2008-06-29
I kväll börjar hussen och Snoken sin resa upp
till oss i norr. Vi kommer att få vara tillsammans
fyra veckor och det ser vi verkligen fram emot.
Precis som förra sommaren kommer Jannes son Daniel
att tillbringa de två sista veckorna här med oss.
Om bara
någon dag åker vi iväg till fjällen och myggen. Just
nu är vi i full gång med att planera och köpa in
alla grejer vi behöver, vilket verkar vara en hel
massa. Himla tur att hussen har stor bil.....Det ska
bli skoj att åka iväg med hundarna och se lite andra
vyer. Vår högt älskade hårboll Charles måste vi
dessvärre lämna hemma. Men han är i goda händer och
kommer att bli väl omhändertagen av sonen.
Hedvig
växer för varje dag och det ska bli spännande att se
hur mycket hon väger nu. Innan vi åker ska vi in
till djurkliniken och väga henne. Hedda ska avmaskas
igen på torsdag och då är det viktigt att hon får i
rätt dos. Vi vill inte att hon ska få mask
igen - Usch och fy!!!
Jag har
lagt in nya bilder på Hedvig på hennes
fotosida. Där syns
det verkligen hur mycket hon vuxit de senaste
veckorna.
Det här
var allt från oss för denna gången och nu blir det
inga fler uppdateringar förrän vi är hemma igen.
See you
later!
Dagens bild på
Hedvig....
och vår hårboll
Charles.
2008-06-27
Efter förra veckans mask-chock har både Hedvig
och jag återhämtat oss. Hedda växer och för första
gången på väldigt väldigt länge syns inte revbenen
längre. Matten å sin sida har återfått sin aptit
igen, fast spagetti har jag inte prövat äta än....
I dag
drog Hedda och jag till skogs där hon fick prova på
ett litet enkelt uppletande. Skoj tyckte Hedvig, som
rätt snabbt hittade sin favoritboll i gräset.
Problemet med Hedvig är att hon vill ha alla sina
saker för sig själv så det här med lämnandet måste
vi öva massor på. Sydney ville gärna dela med sig av
allt hon hittade och med henne var det inga problem
alls. Hedda däremot ger mig bara en av sina "bläng-blickar",
säger: "det här är MIN leksak", drar sedan iväg och
vägrar komma tillbaka. Ja, ja....någon gång blir det
väl ordning på henne också.
Hedvig letar efter
sin boll
När hon hittade den
blev hon så glad att kameran inte riktigt hann med.
Det händer inte ofta
men ibland står hon faktiskt stilla också.
2008-06-24
Tänk så enkelt allt kan vara ibland...
Förra
onsdagen blev Hedvig jättedålig i magen igen. Natten
till torsdagen sov jag i princip ingenting alls utan
fick springa ut och in med Hedda som bara bajsade
slem och blod. Behöver jag säga att jag var
förtvivlad....På morgonkvisten hoppar hon ner från
sängen, sätter sig på golvet och skiter några
ordentliga högar - med MASK!! Hedvig hade
spolmask, och inte så lite heller. Stackars lilla
Hedda-Pedda. Trots att det var hur vidrigt och
äckligt som helst så blev jag faktiskt glad. Det var
alltså mask som orsakat hennes magproblem.
Inte undra på att hon haft ont i magen, inte gått
upp vikt och kunnat växa som hon ska. När jag
avmaskade Hedvig vid 12 veckors ålder hade hon redan
en infektion i kroppen och därför tog antagligen
inte maskmedlet som det skulle.
Jag tog
kontakt med djursjukhuset i Luleå för att berätta
vad som hänt. Eftersom hon legat intagen där en
vecka kunde det kanske vara intressant för dem att
veta vad Hedvig hade i magen. Veterinären jag
pratade med berättade att spolmask faktiskt kan göra
att hunden får brist på B-12, plus får låga värden i
bukspottkörteln, precis som Hedvig hade. Synd bara
att det inte upptäcktes tidigare, då hade vi sluppit
allt elände. Själv har jag heller inte märkt något
trots att jag plockat upp efter henne flera gånger
varje dag.
