Oktober 2008 - December 2008

 

2008-12-29
Tänk vad tiden går....Jag tycker inte alls det är länge sedan jag höll lilla Hedvig i famnen för första gången och i dag är hon elva månader och stora damen.

För nästan exakt nio månader sedan hämtade vi hem en mycket sjuk och en mycket liten Hedvig från djursjukhuset i Luleå. Hon var då drygt tre månader gammal och vägde så lite som 3,5 kg. Många som såg henne trodde inte hon skulle överleva och själv åkte jag berg- och dalbana mellan hopp och förtvivlan. Men skam den som ger sig.....

I dag är Hedda en frisk och energisk liten dobermannfröken som varje dag testar mattes tålamod. Fast jag har svårt att bli riktigt arg på henne... Jag är så glad och tacksam över att hon faktiskt överlevde det här så jag ser väl genom fingrarna ibland :). Fortfarande är hon liten för sin ålder, men vad gör det - hon är ju inte sjuk längre! För en vecka sedan började vi fasa in nya maten. Vi kommer att ta det väldigt försiktigt och än så länge är lilla magen hur bra som helst. Att Hedda ligger efter i utvecklingen märks också på att hon inte börjat löpa än. Snoken, som aldrig missar en tik som luktar gott, har inte ens varit och nosat henne i baken, så än verkar det inte vara något på gång.

Julen blev väl inte lika bra som vi hoppats på. Först blev Janne dunderförkyld och naturligtvis mådde han sämst på julafton. Några dagar senare var det min tur, så nu är vi två stycken som går och snörvlar här hemma. Tur att vi har nära till rastgården. Nu får Hedda och Snoken en chans att leka och springa av sig, trots att matte och husse är emliga.

Mycket har som sagt hänt med Hedvig de här sista nio månaderna. Från att ha varit en dödssjuk liten valp har hon nu blivit en frisk och jättefin liten dam. När man ser bilderna här nedan kan man inte tro det är samma hund.

Vi passar på att önska er alla ett Gott Nytt År.

På återseende 2009!

 En jättesjuk liten Hedvig, tre månader och 3,5 kg lätt....

Idag, nio månader senare, ser hon ut så här.

2008-12-21
Janne och Snoken kom som planerat i fredags och det är skönt att ha dem här igen. Tyvärr har hussen gått och blivit jätteförkyld och det var ju mindre kul. Förra året var det jag som var dålig och nu är det tydligen hans tur. Inte så mycket att göra åt. Jag får väl hälla i honom lite varm glögg så kanske han blir bättre....

Hundarna är det däremot inget fel på. Här är det full rulle från tidiga morgonen tills dess vi går och lägger oss. Vårt lilla energiknippe Hedvig har svårt att låta Snoken vara och han är tyvärr alldeles för snäll mot henne. Nu tycker Snokis att det är rätt skoj att busa, men ibland är Hedda-pedda bara alldeles mycket.

Äntligen ser vi ut att få en vit jul :). Hedda och jag lämnade sjuka hussen och Snokisen hemma och gick ut själva i skogen. Det snöade och blåste och sånt väder gillar jag. Det var kramsnö vilket gjorde att Hedvig slapp munkorgen. Den går inte att ha när det är sånt här väder. Snön packar ihop sig i den och det är inte så vidare bra för Hedvig. Det är ju en fördel om hon kan andas också. Hon tyckte det var skönt att slippa "frityrkorgen" och det firade hon genom att äta upp en kvist. Undrar hur magen kommer att reagera på det....För säkerhets skull gick jag in på apoteket och köpte canikur. Det kan vara bra att ha hemma nu under jul, för med Hedvigs mage vet man aldrig....

Och julgranen står fortfarande kvar. Peppar, peppar.....

Nu tänker jag ta ett litet juluppehåll med hemsidan och ägna mig åt Janne, djuren och vår övriga familj.

Vi önskar alla där ute en God Jul och ett Gott Nytt År!

Snoken och Hedvig

I dag såg det ut så här - julsnön har äntligen kommit!

Hedda med näsan full av snö.

2008-12-14
I går fick vi besök av Anna och hennes två dobbisar, LP1 Gullsjöns Izzab, samt nytillskottet, en omplaceringstik vid namn Indra.

Jag har träffat Izze tidigare, men det var första gången jag träffade Indra som visade sig vara en kanontrevlig liten tik. Eller liten och liten....Anna tycker hon är liten medan jag som är van Hedvig tyckte hon var jättestor. För att inte tala om Izze.... Bredvid honom skulle lilla Hedda-Pedda se ut som en liten fluglort :). Anna fick för första gången stifta bekantskap med Hedda. Hon tyckte Hedvig var väldigt väldigt liten, väldigt väldigt social, väldigt väldigt söt och hade väldigt väldigt mycket energi. Och det är ju faktiskt Hedvig i ett nötskal :). Det var i alla fall jätteskoj att träffa en annan dobermannmänniska, för i den här stan är vi rätt så sällsynta.

