Januari 2008 - Mars 2008

Januari 2008 - Mars 2008

2008-03-25
Sydney är borta nu.....

I dag fick Sydney somna in efter att i helgen slitit av ett korsband. Hon har haft det tufft hela sitt liv med sjukdomar och skador och det fick räcka nu....Hon ska aldrig behöva ha ont mer....Beslutet var lätt, det svåra blir att fortsätta utan henne. Sedan jag fick hem henne vid åtta veckors ålder har vi varit tillsammans nästan alla dygnets timmar. Varje dag. Nu känns det som om halva jag är borta. Just nu känns det tomt, så tomt och saknaden är obeskrivlig.

Hemsidan kommer att vara kvar men några uppdateringar blir det nog inte på ett tag. Jag måste nog smälta det här först.

Den allra sista bilden på Sydney innan vi åkte iväg. Trots att hon hoppade på tre ben skulle hon ändå leka med sin favoritring. Det är så här jag alltid kommer att minnas henne. Hon kommer att begravas på Djurvilan, där också Sigurd ligger.

Tack för allt lilla gumman. Vi glömmer dig aldrig.....

If it should be

If it should be that I grow frail and weak,
and pain should keep me from my sleep.
Then you must do what must be done,
for this last battle can't be won.

Do not grieve it should be you,
who must decide this thing to do.
We've been so close, we two these years,
don't let your heart hold any tears.

I know, in time, you too will see;
It is a kindness that you do to me.
Although my tail its last has waved,
from pain and suffering I have been saved.

For this day, more than all the rest,
your love for me must stand the test.
Take me where my needs they'll tend,
only, stay with me until the end.
And hold me firm and speak to me,
until my eyes no longer see.

(okänd)

2008-03-19
Det var meningen att hussen och Snoken skulle åka hem i morgon men i förrgår fick han reda på att han kan stanna kvar över Påsk - Nice! Nu får vi bara hoppas att lillebror med familj håller sig friska så de kan åka upp på fredag. Skulle vara roligt att få träffas hela familjen för en gång skull.

Här hemma är det fullt ös. De senaste gångerna Snoken varit här har tant Sydney varit varit sur och grinig pga löp och skendräktighet. Nu är hon normal, dvs pigg och glad och tar alla chanser att dra igång en massa bus med herr Snok som inte är sen att hänga på. Skulle hundarna få bestämma hade det varit lattjo lajbans här från morgon till kväll. Det är så roligt att de går bra ihop och att Syd fick visa Snokis att hon inte bara är sur. Den här gången har hon faktiskt också frikostigt delat med sig av sina favoritleksaker och favvohörnan i soffan. Inte illa.

Det blir nog inga fler inlägg innan helgen därför får jag passa på att önska er alla en riktigt GLAD PÅSK.

Hussen och bushundarna.

Tant Sydney och Herr Snok på skogspromenad i nysnön.

Janne hjälper Snokis att bli av med lite snöbollar som fastnat på benen.....

En liten stund senare såg han ut så här igen....

2008-03-13
Nu är det knappt tre timmar tills dess Janne och Snoken kommer. Vi kommer att få ha dom här en vecka och det är ju bra :-). Har nyss fixat i ordning Snokens bädd och Sydney förstod på en gång vad det var frågan om. Hon rusade med glatt viftande svans till fönstret och stod där och spanade en lång stund innan hon gav upp och gick och vilade istället. Lite vila kan nog inte skada, för nu får tant Sydney fullt upp några dagar framåt.

Här har det slaskat nåt fruktansvärt. Man har nästan behövt simdyna för att kunna ta sig fram. Usch - det här är faktiskt den värsta tiden på året. Det går inte att göra någonting. Sydney gillar inte heller när det är så här. Hon tycker det fruktansvärt äckligt att bli kall och våt om tassarna och vill helst inte gå ut alls.

Nu är det dags att väcka tant Sydney från hennes skönhetssömn och dra med henne ut i blötan. Hon lär nog inte bli så vidare glad tror jag....

See you later!

Tant Sydney tar en tupplur i väntan på Snoken och hussen.

2008-03-05
Här går vi i väntans tider just nu... Nästa torsdag kommer hussen och Snoken och dom längtar vi ju alltid efter :-). Påskhelgen får vi besök av min bror och hans familj som kommer upp från huvudstaden. Vi har inte träffats på hur länge som helst, så det ser jag också fram emot. Och sen - veckan efter - får vi äntligen, äntligen hämta vår nya kisse. På tal om nya kissen så har vi nu enats om ett namn - Charles ska han få heta!