Nu är
Hedda i alla fall ordentligt avmaskad. Hon äter,
växer och är hur bra i magen som helst. Eftersom
både tarmar och mage är lite irriterade efter all
mask hon haft så får hon bara äta dietfoder igen ett
tag framöver. För att hon nu ska lägga på sig får
hon maizenavälling med smör och äggula till
mellanmål, samt A-fil till maten. Som vanligt är hon
otroligt matglad men nu ska hon förhoppningsvis
också få behålla all näring själv.
Idag tog
vi en skogspromenad i regnet. Vi gick en väg jag
inte gått sedan Sydney levde. Det är gånger som den
här jag saknar henne extra mycket. Saknar alla år vi
hade men också de år som vi skulle ha haft om hon
inte gjort sig illa den där dagen i mars. Samtidigt
är jag så oerhört glad över att jag har lilla Hedvig
och att jag nu kan ta med henne på alla vägar och
stigar där jag förut gick med Syd. Det var nära jag
skulle förlora Hedda också och det gör att jag
njuter extra mycket av henne nu. Trots att Hedvig
ibland skulle kunna reta en sten skulle jag inte
kunna tänka mig att vara utan henne :-).
Söta Hedvig i profil.
Två trötta polare.
2008-06-16
I fredags ringde vår veterinär och berättade att
Hedvigs prover var ok. Det känns så otroligt skönt
att äntligen få ett positivt besked :-). Nu kan
Hedvig börja äta vanlig mat igen och nu får man bara
hålla tummarna för att det också ska gå bra.
Hussen
åkte tillbaka till Dalarna i morse och efter en helg
med ett barn och två busiga hundar hemma känns det
just nu riktigt tomt. Men nu blir jag "bara" ensam
några veckor, sedan kommer Janne och Snoken upp igen
och då bär det av på tältsemester. Tältet har
införskaffats och för att kolla att allt var med så
slog vi upp det på tomten. Kul tyckte hundarna, som
rusade som galningar in och ut och hade skitskoj.
Hoppas de tycker det blir lika skojigt att behöva bo
där också...
Lördag
morgon stuvade vi in oss i king-cabben och åkte ner
till Hörnefors för ett besök på Nolias Skogsmässa.
Där var det folk, massor av folk - och trångt! Lilla
Hedvig imponerade stort genom att inte bry sig ett
skvatt vare sig om alla människor, motorsågar och
stora skogsmaskiner som väsnades. Inte ens
helikoptern som hela tiden, lyfte, flög runt och
landade bara en liten bit bort fick henne att lyfta
på huvudet. Hedda gick där bara, glad i hågen med
högburet huvud och svansen rakt upp. Hade jag sett
att hon reagerat och blivit stressad hade jag tagit
henne därifrån men ingenting såg ut att bekomma
henne. Snoken var också duktig. Han är mest bara van
att vara i skogen med hussen men klarade ändå av
stora folksamlingar utan problem. Skogsmaskinerna
reagerade han inte heller för. Han åker i en sån på
dagarna tillsammans med husse och har, så att säga,
vanan inne.
Hade
planerat en liten skogstur idag men efter en
intensiv helg verkar Hedvig rätt slutkörd. Hon får
vila resten av dagen för det ser hon ut att behöva.
Det är roligt men också lite jobbigt när "storebror"
Snoken är på besök :-).
Sedan
måste vi ju gratta Heddas kompis
Basseskogens
Asta-Kajsa,
samt hennes matte och uppfödare
Eva. Asta blev BIS 2-valp på int.utställningen i Vännäs den 14/6. GRATTIS!!
.
Hussen tester vårt
nyinköpta tält medan hundarna busar.
Fikapaus på väg till
Hörnefors och skogsmässan.
Hedda tyckte det var
mer intressant att leka med sin boll än att spana på
skogsmaskiner.
Efter en lång dag var
det skönt att få komma hem och rasa av sig lite....
