2008-09-15
Här har det inte hänt så mycket sedan sist. Har
fått svar på vävnadsproverna som togs från Heddas
mage och de visade tack och lov ingenting, förutom
då magsårsbakterierna och en inflammation. Det
kändes skönt att det inte var något mer elände på
gång, det räcker gott och väl med de problem hon
redan har....
Hedvig har kryat på sig
ordentligt och har också lagt på sig lite. Vi har
börjat ta kortare koppelpromenader i skogen men än
dröjer det innan hon får springa och röja
ordentligt. Först måste hon äta antibiotikan klart
och det har hon gjort på fredag, däremot får hon
fortsätta med kortisonet ett tag till.
Jag längtar verkligen
tills dess Hedvig blir bra och kan vara ute mer.
Vädret är kanon och eftersom jag är en riktig
höstmänniska skulle jag kunna tillbringa hur mycket
tid som helst i skogen. Det här blir Heddas första
höst och hon tycker det är lite för kallt ibland,
speciellt tidigt på morgonen. Så länge hon håller
sig i rörelse går det bra men så fort hon stannar
upp så står hon och huttrar med svansen mellan
benen. Men hon kommer att vänja sig hon också.
I dag när vi var ute
fick Hedda upp vittring på något hon inte känt
förut. Hennes svansföring visade att hon tyckte det
väldigt obehagligt men samtidigt var hon nyfiken och
ville följa efter. Av spåren att döma var det en älg
och det hade varit intressant att se hur lilla Hedda
hade reagerat om hon helt plötsligt stått öga mot
öga med en. Hedvig var upprörd en bra stund efteråt
och lugnade inte ner sig förrän vi nästan var framme
vid vägen. Det här var första gången hon fått
ordentlig vittring på vilt, men säkert inte den
sista.
Hedvig känner doften
av älg och tycker det är lite läskigt....Kolla
svansföringen.
Snälla matte....jag
vill gå hem nu
Älgar är otäcka men
älghorn är gott.
2008-09-08
Idag ringde vår veterinär och berättade att
provsvaren kommit. Både bukspott- och B12proverna
var helt ok, däremot hade hon mask, samt
helicobacter (sk magsårsbakterier). Nu ska Hedvig
avmaskas och äta omeprazol för magen, sedan får vi
hoppas att hon äntligen blir bra.
Att Hedda, trots
tidigare avmaskningar, fortfarande har mask beror
antagligen på att maskarna blivit resistenta mot
Banminth som vi använt tidigare. Nu ska hon äta en
annan sort som vi ska ge två ggr med tio dagar
emellan. Efter det ska vi ta avföringsprover igen
som ska lämnas in på djurkliniken för analys. Jag
hade ingen aning om att mask kunde ställa till med
så mycket elände och att de kan vara så svåra
att bli av med. Det känns i alla fall skönt att
äntligen fått ett svar på vad Hedvigs magproblem
beror på. Med facit i hand skulle vi åkt till vår
lilla djurklinik direkt Hedda blev sjuk. Här tog de
i alla fall ett parasitprov på en gång nu när hon
blev dålig. Det gjorde dom inte på det stora
djursjukhuset där hon i våras låg inlagd i en hel
vecka. Hade dom gjort det så hade kanske stackars
Hedda sluppit ha ont i sin mage så länge....
Eftersom Hedvig varit
dålig och äter antibiotika har vi bara tagit det
lugnt. Nu börjar hon bli sig själv igen men så länge
hon äter medicin får hon lov att försöka hålla sig
något så när i stillhet. Medan Hedvig vilat har jag
ägnat mig åt att få ordning på nya galleriet. Det
finns nu upplagt längst upp på
fotosidan. Där
kommer jag att samla de flesta av alla foton jag och
Janne tar. Jag kommer fortfarande att lägga in
bilder på de "gamla" fotosidorna, men där kommer
bara de bästa att läggas ut.
Hedvig gottar sig i
höstsolen
Söta Hedda-Pedda
2008-09-04
Fy sjutton vilken dag det har varit....
Vaknade tidigt i morse
av att Hedvig kräktes och när jag tittade såg jag
till min fasa att hon hade kräkts blod, både
färskt och levrat. Jag tog genast kontakt med
djurkliniken och fick komma direkt.
