni Snoken
himself (foto: Janne)
2007-11-25
Nästan alla mina vänner och bekanta har hund och
det händer både roliga och tråkiga saker bland
fyrbeningarna i bekantskapskretsen.
Det
tråkiga just nu är att Sydneys allra första
hundkompis (och äldsta), collien Charlie fick somna
in i onsdags. Vackra, snälla, fina Charlie...Jag
tycker Charlie alltid har funnits här och det kommer
att bli tomt i kvarteret efter honom. Våra tankar
går till hans matte Maria...
Tack och
lov är det inte bara sorgliga saker som hänt under
veckan. I går ringde bullterriern Esters matte och
berättade att Ester nedkommit med tre friska
bullevalpar. Det blev två röda tikar och en svart
brindle hane. Nu längtar jag bara efter att få se
underverken. Väntar också på att få bilder
hemskickade så jag får en liten förhandstitt och
även kan uppdatera
Esters hemsida
med kort på valparna och den ömma modern.
Sydney
är just nu i höglöpen och ägnar hela dagarna åt att
pipa och gnälla. Lite enerverande är det men
eftersom det bara rör sig om några dagar kan man
faktiskt stå ut. Utomhus går hon bara runt och
spanar efter hanhundar. Alla duger. Även de hundar
hon i vanliga fall inte tål att se skymten av.
Nästa
vecka är det advent och det längtar vi till. Det ska
bli skitkul att få sätta upp julgardiner, plocka
fram stjärnor, adventsstakar och en massa andra
saker. I år ska Jannes son Daniel fira både jul och
nyår med oss och det kommer att bli hur skoj som
helst. Dels är det roligt att ha Daniel här och
sedan får ju hussen vara med oss extra länge. Inte
helt fel.
Idag
blir det ingen bild på Sydney. Jag lägger in en bild
på Charlie istället; en av de trevligaste hundar jag
någonsin mött.
Vackra, fina, snälla
Charlie....We miss you....(foto: Maria)
2007-11-16
Så har matten varit i farten med klotången igen.
Stackars Sydney. Andra gången på några veckor nu som
jag klipper till riktigt ordentligt. Nu får jag
faktiskt lov att skärpa mig. Sydney bryr sig som
vanligt inte det minsta, hon är lika glad ändå. Får
hon bara äta smackos efter kloklippningen spelar det
ingen roll hur jag klipper. Det som är värst
var att hon måste gå med strumpa på sig. Syd är inte
direkt förtjust i strumpor, dessutom blir det
halkigt när hon springer på golvet. Nu har jag i
alla fall inhandlat ett sk alunstift på apoteket som
ska stoppa blödningar. Antar det kan behövas...
Ännu en
ny hund har flyttat in. Denna gång i samma hus som
oss. Inte bra alls tycker tant Sydney. Det här är en
liten hårboll, som dessutom hade mage att springa
lös utanför vårt hus och skälla på kvarterets
härskarinna, dvs Sydney. Sån´t gör man banne mig
inte inte ostraffat. Syd har nu förklarat krig mot
hårbollen och jag hoppas ägaren håller honom/henne
kopplad i fortsättningen.
Snön har
kommit - we like! Inte så mycket, men tillräckligt
för att det ska bli ljusare och trevligare på
kvällarna. Hoppas den får stanna ett litet tag i
alla fall...
På vinterpromenad
Dumma, dumma matte...
2007-11-12
Tidigt i
morse hoppade Janne in i bilen för att åka tillbaka
till Dalarna. Det blev ett kort besök denna gången,
men bättre det än inget besök alls.
Sydney
var ledsen när hussen åkte och letade efter honom en
bra stund när vi kom in efter morgonrundan. För att
göra henne på lite bättre humör tog jag med henne ut
i skogen och ut på ängen där hon fick springa lös en
liten stund. Det behövdes faktiskt. Här har det de
senaste dagarna varit snorhalt och för att inte
riskera något med Sydneys rygg har det inte blivit
så mycket motionerande. Hoppas det blir bättre
underlag nu, för det är nämligen inte bara Syd som
behöver motion. Matten och hussen har stoppat i sig
en massa goda, onyttiga saker på kvällarna och jag
känner mig faktiskt redan några kilo tyngre sedan i
torsdags. Men liite onyttig måste man ju få vara
ibland....
Jag tog
med kameran idag men ju gladare Sydney är, desto
svårare är hon att fota. Det bidde inga höjdarbilder
alls, men huvusaken var att Syd hade roligt.