Två trötta vovvar
2008-06-10
Här har värmen försvunnit och just nu är det
bara åtta grader, samt regn och blåst. Jag trodde
Hedvig skulle vägra gå ut i regnet och kylan, men i
motsats till Sydney så verkar det inte bekomma henne
alls. Medan Syd gick hopkrupen med svansen mellan
benen och försökte undvika att bli alltför blöt om
tassarna springer Hedda fram glad i hågen bland
vattenpussarna. Och istället för att gå en omväg
förbi de stora vattenpölarna springer hon rakt
igenom.
Hedvig
mår fortfarande hur bra som helst och det känns som
om jag äntligen kan våga tro att hon faktiskt kommer
att bli frisk. Fortfarande väntar vi på svaret på
B-12 provet som togs i onsdags så man ska väl kanske
inte ropa hej riktigt än. Hon har börjat lägga på
sig mer nu och revbenen syns inte alls lika mycket
längre. Fortfarande är hon liten till växten, men
inte alls lika mager och det är huvudsaken.
Det har
inte bara gått framåt vad det gäller vikten. Nu har
Hedda också börjat visa när hon behöver gå ut och
jag har äntligen fått lägga in mattorna igen.
Rumsrenheten har av förståeliga skäl tagit sin lilla
tid. Det är ju inte sånt som prioriteras när ens
hund är allvarligt sjuk, utan det har fått ta den
tid det tagit.
För ett
par dagar sedan gjorde jag slag i saken och anmälde
oss till utställningen den 27/7 som anordnas av
Skellefteå BK. Att Hedda är lite liten tycker jag
inte gör så himla mycket, men är hon fortfarande
mager då så åker vi nog bara dit som publik. Nu är
det några veckor kvar så än har hon chans att lägga
på sig lite till. Hedvig kommer att gå i
valpklass och det passar oss alldeles utmärkt. Jag
har aldrig ställt någon hund förut och ser det här
bara som en rolig grej och en bra miljöträning för
Hedda.
På
torsdag kommer hussen, hans son Daniel och Snoken.
Det är skogsmässa utanför Umeå i helgen och vi ska,
tillsammans med hundarna, åka ner och kika på
skogsmaskiner. Det kan ju vara intressant att se vad
det är hussen sitter och kör på dagarna :-). Sedan
ska vi också inhandla tält och en massa andra saker.
Hussen, jag och hundarna ska nämligen ut och campa i
sommar. Vi ska åka
Vildmarksvägen,
som går över kalfjället. Jag har inte tältat på hur
länge som helst och aldrig i fjällen, så det ska bli
bli spännande.
Som ni
ser har jag äntligen fått tummen ur och gjort om
lite på startsidan. Så stora förändringar blev det
inte och Sydney är fortfarande kvar på första sidan.
Jag saknar henne lika mycket än.....
Här
kommer några bilder från helgen, då det fortfarande
var fint väder.
Hedvig kan i bland se
lite filosofisk ut och då får man passa på att ta
kort....
för det varar oftast
inte så värst länge.
Charles har nyss
badat och Hedda tycker han luktar så gott, så
gott...
2008-06-03
I dag har vi haft besök av bassetten
Asta-Kajsa och
hennes matte Eva. Hedvig tyckte det var jätteskoj
att få busa med en annan valp och Asta verkade ha
lika roligt hon. Skojigare blev det när vi kom hem.
Medan mattarna sörplade kaffe passade nämligen
vovvarna på att slakta en matta på uteplatsen. Men
jag tror mig veta vem som slaktade mest. Hedvig
heter hon....
Efter
att ha blivit genomdränkt av bassett-drägel och
sedan legat och rullat runt i gruset i rastgården
var lilla Hedda-Pedda inte så fräsch längre. När
Asta åkt hem fick Hedvig en duvning i badet och
ligger nu ren och fin helt utslagen i soffan. Det är
bäst att hon vilar ordentligt för i morgon är det
besök hos veterinären för ett blodprov och sedan ska
vi träffa bullen Ester och hennes matte.
Här är
lite bilder från i dag.
Asta-Kajsa och Hedvig
Hedda och Asta i en
sammandrabbning
Asta i ryggläge
Den här söta
namnbrickan fick Hedvig av Asta och hennes matte
Charles mobbar den
nybadade och mycket trötta Hedvig.
2008-05-30
Nu har värmen kommit till oss i norr i också och
Hedvig njuuuter....