För ett par dagar sedan
var vi in till kliniken för att, pga Heddas
magproblem, ta nya prover. Den dagen var hon lite
hängig, vilket hon aldrig brukar vara, och det
visade sig att hon hade hög feber. Då blev det
naturligtvis mer prover som måste tas och de visade
på en kraftig infektion, plus att hon antagligen
hade parasiter - igen! Vi fick antibiotika samt
avmaskningsmedel utskrivet och trodde väl allt
skulle bli bra. Men så blev det ju inte....Istället
för att hon skulle bli bättre började hon alltså att
kräkas blod.
Hedvig har i dag bl a
blivit nedsövd och genomgått en gastroskopi.
Vävnads- och bakteriprov har tagits, samt en hel del
andra prover. På eftermiddagen fick jag hämta hem
henne och just nu ligger hon och sover i soffan,
helt ovetandes om all oro hon utsatt oss för. Hennes
mage var väldigt irriterad och därför blir det ingen
mat förrän tidigast i morgon. Då ska vi också börja
ge henne kortison (prednisolon), samt fortsätta med
antibiotikakuren vi påbörjade igår. Avmaskningen får
däremot vänta tills hennes mage är bättre.
Det enda vi kan göra nu
är att vänta på provsvaren. Hoppas verkligen att vi
får ett svar på vad hon lider av och att det är
något som går att åtgärda. Lilla söta Hedda-Pedda....Varför
får hon inte vara frisk....
Hedvig är trött efter
dagens alla provtagningar
2008-08-31
Janne och Snoken kom i onsdagskväll och i morse
var det dags för dem åka tillbaka igen. Vi har mest
pysslat runt inomhus och ute på gården men
naturligtvis också varit ute med hundarna. Hedda och
Snoken blev överlyckliga över att få träffas igen
och har hållit igång rätt ordentligt de här dagarna.
Världens bästa husse hade köpt en ny spårlina till
mig. Jag har länge tänkt köpa en men inte haft råd.
Nu kan Hedvig springa nästan hur som helst i skogen
utan att trassla in sig :-).
Jag har varit så
otroligt glad över att Hedvigs mage varit bra men
glädjen varade bara till förra helgen då hon blev
dålig igen. Helt plötsligt fick hon diarré
vilket hon inte haft på flera flera veckor, men
efter fasta och canikur är hon nu bra igen. Har
varit i kontakt med djurkliniken och nu ska Hedda få
komma och ta mer prover *suck*. Pengar är väl inte
allt här i världen men med tanke på vad det kostar
att ha en sjuk hund så hade det inte varit helt fel
att vara ekonomiskt oberoende för ett tag. Sedan är
det inte bara pengar som är ett problem. Det är
otroligt jobbigt att hela tiden gå och oroa sig över
lilla Hedvig. Hon är en helt fantastisk liten
dobermannfröken och det är så fruktansvärt tråkigt
att hon inte får vara frisk.
Janne har investerat i
en ny kamera och har bytt ut sin Nikon D40 mot en
D60 istället. Det har blivit mycket kort på både
hundarna och Charles. Några lägger jag ut här och
resten kommer så småningom in på fotosidan. Vi har
fått fotogalleri till vårt webhotell och det håller
jag på att försöka fixa till. Men det är många
bilder som ska in och det lär ta ett tag innan det
är klart.
Det råder lekförbud
inomhus men efter att inte ha träffats på flera
veckor hade hundarna svårt att låta bli varandra.
Charles däremot tog
det lugnt och ägnade sig åt vinprovning istället.
Hedvig och Snoken
2008-08-21
I morgon är det bara en vecka kvar tills hussen
och Snoken kommer. Det ska verkligen bli jätteroligt
att få träffas igen, även om det bara blir över
helgen. Hussen har inte sett Hedvig på några veckor
och det blir intressant att höra om han tycker hon
vuxit något. Jag har skickat kort på henne men det
är ju inte riktigt samma sak som att träffa henne
live.