Den här veckan kommer att ägnas åt Hedvig (naturligtvis), samt lite trista saker som städning och matlagning inför julhelgen. Janne och Snoken dyker förhoppningsvis upp på fredag, om nu inte vädret sätter käppar i hjulet. På fredag ska också granen upp, vilket kommer att bli rätt intressant....Den kommer att sitta fast förankrad i väggen, men jag vet inte om det riktigt hjälper ändå. Vår älskade hårboll Charles kommer säkert att hänga i julgranskulorna och vad vår vandrande naturkatastrof, Hedvig hittar på törs jag i dagsläget inte tänka på......Spännande kommer det att bli i alla fall.

Fortsättning följer....

Indra och LP1 Gullsjöns Izzab

Indra och Izze

Och så dagens bild på lilla, söta Hedvig.

 

2008-12-09
Här har det inte hänt så mycket men jag tänkte ändå försöka plita ner några rader. Vintern verkar ha kommit för att stanna och kanske, kanske blir det en vit jul i år :).

I går satte sig Hedvig helt plötsligt och kissade på köksmattan och det är ju inte vanligt direkt :s. Har hållit stenkoll på henne både igår och idag och hon kissar precis som vanligt när vi är ute. Inget onormalt alls. Tror knappast det är uvi så antagligen är det löp som är på gång. Har pratat med andra tikägare som upplevt samma sak och med tanke på Heddas ålder är det inte alls omöjligt. Märker också att hon går mer med nosen i backen och att hon helt plötsligt tycker att kissfläckar är bland det intressantaste som finns. Hoppas bara hon inte börjar löpa till jul. Det blir nog lite jobbigt för Snoken då.....

Eftersom vi har haft rätt kallt de senaste dagarna har vi mest ägnat oss åt skogspromenader när vi varit ute. Nu räcker inte det för att Hedda ska vara nöjd, så när vi kommit hem har vi tränat på lite småsaker inomhus, som att hålla apportbocken, positioner och ingångar. Leta leksaker tycker hon är skoj och det kan hon hålla på med hur länge som helst. Förra veckan var det töväder och då passade vi på att träna lite fritt följ i hundrastgården. Vi har knappt tränat någonting alls med störning och därför blev jag glatt överraskad då Hedvig gick fot med bra kontakt trots att hundar passerade förbi oss. Positionen var väl inte den bästa men huvudsaken var att hon höll kontakten och inte brydde sig om de andra hundarna.

I dag när vi var i skogen fick vi två hundmöten. Båda gångerna var Hedvig jätteduktig och kom direkt när jag kallade in henne. Jag blir bara sååå glad varje gång inkallningarna lyckas :-).

Hedda på dagens skogsrunda.

Mattjuven Hedvig.

2008-11-30
Så har det då hunnit bli 1:a advent och nu är det knappt tre veckor tills hussen och Snoken kommer. Det är Jannes tur att ha sonen över nyår och därför kommer vi att vaka in det nya året på var sitt håll. Men det kommer att gå bra ändå. Jag har aldrig varit så mycket för nyårsfirande och huvudsaken är att han är här över jul.

Jag älskar advent och brukar "fläska på" ordentligt med julpynt redan nu. Problemet i år var vår lilla fröken, Hedvig. Hon tycker om att provsmaka på allt hon ser och jag gissade att tomtarna skulle ligga lite pyrt till. Men det gick faktiskt bättre än vad jag trodde. Hedda blev så förvirrad av alla nya saker att hon knappt brydde sig någonting alls. Det enda hon gör är att putta omkull tomtarna och det är ju inte hela världen. Värre var det med julbocken. Den förpassades snabbt till garderoben och får nog ta ledigt denna julen.

Annars är allt bra med Hedvig. I skogen finns numera massor av snö som hon älskar att plumsa runt i och hennes mage har hållit sig lugn sedan sist. I går var det -14 grader och Hedda fick då för första gången känna på riktig kyla. Jag tyckte hon klarade av den väldigt bra och har hon bara täcke och håller sig i rörelse verkar hon inte besvärad alls.

Vaknade i morse med nästäppa, rinnsnuva och huvudvärk. Typisk också. Tur att jag bakade pepparkakorna i går så jag har det gjort. Det blir bara att ta det lugnt idag och försöka kurera mig bäst det går. Får väl ta mig lite varm glögg, det är gott och säkert bra mot förkylning också.