Vi har
tur att ha nära till skogen och igår tog vi en kort
promenad bland lingon- och blåbärsriset. Hedda
tycker det är skoj med miljöombyte och det är också
nyttigt för henne att få gå i ojämn terräng och öva
upp balansen lite. Senare på kvällen var vi med på
utställningsträning. Förra veckan var vi också där
men då satt Hedda bara bredvid och tittade på. Igår
fick Hedvig prova på att springa lite och trots en
massa okända hundar och människor gick det riktigt
bra. Hon stressade inte upp sig utan satt lugnt och
stilla och tittade på allt som hände runt omkring
henne. Innan vi gick hemåt fick hon busa en stund
med Evas bassett,
Asta-Kajsa.
Våra hundar går bra ihop och vi beslöt att de ska få
träffas och leka nästa vecka också.
Det blev
mycket för Hedvig igår så idag får hon bara ligga
ute i solen och ha det lugnt och skönt. Vår högt
älskade hårboll, Charles tycker också om att vara
ute. Han har upptäckt diverse olika flygfän och har
fullt upp med att hålla koll på allt som surrar runt
hans huvud. Någon jaktlycka har han inte haft än,
men övning ger färdighet och snart kanske han lyckas
ta en fluga eller två.
I
onsdags var vi som vanligt till Djurkliniken där
Hedda fick sin fjärde B12-injektion. Nästa vecka är
det dags för ett blodprov för att kolla hennes
värden. Ser allt bra ut får vi så smått börja ge
henne riktig mat igen. Hon fortsätter att öka i vikt
och har nu gått upp fyra kilo på lika många veckor.
Vi är bara såå glada att allt fortfarande går åt
rätt håll :-).
Söta lilla Hedvig på
skogspromenad
Hedvig - en blivande
apportör
Hedvig tar siesta....
medan Charles håller
koll på läget.
2008-05-26
Hussen, jag och hundarna har haft en jätteskön,
men som alltid, en alldeles för kort helg.
Hedvig
var ute på en premiärtur i skogen och tyckte det var
skoj. Lilla Hedda orkar inte
gå så långt än och därför blev det bara en kort tur.
Eftersom hon varit så sjuk ligger hon några veckor
efter både i storlek och mentalitet så det är bäst
att ta det lugnt och inte ha för bråttom. Jag
längtar tills jag kan ta med henne på en lång
skogsrunda men först måste hon bli frisk och stark.
Det går
fortfarande framåt och Hedda växer och blir tyngre
för var dag som går. För två veckor sedan var hon
mindre än Snoken men nu har hon nästan vuxit om
honom på höjden. Eftersom hon enbart äter dietfoder
är det lite svårt att få upp något hull på henne och
just nu växer hon mer på höjden än på bredden.
Huvudsaken är ändå att hon är bra i magen och
fortsätter det så här kan vi om några veckor börja
vänja henne med vanlig mat igen.
Vi har
som sagt haft en lugn och skön helg. Hundarna har
busat ute på tomten och Charles har softat inomhus
och tagit igen sig efter kastreringen. Det var
verkligen tur att Snoken dök upp för nu har Hedda
helt struntat i honom. Även om Charles verkar precis
som vanligt är han ändå rätt nyopererad och behöver
få sina sår läkta i lugn och ro.
Nu
dröjer det kanske bara två veckor innan hussen och
Snoken dyker upp igen. Tills dess får jag och djuren
klara oss själva, men det brukar gå bra det med.
Hedvig är ute i
skogen för första gången
På vägen hem fick hon
åka en bit på husses axlar
Det har blivit mycket
bus i helgen...(foto:Janne)
men ibland har dom
faktiskt tagit det lugnt också. (foto:Janne)
Hedda på språng (foto:Janne)
Ett sötkort på Hedvig
(foto:Janne)
Och så en bild på en
nykastrerad Charles, som inte ser alltför tagen ut.
2008-05-23
Hussen ringde idag och kom med en glad
överraskning - han kommer i kväll :-). Nu stannar
han bara över helgen men vi får i alla fall ett par
dagar tillsammans och det är bra det med.