Hedvig har faktiskt
blivit större, både på höjd och bredd. Nu kan hon ha
Sydneys gamla reflexsele och efter att ha haft den
en vecka fick jag idag lov att spänna ut den. Det
känns bra att lilla Hedda äntligen börjat växa som
hon ska :-). Hon kommer aldrig att hamna i samma
storleksklass som Syd och det gör att jag måste köpa
både ett nytt regn- och vintertäcke. Provade det
minsta täcket jag hade hemma (storl 70) och lilla
Hedvig försvann nästan. Sydney var stor och hade
dessutom lång rygg medan Hedda är mer kvadratiskt
byggd. Det fina nya camotäcket jag köpte förra
hösten kan jag nog glömma....
Trots att vädret är
regnigt och grått är vi ute i skogen varje dag. Idag
mötte vi för första gången människor ute på vår
runda. Hedvig som var ca 10 meter framför mig kom
faktiskt på en gång när jag ropade och det kändes
jätteskönt att se att inkallningen verkligen
fungerar. Vi har tränat massor och jag har alltid
varit noga med att belöna henne så fort hon tagit
kontakt, antingen med godis eller leksak. Har aldrig
heller kopplat upp henne efter inkallning utan låtit
henne fortsätta springa direkt efter det hon fått
belöningen. Numera håller hon också stenkoll på
matten och stannar ofta upp för att se var hon har
mig.
Lydnad tränar vi en
stund varje dag, både ute och inne. Linförigheten
funkar rätt bra nu och utan störning kan hon
faktiskt hålla kontakten en längre stund. Nästa helg
ska hussen och Snoken få agera störning när vi
tränar. Det vet dom inte om än men jag tror nog de
ställer upp :-).
Eftersom det bara regnat
lägger jag in några bilder från förra veckan då
vädret var lite bättre.
Hedvig är fin i
Sydneys gamla sele.
Blåbärsplockning.
2008-08-14
Så var det dags för en liten update igen...
Förra fredagen fick
Hedvig sina mjölkhörntänder bortplockade. Som tur
var behövde hon inte sövas utan det räckte med
vanlig sedering och efter att ha sovit några timmar
var hon fit for fight igen - och hungrig! Hedda är
ett matvrak av värsta sort och inte ens en
tandoperation kan hindra henne från att äta. Såren i
munnen har läkt väldigt bra och nu syns det nästan
ingenting alls. Det känns så skönt att det är gjort
och att det inte blev några problem. Vi har haft nog
med otur nu...
Annars har vi inte gjort
så mycket, Hedvig och jag. Vi är ofta i skogen där
Hedda får springa med sin långlina. Hon är glad och
lycklig när hon får vara lös och beter sig som en
kalv på grönbete. Jag håller nu på att träna in
kommandot "tillbaka", vilket jag använde på Sydney
när hon började komma alltför långt från matte. Det
börjar fungera bra nu och när matten ropar "tillbaaaaka"
så kommer Hedvig så där lite lagom fort. Ropar jag
däremot "hit" kommer hon med hiskelig fart och det
är kul att hon faktiskt nu börjar förstå skillnaden.
Hedda har också fått smaka på lite olika bär i
skogen och bär är något hon gillar skarpt. På första
plats på Hedvigs bärlista och med stor marginal
kommer hallonen, medan andraplatsen delas av
smultron och blåbär. Lingonen lämnades därhän.
I går hade vi träff med
G-B och hennes nya rottisvalp, Sally, 5 månader. Vi
har tänkt att börja träna tillsammans lite då och då
och för att hundarna skulle få lära känna varandra
fick de leka i rastgården en stund. Hedda och Sally
hade hur skoj som helst och brydde sig inte ett dugg
om att regnet fullkomligt vräkte ner. Regnet gjorde
att jag fick lämna kameran hemma, men det kommer
säkert fler fototillfällen.
Det blev rätt mycket
igår och idag har vi tagit det ganska lugnt med en
lagom lång promenad och lite lydnadsträning. På väg
hem gick vi in i rastgården så Hedda fick springa av
sig lite. Eftersom det inte regnade passade jag på
att ta några kort på söta Hedvig.
När jag säger "var är
husse", kan faktiskt Hedvig stå still en liten
stund...
sedan är hon på
språng igen.