Medan vi går runt här och väntar på man, Snok, bror och en Charles så pysslar vi med lite av varje. Vintern har kommit igen och vi har tillbringat mycket tid ute i skogen. Eftersom det varit rätt kallt har det inte blivit så mycket träning, istället har vi knatat runt och bara njutit av det härliga vädret.

Det var ett tag sedan vi stötte på någon ilsken hund men nu var det dags igen. Helt plötsligt dök det upp en labbe mellan träden och det var ingen glad och vänlig labbe direkt. Den gjorde ordentliga utfall och tant Sydney tände förstås till på alla cylindrar hon också. Som tur var kom ägaren alldeles bakom och hann koppla upp sin hund. Han berättade att hans hund ALDRIG gjort på det här sättet förut och såg faktiskt lite tagen ut när han gick iväg. Hoppas han håller hunden kopplad i fortsättningen.

Äntligen har det blivit riktig vinter och det gillar både Sydney och matten.

2008-02-27
Man ska aldrig säga aldrig.....Jag vet att jag sa att jag aldrig mer skulle ha en långhårig katt. Dessutom är jag fullt medveten om att jag i förra dagboksinlägget skrev att jag skulle vänta tills efter sommaren med att köpa en ny. Men man har ju faktiskt rätt att ångra sig....Och Jannes välsignelse har jag också :-).

S*Twice-As-Nice Bamse 3,5 månad (foto: Kristina Sandström)

Denna lilla röda hårboll kommer i slutet av mars att flytta hem till oss. Eftersom uppfödaren först ville ställa ut honom får vi vänta några veckor extra. Men det gör vi så gärna så. Jag hoppas Sydney och Snoken blir glada över sin nya kompis och att lille kissen kommer att trivas med våra hundar. Nu är han iofs hundvan, men någon tokig dobermann har han aldrig träffat förut.

Just nu håller jag och sonen på att leta efter något lämpligt namn till Bamse. I ett svagt ögonblick lovade jag min käre son att bestämma namn på vår nästa katt. Men med tanke på hans idéer var det ett rätt så dumt löfte.....Vi får väl se vad förhandlingarna leder till.....

Vill ni kika på Bamse och brorsan Bentley live kan ni gå in här.

Passar på att skicka ett stort TACK till Kristina som lät oss få köpa Bamse.

2008-02-22
I dag har det varit riktigt kanonväder, med klarblå himmel och flera plusgrader. Det känns precis som vår fastän det är februari - märkligt. Sydney har hämtat sig efter skendräktigheten och är nu hur pigg som helst igen. Det var mycket hopp och studs när vi var ute och i dag var en sån dag då jag önskat jag hade haft gummiarmar.

För att lugna ner tant Sydney lite så tränade vi lydnad och innan vi gick hemåt fick hon leta godis. Hon var alldeles för uppskruvad i dag för att jag skulle kunna släppa henne lös och låta henne springa av sig. Hade jag släppt henne i det här tillståndet hade jag med all sannolikhet haft en mycket halt dobermann - och det vill vi inte ha. Nu dröjer det bara två och en halv vecka tills hussen och Snoken kommer. Är Syd på det här galna humöret när Herr Snok dyker upp lär vi nog få knyta fast möblerna här hemma :-). Bara snön försvinner ska vi ut och spåra och köra lite uppletande. Jag tror damen behöver det.

På måndag är det tre veckor sedan Sigurd lämnade oss. Lille kissen....Vi saknar honom så väldigt, väldigt mycket.....Det är tomt utan Sigurd och tomt utan katt. Eftersom det inte känns som något riktigt hem utan en katt i huset har vi börjat planera lite för nästa ulltuss. Jag vill ju gärna ha en NU men jag har lovat både mig själv och Janne att vänta tills efter sommaren. Har fått kontakt med några kattuppfödare som är både seriösa, väldigt trevliga och tillmötesgående - och alla kan tänka sig att sälja katt till mig :-). Jag vet precis vad jag vill ha, men än är inga kattungar födda så vi får väl se vad det blir i slutändan. Spännande är det i alla fall.

Sydney i solen.