I dag
kastrerades Charles och allt gick bra. Jag hade
planerat att ha honom i gästrummet för att han
skulle få lugn och ro och slippa pirayan Hedvig. Men
Charles tyckte annorlunda. Ju piggare han blev desto
tråkigare var det att vara instängd. Efter att ha
terroriserat oss med att ihållande jama och klösa på
dörren tyckte jag det var bäst att släppa ut honom.
Han har piggnat till otroligt snabbt och man kan
inte tro att han för åtta timmar sedan var totalt
nerdrogad. Nu gäller det bara få lilla Hedda att
inte jaga Charles. Blir det problem får jag väl
sätta på henne koppel. Tur att Snoken kommer i
kväll, då får Hedvig någon annan att jaga efter och
Charles kan få lite lugn och ro. Just nu ligger
odjuren och sover i var sitt soffhörn och jag hoppas
de fortsätter med det ett tag till.
Hedvig
vaccinerades i onsdags och det är skönt att äntligen
ha det gjort för nu kan vi röra oss ute på ett helt
annat sätt. Hedda är en kavat liten dam men idag
upptäckte jag två saker som skrämde henne rejält.
Det första var en inlineåkare med stavar som kom
emot oss i 120 knyck och det andra var ett par
skateboards. Då blev Hedda jätterädd, satte svansen
mellan benen och ville bara hem. Jag försökte inte
bry mig om henne utan fortsatte vår promenad som om
inget hänt. Hela vägen tillbaka var hon rätt
uppskrämd och drog och slet i kopplet och kunde inte
komma hem fort nog. Nu är det bara början på
sommaren och innan den är slut har hon säkert vant
sig med både det ena och det andra.
I morgon
ska hussen, jag och hundarna ta en liten promenad i
skogen. Det blir skogspremiär för Hedvig och jag
tror säkert hon kommer tycka det är kul.
Efter en något
kylslagen vår kan Hedda och Charles äntligen njuta
av solen.
2008-05-19
Hedvig och hårbollen Charles gillar varandra
väldigt mycket. Fast ibland kanske det inte verkar
så....
Hedvig
bara älskar att jaga hårbollen (vilket hon
inte får för matten), medan Charles tar alla chanser
att reta gallfeber på Hedda. Speciellt rolig är den
smala, långa dobermannsvansen. Den brukar Charles
tugga på så fort lilla Hedvig har lagt sig och sova.
Det slutar alltid med att långbenta Hedvig hinner
ikapp den röda hårbollen och sätter de sylvassa
hajtänderna i honom. Tur att Charles har ett bra
skydd i form av sin tjocka päls men det hjälper inte
alltid och då får matten komma till undsättning.
Konstigt att han inte lär sig.....
Jag har
nu börjat träna Hedvig så smått med lite
basic-övningar. Just nu koncentrerar vi oss på
ögonkontakt, sitt, ligg och inkallning. Det där
sista kommer vi att få träna på mycket. Hedvig
tycker nämligen att hon klarar sig alldeles utmärkt
på egen hand, utan matten.
På
onsdag ska Hedvig äntligen få sin 12-veckors
vaccination. Eftersom hon varit sjuk har dom inte
velat ge henne den förrän nu. Det ska verkligen bli
skönt att få henne vaccinerad och äntligen kunna ta
med henne överallt utan att behöva oroa sig. Ett par
dagar senare, på fredag, är det Charles tur att
besöka veterinären. Charles ska bli av med sina
kulor och leva resten av sitt liv som kastrat.
Hedvig och Charles
har lite svårt för att låta bli varandra....
och det är alltid
Hedda som får övertaget....
Men för det mesta
gillar de varandra väldigt, väldigt mycket.
Hedvig tränar
ögonkontakt och är såå duktig.
2008-05-14
Tiden går alltid för fort när man har roligt och
igår åkte hussen och Snoken tillbaka till Dalarna
igen.
Världens
bästa husse har jobbat och stått i dagarna i ända
och hunnit med en massa saker. Han har bl a nätat in
tomten, så nu kan vi släppa ut både hundarna och
hårbollen Charles utan att riskera att de försvinner
någonstans. Nu är det här bara en tillfällig lösning
för till sommaren ska vi utöka tomten lite till och sätta
upp ett helt nytt staket.