Min söta lilla
Hedda-Pedda
2008-08-06
Hedda och jag har äntligen kunnat börjat vara
ute på lite längre skogsturer och det har verkligen
varit efterlängtat. Vädret har varit kanonbra och
Hedvig har varit pigg och glad och njutit av att få
sträcka ut på ängarna och i skogen. Än så länge får
hon ha en gammal spårlina släpande efter sig. För
man vet ju aldrig....Inkallningarna funkar hur bra
som helst men jag vet inte hur hon reagerar om vi
möter vilt, människor eller andra hundar. Bäst att
ta det säkra före det osäkra. Än så länge har vi
varken träffat folk eller fä, men tar jag av linan
så kan jag ge mig sjutton på att de dyker upp.
På fredag ska Hedvig
till veterinären - igen. Lilla Hedda har nämligen
begåvats med dubbla hörntänder vilket ju inte är så
vidare bra och nu måste de bort. Tänk att det alltid
ska var någonting...Det är inte utan att jag,
vid det här laget, känner mig en aning luttrad...
Hedvig spanar ut över
omgivningen innan hon...
sätter av i hundra
knyck.
Att springa fort är
det bästa som finns
Hedda fick gå med
lina. Man vet aldrig vad som döljer sig bakom nästa
krök...
2008-08-02
Så har det då blivit augusti. För exakt en månad
sedan åkte hussen och jag i väg på vår semester och
jag har ingen aning om vart tiden har tagit vägen.
Sedan hussen åkte tillbaka till Dalarna har vi inte
gjort så jättemycket. Det blev alldeles för varmt
och både Hedda och jag tycker det är lite jobbigt i
solen.
I torsdags blev Hedvig
dålig i magen. Den här gången kräktes hon och det är
faktiskt något hon aldrig brukar göra. Dessutom
kräktes hon upp maten ca fem timmar efter det hon
ätit och det är ju inte riktigt normalt. Dagen efter
ringde jag djurkliniken som misstänkte att det var
stopp någonstans i Heddas mage och vi fick komma
nästan omgående. Efter att ha fått vätska, kontrast
och blivit röntgad tre gånger konstaterades att allt
såg bra ut och det var ju skönt. Hedvig har ju haft
lite dåliga värden i bukspottkörteln och det kan
vara det som spökar igen.
Efter samråd med vår
veterinär beslöt vi att testa ett annat dietfoder
eftersom det vi haft inte funkat så där jättebra.
Den här gången blev det Hills I/D, vilket ska vara
speciellt anpassat för hundar med Hedvigs problem.
Jag har så smått börjat vänja henne vid det nya
fodret och hoppas naturligtvis att det ska fungera.
Hittills verkar allt gå bra och Hedda har inte spytt
mera, så förhoppningsvis var det bara något
tillfälligt.
Sedan Snoken åkte hem
har Hedvig övergått till att umgås med vår älskade
hårboll, Charles. Det är svårt att få de två polarna
att fastna på samma bild men igår lyckades jag
faktiskt. Visst är dom väl för söta!
Våra två sötnosar
2008-07-31
I dag skulle världens bästa Sydney ha fyllt 8
år. Det är nu drygt fyra månader sedan vi tog
farväl, men saknaden är lika stor nu som då. Hon är
fortfarande med mig varje dag och jag kommer nog
alltid att sörja henne...
Mattes älskade
hjärta....Inga ord kan beskriva hur mycket jag
saknar dig....
2008-07-27
Så var då vår utställningsdebut avklarad. Jag
hade faktiskt inga förväntningar alls eftersom
Hedvig fortfarande ligger efter i utvecklingen. Blev
därför glatt överraskad över ett 1:a pris och en
kritik som inte alls var den sämsta man kunde få.
Med tanke på vad Hedvig har gått igenom och hur hon
såg ut för tre månader sedan är jag mer än nöjd :-).
Domare för dagen var
Ritva Raita från Finland och kritiken löd: "5
mån. valp m. bra ö-linje, lovande hund, bra uttryck,
väl ansatta öron, mask och bett, framvinkling rak,
bättre vinkling bak, behöver mkt tid för att
utveckla sig".
Jag håller med kritiken
fullt ut och nu gäller det bara för Hedvig att växa
på sig lite. Magen har vi nog förhoppningsvis fått
bukt med. Trots dietmaten har hon inte varit helt ok
så jag beslöt att prova ge henne Stomax, vilket
hittills har fungerat kanonbra. Maskprovet jag
skickade in var för övrigt negativt och det var ju
skönt höra. Nu ska vi köra på med Stomax några
veckor och även försöka oss på ett annat foder. Men
det är svårt att hitta rätt. Det finns ju en hel
foderdjungel där ute....