En liten stund
lyckades hon sitta stilla...
innan det var dags
för hopp och...
studs igen.
2007-11-08
Nu är det bara knappt en timme tills dess hussen
kommer. Sydney lär nog bli glad när han dyker upp,
men gladast blir nog matten :-). Hussen är numera
bilburen och det gör att han kan komma upp lite
oftare. Dessutom slipper han den sexton timmar långa
tågresan och bara det är ju ett stort plus.
Sydney
och jag har nu träffat våra nya grannar som flyttat
in på andra sidan staketet. Både kvinnan och hennes
lilla hund Sussie (norrbottenspets/karelare) verkar
jättetrevliga så det här med att byta grannar blir
nog inga problem alls. Sussie är ju av en lite
skällig ras och Sydney tycker det är otäckt med
skälliga hundar. Lite konstigt kan tyckas, eftersom
hon själv inte är den direkt tystlåtna typen. Nu
dröjde det inte länge innan tant Sydney insåg att
den lilla spetsen bara skällde för att hon var glad
och istället för att bli sur gjorde hon lekinviter.
De två nya granntikarna har nu träffats ett par
gånger och verkar än så länge komma väldigt bra
överens. Skönt. Det räcker gott och väl med att
Sydney redan har ett hatobjekt i kvarteret i form av
en border collie (hatet är f ö mycket
ömsesidigt).
Nu ska
jag ut med Sydney och sedan börja förbereda lite mat
till hussen som säkert är hungrig efter många
timmars bilkörning. Korv stroganoff har han önskat
sig och korv stroganoff ska han få.
Sydney ser i
skrivande stund ut så här. Det lär nog bli mer fart
på henne när hussen kommer...
2007-11-03
Årets första snö har kommit. Nu lär den väl inte
ligga kvar så länge, men det är kul så länge det
varar. Sydney älskar snö och visste inte riktigt
till sig av lycka när hon gick ut i morse. Synd att
jag inte kan släppa henne lös...Hon lider
fortfarande lite av sviterna efter sitt traktorrace
så det blir tyvärr koppel som gäller några dagar
till.
Nu är
det inte bara Sydney som haft ont i ryggen. Matten
har även hon drabbats, trots att hon inte sprungit
efter någon traktor. Eftersom vi båda två har varit
lite handikappade har det inte blivit så mycket
gjort under veckan. Hade planerat att frosta av
frysen men det får vänta lite, jag vill ju inte
riskera att bli sämre igen. Huvudsaken är att det
blir gjort innan torsdag för då kommer hussen hem
med en massa älgkött. Förhoppningsvis. Allt beror på
om han får ut bilen från verkstaden innan dess. Nu
har de lovat att den ska vara klar på tisdag, men
när det gäller bilverkstäder vet man aldrig. Annars
är det väl bara att gilla läget och vänta två veckor
till *suck*.
Äntligen har sön
kommit och Sydney är så glad, så glad.
2007-10-29
Idag är det en sån här jättetrist dag...Ute är
det grått, disigt och blåsigt, telefonen fungerar
inte och Sydney är halt efter att ha jagat en
traktor. Tur att datorn fungerar i alla fall så man
kan pyssla med lite terapijobb, som tex att
uppdatera hemsidan.
För att
återgå till det här med traktorn. Sydney brukar
inte jaga traktorer, eller andra fordon heller
för den delen. Vet faktiskt inte riktigt vad som
flög i henne. Jag hade lagt ut lite godis ute på
ängen och när det gäller godissök skulle nog inte
ens en jordbävning få henne att lyfta på huvudet.
Men så dök traktorn upp på åkern bredvid och innan
jag ens hade hunnit ropa "stanna" var Sydney hundra
meter bort. Som tur är har jag en dobermann som
kommer på inkallning så hon tvärvände och kom
tillbaka i en rasande fart så fort jag ropade. På
vägen hann hon också hoppa över ett par större
diken, vilket inte alls var sådär jättebra för
ryggen. Idag blir det bara korta koppelpromenader,
men det får hon faktiskt stå ut med.
Det är
irriterande att vara utan telefon. Har försökt
felanmäla via Telias hemsida, men det fungerar inte.
Är jag förvånad eller? Det enda svar jag får är:
"Tyvärr är tjänsten överbelastad. Var god försök
senare". Undrar vad de menar med "försök senare".