Vi har
ju en helt ny flock här hemma och Herr Snok var väl
först en aning konfunderad när han kom. Nu är han en
väldigt lugn och snäll hund så allt har gått hur bra
som helst. Hedvig tyckte det var skitkul med en
hundkompis och Snoken tyckte detsamma och gick i
barndom igen. Lite kommunikationsproblem uppstod
mellan Snokis och Charles men det var inget
allvarligt och efter några dagar funkade de bra ihop
de också.
Lilla
Hedvig har ökat i vikt med 2,5 kilo sedan vi fick
hem henne från djursjukhuset för två veckor sedan. Fortfarande är hon väldigt,
väldigt liten och väldigt mager men det är ändå en
enorm skillnad mot tidigare. Det märks att
hon är på väg att bli frisk, för nu är det full fart
hela tiden.
Hedda är
en småtuff och framåt liten dam som vet precis
vad hon vill. Självförtroendet är på topp och än så
länge har jag inte märkt av några rädslor över huvud
taget. Jag hoppas av hela mitt hjärta att hon blir
frisk för jag ser verkligen fram emot att få börja
jobba med henne.
Trots
att jag har Hedvig känns det fortfarande så
fruktansvärt tomt utan Sydney. Jag saknar henne så
mycket.....
Hedda och hussen fann
varandra direkt. Numera är hon bara husses hund.
Hedvig fundilerar
Söt som socker....
Hedda och polaren
Snoken
(foto:Janne)
Hårbollen Charles
softar i soffan
Världens bästa Snok
(foto: Janne)
2008-05-06
Idag har jag ökat på Hedvigs matransoner
ytterligare och än så länge ser allt bra ut. Fast
lite nojig är jag....vågar knappt titta när hon
bajsar av rädsla för att hon ska ha blivit sämre
igen. Det är jobbigt att gå omkring och vara orolig
hela tiden :(
Jag har
de två sista dagarna märkt en förbättring hos lilla
Hedda. Nu är hon mycket piggare och jag börjar
faktiskt känna igen den valp vi kom hem med för
snart tre veckor sedan. Lite tyngre har hon också
blivit men hon ser fortfarande mer ut som en
dvärgpinscher än en dobermann. Det kommer säkert att
ta lång tid innan hon kommit upp till sin matchvikt,
men för varje dag hon mår bra kommer hon också ett
litet steg närmare.
Som sagt
verkar Hedda mycket piggare. Igår snodde hon
fjärrkontrollen till TV:n och en stund senare var
det mobilens tur att få en dust av valptänderna.
Själv är jag perforerad lite här och där, men det är
ju bara sånt som hör till. Det kliar mycket i
tänderna på henne just nu. Önskar jag kunde ge henne
ett tuggben, men sånt får hon tyvärr inte äta på än.
Leksakerna är inte heller speciellt roliga att tugga
på. Då är matte mycket mycket bättre :)
I morgon
ska vi åka till Djurkliniken där Hedvig ska få en
injektion med B12-vitaminer. På kvällen kommer Janne
och Snoken. De har inte sett våra nya djur än, annat
än på bild. Hoppas de duger :). Men jag har en
känsla av att stackars Snoken kommer att få det hett
om öronen......
Hedda tar en tugga av
mattes byxor
2008-05-03
På Valborgsmässoafton åkte sonen och jag upp
till Luleå för att äntligen hämta hem Hedvig.
Stackars lilla Hedda-Pedda.....Pigg och glad var hon
men så mager, så mager. Hon såg, utan att överdriva,
ut som ett vandrande skelett. Tack och lov får hon
nu behålla maten så förhoppningsvis ska hon så
småningom se normal ut igen. Tills vidare, närmare
bestämt 7 veckor, ska hon enbart äta dietfoder. Till
en början får hon nu bara små portioner som vi sedan
kommer att öka på beroende på hur lilla magen sköter
sig.