I morgon åker Janne,
Daniel och Snoken hem till Dalarna. Vi har nu
umgåtts intensivt i fyra veckor så det kommer att
bli tomt när de har åkt :-(.
Här är några bilder som
Janne tog från dagens utställning.
Hedda var inte så
intresserad av att springa vänstervarv. Det fanns så
mycket annat roligt att titta på.
En koncentrerad matte
försöker få Hedvig att stå fint
Lilla söta
Hedda-Pedda lyckades faktiskt stå stilla en liten
stund.
2008-07-23
Vi har idag varit till
Djurvilan för att
hälsa på Sydney och Sigurd. Det var första gången vi
var där och det var faktiskt mycket finare i
verkligheten än på de bilder vi sett. Med oss hade
vi två solcellslyktor som vi placerade vid
respektive grav. De ska sprida lite ljus över våra
älskade ängladjur när hösten och vintern kommer. Det
kändes både märkligt och sorgligt på samma gång. För
bara ett halvår sedan levde de hemma hos oss och nu
ligger de båda i varsin grav. Samtidigt känns det
som en tröst att veta att de ligger på en vacker och
naturskön plats och jag ångrar inte för ett
ögonblick att jag valde att ha dem där.
Mina älskade, älskade djur. Världens allra bästa Sydney...
och Sigurd. Matte
saknar er....
Här vilar också
Sydneys kompis, collien Charlie.
Djurvilans minneslund
Våra djur har det bra
här bland grönska och betande hästar.
2008-07-21
Här har regnet stått som spön i backen hela
dagen och vi har mest bara hållit oss inomhus.
Hussen hade inga regnkläder med sig så jag tog på
mig att promenera med vovvarna idag. Men jag tycker
om att vara ute i regnet så det gör inget. Det är
väl lite värre med hundarna. Speciellt Snoken vill
nog hellre ligga på sängen och må gott än att vara
ute och blöta ner sig. Hedvig däremot är lika
sprallig vare sig det är torrt eller blött.
Hedda blev krasslig i
magen igen förra veckan. Sedan jag började ge henne
valpfodret har hon varit lite till och från och till
slut gick det inte längre. Efter en dags fasta, en
kur med Canikur och sedan återgång till dietfodret
mår hon numera alldeles utmärkt. Har för säkerhets
skull varit på apoteket och köpt "Kolla masken" för
att vara helt säker på att hon inte har spolmask
igen. Skickade iväg provet igår och väntar nu svar
vilken dag som helst. Tyvärr har hon blivit lite
tunnare och med tanke på utställningen på söndag är
det ju inte speciellt bra. Men jag tar den inte så
allvarligt utan ser det istället som en kul grej och
social träning för Hedvig.
Nu när Hedvig åter igen
har en mage som fungerar har vi återgått till att
träna på att springa vänstervarv och att stå fint.
Det där sista går lite bättre nu och Hedvig kan
faktiskt stå stilla lite längre än någon hundradels
sekund. Men det är skitsvårt att få henne att stå
snyggt. Dessutom har hon svansen mellan benen och
när jag försöker lyfta upp den ser den rätt märklig
ut. Det dröjer nog innan jag blir proffs på detta
här....
I går var det vackerväder och då åkte vi ut till
skogen. Här sitter Daniel, Janne och Hedda och mår
gott i solen.
När vi kom hem
tränade vi på att springa vänstervarv....
och att stå fint.
Nåja....Ganska fint i alla fall.
2008-07-14
I dag damp PM:et till utställningen ner i
brevlådan. Det blir bara EN enda dobermannvalp -
och det är Hedvig. Kanske lika bra att hon är ensam.
Hedda är fortfarande väldigt liten för sin ålder och
det märks ju mindre när hon är själv :-). Har varit
hem till Anne-Marie och lånat halsband och ett
koppel som är lite kortare och tunnare än det jag
har nu. A-M har själv haft två dobermanns som hon
ställt ut och av henne fick jag massor av tips och
goda råd.