Jag gillar vintern och har under åren tagit en hel del vinterkort. Nu har jag samlat ihop de bästa och lagt in i ett nytt album i galleriet.

Hedda gillar att peta omkull tomtarna.....

medan Charles föredrar att ligga på köksbordet och spana.

Så här såg det ut hos oss i fredags. Vintern är vacker...

2008-11-25
Nu har det äntligen blivit riktig vinter. Hoppas, hoppas vi får behålla snön ett tag nu. Efter två trista gröna jular är det faktiskt dags för en vit igen.

Hedvig gillar snön och tycker det är skitskoj att rusa runt i allt det vita. Tyvärr gillar hon att äta den också och eftersom hon är überkänslig i magen så är det inte så där jättebra precis. Nu är det svårt att hindra henne från att äta snö och munkorgen gör inte så stor nytta då den är så gles. Vintern är lång och det är bara hoppas att Heddas lilla mage vänjer sig.

 I dag fick vi besök av min kompis Eva och hennes bassettar, Maggan och Asta. Vi tog en liten promenad och släppte sedan hundarna lösa ute på fotbollsplanen. Hedda är rätt intensiv i sina lekar så det tog ett litet tag innan Maggan och hennes dotter Asta kom igång ordentligt. Efter en dag med både långpromenad i skogen och bus med polarna ligger nu lilla Hedda och snusar gott i soffan.

Mer bilder från dagens basset-träff hittar ni i galleriet.

Hedda med polarna, Maggan och Asta.

2008-11-18
Tiden rinner verkligen iväg....Det har redan gått en vecka sedan Janne och Snoken åkte till Dalarna och nu är det "bara" en månad kvar innan de kommer tillbaka igen :-).

Lilla Hedvig är nu inne på sin sjätte friska vecka och vi håller tummarna för att hon får fortsätta att må bra. I morgon ska jag åka och inhandla den, förhoppningsvis, sista säcken Hill´s i/d. Efter den kan vi så smått börja ge henne vanligt foder. Vad det blir vet jag faktiskt inte än. Det finns en hel djungel därute med hundmat och just nu sitter jag och kollar för fullt. Eftersom Hedvig har ätit dietfoder sedan tre månaders ålder kan man inte börja ge henne riktigt vad som helst. Nåja...Vi har någon månad till på oss att fundera och tills vi hittar något bra får hon fortsätta med det hon har.

Det kom faktiskt några snöflingor i dag. Inga stora mängder, bara så pass att det blev lite vitt på marken. Hedda tyckte det var skitkul och jag kan bara tänka mig hur hon ska reagera när det börjar snöa ordentligt. I dag gick vi vår vanliga runda; över ängarna, genom skogen och över berget, för att sedan ta skogsvägen hem. Hedda fick springa lös och då passade jag också på att göra lite inkallningar, som (peppar, peppar...) än så länge fungerar klockrent. På vägen hem körde vi några enkla lydnadsövningar och när vi sedan kom in dröjde det inte länge förrän hon låg och trynade bland kuddarna i soffan.

Vi mötte en lös hund i skogen i dag och eftersom Hedda också var lös blev det extra spännande. Vid tidigare hundmöten har jag hunnit koppla upp henne, men nu var hon alldeles för långt bort. Tack och lov vände hon och kom på direkten när jag ropade. Vi har verkligen kämpat med inkallningarna och det känns så himla roligt när man ser att allt slit äntligen gett resultat. Jag är såååå stolt över min lilla Hedda-Pedda.

I går fick jag veta att jag var en bra hundägare. Hur roligt var inte det :-). Mest överraskande var att det kom från en person som jag aldrig trodde skulle kunna säga en sån sak. Personen i fråga gillar inte hundar och det gör ju det hela lite extra kul. Det verkar som om jag lyckats göra någonting rätt i alla fall :-).

Det har varit en grå och mulen dag och därför lämnade jag kameran hemma. Istället blir det ett innekort på lilla, söta Hedvig - utan "frityrkorg" denna gången.

 

2008-11-11
Så var då hussen och Snokens besök över för den här gången. Som vanligt har tiden gått alldeles för fort, precis som den alltid gör när man har roligt.

Vi har mest tagit det lugnt, varit ute och gått i skogen med hundarna, ätit god mat och bara umgåtts. Janne åkte iväg några timmar i lördags för att jaga älg, men det blev ingenting skjutet, vare sig för honom eller för någon annan i jaktlaget. Nu gjorde det inte så mycket. Hussen var lika glad ändå och massor av älgkött har vi ju redan :-).