Någon
riktig diagnos gick inte att ställa. Hedvig har i
alla fall brist på B12 vitamin, vilket hon ska få
injektioner för en gång i veckan. Sedan ringde
hennes veterinär i Luleå igår och berättade att hon
även hade någon brist av något i bukspottkörteln som
hon skulle få medicin mot. Himla tur att man har en
bra försäkring!
Jag var
lite spänd på hur Hedvig skulle reagera för
raketerna på Valborg. Tidigare år hade jag katten
Sigurd som vettskrämd låg under soffan och Sydney
som låg och skakade under bordet. Men jag behövde
inte oroa mig. Hedda kikade upp lite när det lät som
värst och la sig sedan och sov igen. Hårbollen
Charles satt i godan ro och mumsade i sig kvällsmat
och brydde sig inte ett skvatt. Skönt!
När vi
lämnade Hedvig i Luleå låg hennes öron fint. När vi
hämtade henne stod de ut som två vingmuttrar från
skallen. Egentligen skulle man väl försöka fixa till
dem.... Men just nu känns det inte så himla viktigt.
Det viktigaste just nu är att Hedda blir frisk igen.
Efter en vecka på
djursjukhus är det skönt att sitta och njuta i
solen.
Söta lilla Hedda
2008-04-27
Antibiotikan vi fick mot Hedvigs magproblem
fungerade inte och på onsdagskväll fick vi åka de 13
milen upp till Gammelstads Djursjukhus i Luleå.
Stackars lilla Hedda hade drabbats av en rejäl
tarminfektion och fick lov att stanna kvar för att
få den vård hon behövde.
Efter
att ha fått antibiotika intravenöst så har nu hennes
vita blodkroppar sjunkit rejält, dessutom är hon
enormt pigg och full av överskottsenergi. Hon har
behållit den mat hon fått men är fortfarande väldigt
lös i magen. Efter att ha pratat med hennes
veterinär nu på morgonen beslöt vi att låta henne
stanna en natt till. I morgon ska det tas nya prover
och som det ser ut nu kan vi hämta hem henne då.
Vi
längtar jättemycket efter lilla Hedda och jag hoppas
den här dagen går fort så det snart blir i morgon.
Det har varit fruktansvärt tråkigt att efter så kort
tid behöva lämna bort Hedvig. Men huvudsaken är att
hon blir frisk igen.
Har
börjat att fixa lite med hemsidan. Nu har Hedvig och
Charles fått sina egna sidor de också. Ni hittar dem
under "Våra hundar" respektive "Våra katter".
Den här bilden togs
dagen efter att Hedvig kommit hem till oss och
fortfarande var frisk. Förhoppningsvis får hon snart
busa med sin polare Charles igen....
2008-04-21
Sent på torsdagskväll flyttade lilla Hedvig hem
till oss. Hedvig, världens allra sötaste lilla
dobermanntjej, go, glad, väldigt framåt, orädd och
social. En liten personlighet som jag direkt kände
jag skulle trivas tillsammans med.
Tyvärr
fick Hedda problem med magen natten mot lördagen och
vi har faktiskt varit hos veterinären två gånger
redan :-(. Det känns absolut inte roligt och just nu
går hon på antibiotika och vi hoppas av hela vårt
hjärta att hon snart ska bli bra igen. En valp som
får magproblem och måste fasta tappar vikt otroligt
fort och halva Hedvig verkar ha försvunnit vid det
här laget. Man kan inte tro att det här är den
friska, välmående valp som flyttade hem till oss för
några dagar sedan. Det positiva är att hon
fortfarande är pigg och glad, jagar hårbollen
Charles och far omkring som vilken annan valp som
helst. Men man är ju ändå orolig, väldigt väldigt
orolig.....
Jag hade
tänkt göra om sidan lite, men eftersom Hedvig är
sjuk känns det inte roligt längre och jag väntar
tills hon blir frisk igen. Tills dess får ni nöja er
med den här bilden på söta lilla Hedda.
Hedvig sötnos.
2008-04-16
Igår var det precis tre veckor sedan Sydney fick
somna in. Det har varit tre jobbiga veckor och
fortfarande gör det lika ont att vakna på morgonen
och veta att hon inte finns här längre. När Sydney
försvann tog hon med sig en stor bit av mitt liv och
mitt hjärta. En bit som ingen någonsin kan ersätta.