Det här med att ställa
ut är en hel vetenskap och vi kommer verkligen att
få ligga i hårdträning de närmaste två veckorna.
Problemet är att få Hedvig att stå snyggt. Så fort
jag försöker flytta hennes bakben lite bakåt så
lägger hon sig. Och det är ju liksom inte meningen
att hon ska ligga ner i utställningsringen. Flyttar
jag inte på benen så krummar hon med ryggen och det
är ju inte heller bra. Det är inte utan att jag
känner en viss oro sprida sig....
Janne, Daniel och Snoken
anlände i morse så nu är det fullt ös här hemma
igen. Hoppas dom kan vara kvar här över
utställningen. Jag kan behöva allt moraliskt stöd
jag kan få....
Nu ska vi fortsätta
träna.
Söta Hedvig med
tejpade öron tar en paus från ståträningen
2008-07-10
Så var årets semesterresa i fjällen över och det
blev precis lika roligt och trevligt som vi hoppats
på. Vädret var kanon med strålande sol och hundarna
skötte sig över förväntan. Det enda man kunde klaga
på var att det kanske var lite för varmt
ibland. Dagarna tillbringade vi på vandring uppe på
fjällen och på kvällarna satt vi och myste vid
tältet, grillade korv och tittade på solnedgången.
Det var inte speciellt mycket mygg och knott utom
sista dagen. Resans enda regnskur gjorde att det
fullkomligt exploderade av stickande insekter och
för hundarnas skull beslöt vi bryta upp en dag
tidigare än planerat.
Hundarna var som sagt
jätteduktiga. Det verkade som om de inte gjort annat
än levt vildmarksliv. Snoken var som vanligt lugn
och satt mest och filosoferade. Hedvig var det
däremot som vanligt full fart på. Hon fick smak på
döda fjällämlar och måste hållas under konstant
uppsikt. Dessutom har hon börjat gilla kaffe...Vi
spillde ut en burk pulverkaffe och tänkte väl inte
mer på det förrän hussen upptäckte att Hedda stod
och slickade i sig resterna från marken. Och det var
en hel del. Resten av dagen gick hon runt och
luktade kaffe och mådde väl inte så där jättebra i
magen. Efter det har hon blivit kaffeberoende och
vill gärna doppa nosen ner i alla kaffekoppar hon
kommer åt.
Sedan vi kom hem har vi
haft en hel del att göra. Det tar tid att ta reda på
allt man haft med sig och tvättmaskinen har gått
varm varje dag. I går hann vi i alla fall åka ut
till Storbrännan och hälsa på min kompis Inger,
hennes man och deras jämthund, Pixi. Hedvig och Pixi
trivdes bra ihop och hade skoj hela tiden vi var
där. Höjdpunkten för Hedvig var när hon fick med sig
en bit av ett fällhorn från en älg att gnaga på. Men
det får hon inte ha riktigt än. Snoken ville gärna
ha det han också och för att slippa en massa bråk
ligger det numera undangömt i en garderob.
I övermorgon åker hussen
tillbaka till Dalarna för att hämta sin son. På
måndag kommer de hem igen så det blir bara ett par
dagar jag ska vara själv med djuren. Vad vi ska göra
de resterande två veckorna har vi inte planerat än.
Jag måste nog i alla fall börja med att
utställningsträna Hedvig. Det är snart bara två
veckor kvar till vår utställningspremiär och vi har
knappt hunnit tränat någonting alls. Men det löser
sig nog på något vis...
När vi kom hem möttes vi
av en glad nyhet. Vi har fått mer utrymme på vårt
webhotell och dessutom tillgång till fotogallerier
med obegränsat antal bilder. Det blev en hel del
foton under resan och de korten finns nu upplagda i
galleriet. För att titta på våra semesterbilder och
massor av fina kort på hundarna kan ni gå in på
foton här på hemsidan och klicka på
Vildmarksvägen 2008 (finns under blandade
foton). Ni kan också gå direkt till galleriet via
den här adressen:
http://vildmarksvagen2008.dober.se/#home
Snoken....
och Hedvig på vårt
lokala berg här hemma som numera verkar väldigt
väldigt litet.
Hedda och nya polaren
Pixi
Fina Pixi