Lite godissök.

Ibland måste man gå på djupet för att hitta det man söker...

2008-02-14
Här har det inte hänt något alls, men eftersom jag inte har så mycket att göra idag passar det bra att kladda ner några rader och lägga in lite foton.

Idag är det inget skoj alls att vara ute. Det blåser som sjutton och det är fruktansvärt halt överallt. Varken Sydney eller jag är direkt förtjusta i den här typen av väder men vi har varit ute och kämpat oss fram ändå. För att inte alldeles blåsa bort gick vi genom skogen där det var mer i lä. Det knakade och brakade överallt i träden och ett tag var jag lite orolig över att kanske få någon gammal, rutten tall i huvudet.

För ett par dagar sedan var det ett sån´t där härligt väder som man kan vara ute hur länge som helst i. Sydney, som nu kommit över sin skendräktighet, var pigg och glad och hade hur mycket energi som helst. Vi tränade lite lydnad, körde några inkallningar och på väg hem fick hon springa lös en stund och söka godis i snön. Hade hoppats på fler härliga dagar men så blev det plusgrader och nästan storm istället. Jag älskar vintern men ska det vara så här kan snön lika gärna försvinna helt och hållet :-(.

När vi var ute i vackervädret passade jag på att ta lite kort på Sydney som hellre ville busa än stå modell.

Jag tänkte ta några fina bilder på Sydney men hon tyckte det var mycket roligare att busa med kopplet...

Här fick jag henne att sitta still en stund...

och som tack fick hon leta frolic.

2008-02-11
Det har nu gått precis en vecka sedan Sigurd fick somna in och jag saknar honom så väldigt, väldigt mycket, hela tiden :-(. De första dagarna letade Sydney efter honom men nu har hon slutat. Hon förstår att han är borta nu...

Vi beslöt att inte kremera Sigurd utan istället låta honom komma till Djurvilan. På Djurvilan ligger också Sydneys kompis, collien Charlie. Det kanske låter dumt, men trots att Sigurd inte finns längre känns det skönt att veta var vi har honom.

Jag vill passa på att tacka alla som med anledning av Sigurd hört av sig via mail och i gästboken. Speciellt vill jag tacka Ammi, som trots att hon själv har sorg och är väldigt ledsen ändå har ett tröstande ord över för andra.

Senaste veckan har det varit kanonväder och Sydney och jag har tillbringat långa stunder i skogen. Vi har också avslutat hennes galastopbehandling och nu börjar hon faktiskt, sakta men säkert, bli sitt gamla, goda jag igen. Förra helgen var Janne och Snoken här och det gick bra, trots att Syd var sur och skendräktig. Snoken är lugn och snäll och förstod på en gång att tant Sydney inte var att leka med. Eftersom båda hundarna är bra på att läsa av varandra blev det heller inga större problem. Nästa gång Herr Snok hälsar på kommer Syd att vara på mycket, mycket bättre humör - Skönt!

Det har inte blivit några kort tagna den här veckan, istället jag sätter in några från förra helgen då hussen och Snok var här.

Herr Snok - ett charmtroll av sällan skådat slag.

Mina grabbar.

Sydney håller koll på Snoken.

2008-02-05
Sigurd finns inte hos oss längre.

Världens allra bästa Sigurd fick somna in igår efter att ha blivit akut dålig. Jag har inte riktigt fattat än att han är borta... Sigurd skulle ha fyllt 16 år nu i vår och vi är så otroligt tacksamma för att vi fått ha honom kvar hos oss så länge och att han varit så frisk och pigg under alla år. Men det känns ändå så fruktansvärt ledsamt att förlora honom och jag tänker på honom varje minut och varje sekund.

Hussen och Snoken har varit här över helgen och i morse åkte dom hem. Det känns alltid tomt när dom åkt men den här gången blev det ännu värre. Nu är det bara Sydney och jag kvar här hemma och det gör att jag saknar kissen ännu mer.

Det finns hundar med stort H men även katter med stort K. Sigurd var en sån katt. Vi saknar honom så oerhört mycket....

Sigurd 1992 - 2008
Sov gott lilla gubben...

Sista kortet på Sigurd.

2008-01-24
Ibland måste man ha lite tur också....