Hon var min glädje, min allra bästa vän och jag
saknar henne varje dag, varje minut och varje
sekund. Det
kommer att ta lång, lång tid innan jag kan se tillbaka på
vårt liv tillsammans utan att det gör alltför ont.
Sydney
var speciell och ingen annan kommer någonsin att
kunna ersätta henne. Trots att hon inte finns längre
är hon ändå med mig överallt. Hela tiden. Livet går
trots allt vidare och bästa medicinen är en ny hund
som förhoppningsvis kan ge mig glädjen tillbaka. Jag
hade planerat att hämta hem min nya valp till
sommaren men de planerna sprack. Hos de två
uppfödare jag tingat valp hos blev det bara EN valp
i varje kull. Kan man ha mer otur. Hos den ena var
det visserligen en tikvalp, men den var redan
bortlovad och hos den andra blev det en hanvalp. Att
det kändes surt var nog bara förnamnet....
Nu har
allt ändå ordnat sig och jag får snart hem min nya
stjärna. Jag hade inte räknat med att bli hundägare
igen så snart men det känns bra och det är
huvudsaken. Vi har även en ny katt här hemma - den
röda hårbollen Charles. Han är lugn, orädd, nyfiken,
väldigt social och spinner hela tiden. En
toppenkisse med andra ord.
Jag vill
passa på att tacka ALLA, både kända och okända som
skickat mail och skrivit vänliga ord i gästboken i
samband med Sydneys död. Det värmer.
Eftersom
vi har en ny katt och också snart en ny hund är det
kanske läge att göra om hemsidan lite. Alla som har,
eller har haft valpar hemma vet hur mycket tid det
tar så det kommer nog inte att hända något än på ett
tag. Men jag lovar att uppdatera dagboken då och då
och sätta in lite bilder. När jag får tid förstås.
På sju
veckor förlorade vi våra två älskade djur, först
Sigurd och sedan Sydney. Det har varit en tuff tid
men förhoppningsvis kommer allt att bli bättre. Nu
har vi två nya familjemedlemmar att älska och ta
hand om och det ska bli roligt och spännande att ta
del av deras liv. Vi får gå våren till mötes med två
nya djur och våra två änglar, som för alltid kommer
att finnas i våra hjärtan.
Vår nya hårboll -
Charles
2008-03-25
Sydney är borta nu.....
I dag
fick Sydney somna in efter att i helgen slitit av
ett korsband. Hon har haft det tufft hela sitt liv
med sjukdomar och skador och det fick räcka
nu....Hon ska aldrig behöva ha ont mer....Beslutet
var lätt, det svåra blir att fortsätta utan henne.
Sedan jag fick hem henne vid åtta veckors ålder har
vi varit tillsammans nästan alla dygnets timmar.
Varje dag. Nu känns det som om halva jag är borta.
Just nu känns det tomt, så tomt och saknaden är
obeskrivlig.
Hemsidan
kommer att vara kvar men några uppdateringar blir
det nog inte på ett tag. Jag måste nog smälta det
här först.
Den
allra sista bilden på Sydney innan vi åkte iväg.
Trots att hon hoppade på tre ben skulle hon ändå
leka med sin favoritring. Det är så här jag alltid
kommer att minnas henne. Hon kommer att begravas på
Djurvilan,
där också Sigurd ligger.
Tack
för allt lilla gumman. Vi glömmer dig aldrig.....
If it should be
If it should be that I grow frail
and weak, and pain should keep
me from my sleep. Then you must
do what must be done, for this
last battle can't be won.
Do not grieve it should be you,
who must decide this thing to do.
We've been so close, we two
these years, don't let your
heart hold any tears.
I know, in time, you too will see;
It is a kindness that you do to me.
Although my tail its last has
waved,
from pain and suffering I
have been saved.
For this day, more than all the
rest,
your love for me must
stand the test.
Take me where my
needs they'll tend, only, stay
with me until the end. And hold
me firm and speak to me, until
my eyes no longer see.
(okänd)