Jag har suttit hela dagen och fått samma svar. Janne
försökte redan klockan åtta i morse, men det var
likadant då. Men, men...det är väl Telia i ett
nötskal kan jag tänka. Nu ska jag för ett ögonblick
glömma Telia och ta ut min vovve på en liten
promenix i blåsten. See you later!
Syd pustar ut efter
att ha utövat sitt nya intresse - traktorjakt!
2007-10-15
Sydney har under den gångna veckan vilat sig i
form och är nu fit for fight igen. I slutet på förra
veckan kunde vi börja gå femkilometersrundan genom
skogen. Jag brukar ha den som en liten test för att
se hur mycket hon orkar. Klarar hon av den ett par
dagar i rad utan problem brukar det inte vara någon
fara.
Något vi
lade märke till sist vi var ute var alla ekorrarna.
Förstår inte alls var alla kom ifrån helt plötsligt.
Kanske hade de någon slags släktträff? Vi brukar
till Sydneys stora förtjusning se någon lite då och
då. Men nu var det banne mig rekord. Syd tyckte det
var vansinnigt roligt och hoppade, studsade, skällde
och visste inte riktigt till sig. Matten tyckte
däremot inte det var lika kul. Eftersom tant Sydney
gick i koppel kändes det rätt ordentligt i armarna
efteråt och det var inte utan de blivit lite, lite
längre också.
Eftersom
allt verkade gå bra med Sydneys rygg hade jag tänkt
börja utöka promenaderna lite. Men i lördags sprack
de planerna. Syd får klorna klippta varje vecka och
trots att hennes pulpor är väldigt långa brukar det
aldrig vara något problem. Det var det inte den här
gången heller - trodde jag. Efter att ha suttit vid
datorn en stund upptäckte jag att golvet ändrat färg
till en nyans av blodrött. Och inte bara golvet -
hela lägenheten var full av blod! Mitt i allt detta
sprang Syd glad i hågen runt och lekte med sin nya
tennisboll - kul. Jag hade alltså lyckats
klippa Sydney rejält i pulpan utan att hon märkt ett
skvatt! Naturligtvis fanns det inte något blodstopp
hemma så det tog en bra stund innan det slutade
blöda.
Jag
lyckades till slut få hemmet rent och fint igen och
för att undvika ett nytt blodbad blev det bara korta
kissrundor för Sydney. Allt var frid och fröjd fram
till igår. Efter den tidiga morgonrundan släppte jag
in Syd som vanligt och upptäckte sedan till min fasa
att hon börjat blöda igen. Det var bara att glad i
hågen hämta skurhinken och börja städa. För att
skydda klon fick Sydney hela dagen gå runt med en
strumpa, vilket hon inte tyckte var speciellt kul.
Inte blev det roligare när vi skulle gå ut och jag
trädde en plastpåse över som prasslade för varje
steg hon tog. Idag har hon varit ute utan strumpa
och plastpåse och inte en endaste liten bloddroppe
har kommit på golvet. Skönt - för nu är jag less
på att städa och tvätta mattor.
Syd tar igen sig
efter ett möte med par ekorrar.
På väg hem hittade hon en rolig tennisboll.
Att ha strumpor på sig var däremot inte lika
roligt...
2007-10-05
Så var det dags för en ny månad och en ny
dagbokssida.
Oktober
har inte börjat speciellt bra.... Den här årstiden
är det väldigt halt och slipprigt på stigarna i
skogen och igår råkade Sydney halka till ordentligt
på några såphala rötter. Det räckte tydligen för att
hon skulle få ont i ryggen igen. Inte roligt
alls....I två veckor har hon mått kanonbra och t om
kunnat springa lös lite varje dag. Nu är det bara
börja om på ruta ett igen med full dos norocarp och
vila.
Vid det
är laget borde jag väl vara van vid bakslag, men det
är lika tråkigt varje gång det händer. Den enda som
inte verkar bry sig är Sydney själv. Förutom att hon
är lite halt är hon precis lika glad och stollig som
vanligt och det är ju skönt. Får hon bara ta det
lugnt några dagar är vi snart tillbaka med våra
aktiviteter igen. Men den här gången ska vi passa
oss extra noga för halkiga stenar och rötter.
Nu ska
jag dra upp Sydney från sin skönhetssömn i soffan
och ta med henne ut på en liten kiss-och nosrunda.
Sedan vankas det tortillas och kanske, kanske lite
chips framför TV:n :-). Ha en skön helg alla!
En bild från
gårdagen, innan Syd fick ont i ryggen
Idag är det vila som
gäller...
Kan man må bättre än
så här?