Idag trotsade vi snön och blåsten och gav oss ut på en tvåtimmarsrunda i skogen. Jag tycker det är härligt att vara ute när det är lite busväder och Sydney verkade tycka detsamma. Det var mycket hopp, studs och rusningar i kopplet och eftersom hennes rygg fortfarande var bra fick hon springa lös en liten stund.

Jag hade precis hunnit koppla upp henne när två rådjur kom farandes och korsade stigen bara några meter framför oss. Syd blev rejält upprörd och ville naturligtvis springa efter och det hade hon säkert gjort om de kommit ett par sekunder tidigare. Som sagt; Ibland ska man ha lite tur också.

Vi har sett rådjur många gånger men Sydney har varit duktig och kommit när jag kallat in henne. Hon har aldrig hunnit dra iväg efter något, men idag var de så nära att jag aldrig skulle haft en chans att stoppa henne om hon varit lös.

Sydney var upprörd en lång stund efter mötet med rådjuren och fick gå kopplad resten av promenaden. Just nu ligger hon i soffan och drömmer. Hon småskäller och springer så jag kan ju bara gissa vad hon drömmer om :-).

En väldigt upprörd Sydney får nöja sig med att bara nosa i rådjursspåren.

2008-01-22
Det har varit en rätt händelselös vecka men jag får väl försöka kladda ner några rader ändå.

Vi hade planerat en långtur i dag men eftersom det blåste nordanvindar blev det lite för kallt för Sydney. Förut, när hon inte hade ont i ryggen och alltid sprang lös var det aldrig några problem i kylan. Nu när hon måste gå i koppel blir det lite värre. Om Syd ska hålla värmen måste hon springa fort och det går ju inte med matten hängandes i kopplet. Eftersom hon såg rätt frusen ut lät jag henne springa lös en stund och det tyckte tant Sydney var skoj. Roligast var förstås att försöka springa omkull matten vilket hon inte lyckades med den här gången. Hoppas nu bara att hon inte får ont i ryggen igen. Hon rörde sig bra på väg hem men ibland kan det visa sig senare.

Sydney ska snart bli skendräktig. Hon äter som en häst, har börjat bädda, samt skälla ut allt och alla i kvarteret. Förra veckan hämtade jag ut en flaska galastop och så snart Syd får mjölk i juvren ska jag sätta in "motgiftet".

Idag går mina tankar till Ammi och Anders som igår lät sin älskade Uno Knorrsvans få somna in.
Vi tänker på er...

Här är några vinterbilder från idag.

En snöig och lite frusen Sydney.

För att hålla värmen måste man springa jätte, jättefort...

"Håll i dig matte - nu kommer jag!"

Det är bara såå vackert i skogen...

2008-01-14
Se här - jag har faktiskt lyckats uppdatera dagboken två dagar i rad. Inte illa.

Idag känner jag mig äntligen mycket, mycket bättre och vi har äntligen kunnat ta en efterlängtad skogspromenad. Det var ingen som gått före oss så det blev till att plumsa fram vilket var rätt jobbigt för otränade matten och lika otränade Sydney. Efter att ha gått en bra bit i nysnön vände vi och gick samma väg tillbaka - vi måste ju orka ta oss hem också.

På tillbakavägen fick Sydney springa lös för första gången på väldigt länge. Hon såg först lite förvånad ut när jag släppte henne men sen satte hon fart. Nu blev det tack och lov inga tokrusningar mellan träden, det var väl lite för mycket snö antar jag.

När vi gick hem började det snöa igen. Det är så fint i skogen just nu och hade jag varit fullt frisk hade vi säkert varit ute hela dagen. Jag är glad att vi orkade ta oss ut idag för snön lär inte ligga kvar så länge till.

Det har inte blivit så mycket vinterbilder i år heller, men här kommer i alla fall några stycken från dagens skogstur.

Så här fint var det i skogen idag. I like.

Får jag verkligen springa nu matte?

Här sätter Sydney fart

Sydney väntar på matten som inte tar sig fram lika snabbt i nysnön.

2008-01-13
I morse när vi vaknade hade det kommit massor av snö - härligt! Trots att det gått två veckor sedan jag blev sjuk har jag fortfarande inte blivit helt frisk. Jag hade velat ta med Syd på en riktig snö-plumsarrunda i skogen men såna saker orkar jag inte med än. Mina ben känns som överkokt spagetti bara efter en liten tur efter gångvägarna, så att plumsa omkring i flera decimeter nysnö är inte att tänka på.

Som tur är har vi vår lilla inhägnade tomt där Sydney kan springa omkring och göra av med lite överskottsenergi nu när matten är emlig. Idag när det kommit snö var det speciellt roligt att vara ute. Syd har hoppat, skuttat och varit så glad, så glad. Hon älskar verkligen snö. Precis som matte. För Syds skull hoppas jag att vi kan ta en liten, liten tur i skogen i morgon. Det är länge sen nu...

Sedan sist har jag inte gjort så mycket förutom att städa bort julen och försökt kurera mig. Janne har varit duktig och gjort om sin hemsida och det är väl snart dags att renovera min också. Men det får nog vänta ett tag till. Just nu har jag vare sig idéer eller inspiration till att sitta och göra om sidan.

Nu ska jag slita mig från datorn och ta itu med disken. See you later!

En glader dobermann...

och en snöig dobermann

2008-01-05
Det är fruktansvärt trist att inte orka göra något. Men jag är i alla fall lite bättre idag igen så det går ju framåt. Eftersom jag inte kan ta mig för speciellt mycket har jag med gott samvete kunnat ligga i soffan och dona med hemsidan. Snoken har nu fått en egen sida, samt en egen plats under foton där ni kan studera honom lite närmare. Jag har också lagt in några bilder på Sydneys fotosida från förra året.

Sydney tillbringar sin tid med att hålla emliga matten sällskap i soffan, snarka och tugga på tuggben. Trots brist på motion verkar det inte gå någon nöd på henne. Skönt att hon numera klarar av att slappna av och ta det lugnt. Nu vill jag bara bli frisk så vi kan börja röra på oss igen. Vi behöver det, både Sydney och jag. Jag har ju inte direkt blivit smalare under julen...

Till veckan ska jag börja med projekt "städa- bort-julen". Jag älskar att julpynta, men när helgerna är över vill jag ha bort allt så snabbt som möjligt. Det värsta är att det är så förbenat tråkigt att plocka undan allt och så tar det så lång tid...Men eftersom jag drar fram så mycket får jag väl skylla mig själv.

Sydney myser i soffan med emliga matte

2008-01-04
Får börja med att önska er alla en god fortsättning på nya året.

Här började året med att jag däckade i en rejäl förkylning. Jag har inte ens orkat slå på datorn förrän idag och då är det riktigt, riktigt illa. Nu äntligen börjar jag må lite bättre men fortfarande känner jag inte hur något smakar, så den kvarvarande aladdinasken får tyvärr stå oöppnad ett litet tag till. Var ut på en liten runda med Sydney idag och var totalt slut redan efter tio minuter. Som det känns nu lär det nog dröja innan jag kan ta med henne på några längre promenader.

Janne, Daniel och Snoken åkte tillbaka till Dalarna igår och det känns lite konstigt att helt plötsligt vara själv. Men man vänjer sig. Efter ett par dagar brukar allt vara som vanligt igen.
Det har varit jättekul att ha Snoken här och det har knappt märkts att det varit en hund till här hemma. Trots att Sydney är på väg att bli skendräktig och inte gillar andra hundar har det gått över förväntan. Vid vissa tillfällen har hon visat långa tanden mot Snokis men vi styrde omgående upp det hela och bara efter några dagar var det inga problem längre. Snoken fick till och med tillåtelse att sova på tant Sydneys favorithörna i soffan och det är inte illa.

Nyårsafton gick väldigt bra. Det smällde inte alls lika mycket som vanligt och eftersom Snoken inte var rädd blev Sydney också lite lugnare. Som vanligt kröp hon in under bordet men hon låg inte och skakade som hon gjort tidigare. Skönt att eländet är över för den här gången.

Vi har haft en jättebra jul- och nyårshelg och det enda trista var väl att snön försvann och det blev halkigt och eländigt ute. Roligast var i alla fall att träffa Snoken som är en lugn och snäll hund som charmar omkull de flesta. Snokis ska få en egen plats på sidan och jag har suttit och jobbat med både stamtavla och rasbeskrivning. Det är bara lite småjusteringar kvar så förhoppningsvis ska jag snart kunna köra upp den.

Vi har tagit mycket kort och här kommer en liten bildkavalkad från jul och nyår.

Hussen med Herr Snok och Tant Sydney