Medan Janne och jag tagit det lilla lugna har det varit full fart på våra fyrbeningar. Våra dagliga skogsturer gjorde i alla fall att de blev av med lite överskottsenergi och inte blev alltför odrägliga. Hedda har som vanligt sprungit väldigt mycket och väldigt fort. Hon lyckades säkert avverka någon kilometer mer än vi andra. Snoken sprang inte lös men hade jobbigt ändå eftersom han hela tiden kände vittring av rådjur. Han pep och gnällde och ville inget hellre än att få driva vilt, men fullt så roligt fick han inte ha. Snokisen fick nöja sig med att bara lukta istället.

Efter en intensiv helg har lilla Hedvig idag varit rätt så spak. Förutom koppelpromenader och lite lydnadsträning har hon mest bara legat i soffan och sovit. Jag tycker det är bra att vänja henne med att man faktiskt kan ha en vilodag eller två också. Det är skönt att se att hon klarar av att ta det lugnt utan att börja klättra på väggarna.

Här är vi på väg till skogen

Snoken hade fullt sjå med att vädra efter rådjur....

 medan Hedvig tyckte det var roligare att springa jättefort.

2008-11-06
Fick nyss en glad överraskning. Janne och Snoken som skulle komma i morgon kväll kommer redan om några timmar. Jag som trodde han satt i skogsmaskinen och jobbade och så ringer han och säger att han är i Sundsvall. Vilken luring. Glad är jag i alla fall, för nu får vi en extra dag tillsammans :-).
  På lördag ska Janne iväg och jaga älg. Min kompis Inger och hennes sambo har bjudit in honom till att jaga med ett av deras jaktlag. Det blir kul för hussen som aldrig har jagat här uppe i norr förut. Själv tycker jag det är för kallt att sitta och hålla Janne sällskap på passet, så jag är hemma med hundarna istället.

I dag är det första gången på två månader som Hedvig inte äter någon medicin. Kortisonet slutade hon med för tre dagar sedan och nu är även sulfakuren slut. Äntligen. Rätt medicin + munkorgen verkade vara en bra kombination. Lilla Hedvig har nu varit helt bra i fyra veckor. Hon har under den här tiden bara bajsat två gånger per dag och faktiskt inte varit det minsta lilla lös i magen. Just nu känns det helt fantastiskt bra, men jag kan fortfarande inte riktigt koppla av. Tiden med Hedvig har bestått av en lång, jobbig uppförsbacke med många, många bakslag och jag vågar knappt tro på att hon faktiskt är på väg att bli frisk.

Det märks att lilla Hedda är på bättringsvägen. Hon är pigg och glad, har massor med ork, och trots dietmaten har hon börjat lägga på sig lite och ser inte alls lika tanig ut längre. Allt spring i skogen har gjort att hon också börjat få lite muskler och blivit rundare om höfterna. Det är så himla roligt när man ser alla positiva förändringar :-).

Nu ska jag ut med Hedvig och sedan ska vi sätta oss ner i soffan och glo lite på TV medan vi väntar på hussen och Snokis.

Söta lilla Hedda.

Hon är söt med "frityrkorgen" också.

2008-10-28
Håller just nu på med den årliga avfrostningen av frysen. Det är ett nödvändigt ont som jag tycker är väldigt, väldigt tråkigt. Nästa fredag kommer Janne hem med en massa kilo älgkött och tanken på alla goda stekar vi ska äta gör att det inte känns riktigt lika trist.

Innan jag började med frysen åkte jag och Hedda in till stan för att shoppa lite. När vi ändå var där passade vi på att gå in på Djurkliniken för att ställa henne på vågen. Den visade lite drygt arton kilo och med tanke på att hon i morgon blir nio månader är det inte speciellt mycket....Träffade vår veterinär som snabbt kände igenom henne och konstaterade att Hedvig är precis lagom i hullet. Eftersom hon bara är dryga 60 cm hög ser hon ändå inte mager ut och då hon ligger efter i utvecklingen kommer hon säkert att växa lite till. Att hon är liten gör mig absolut ingenting, men om jag skulle vilja ställa ut henne igen vore det bra om hon kunde öka några centimetrar på höjden.

Efter invägningen styrde vi kosan till Akvariecenter där Hedvig provade vintertäcken och även passade på att pussa både på personalen och en kund. Jag köpte ett Hurtta-täcke som satt bra på lilla Hedda. Det enda felet var att det inte gick att dra åt tillräckligt mycket runt magen, men det går att fixa. Annars var det jättefint.

Nu ska jag ta itu med fryseländet igen.

Hedda i nya vintertäcket.

Hedvig följer med spänt intresse avfrostningen av frysen..

2008-10-22
Lilla Hedvig gjorde mig stolt idag. Hon sprang lös en bit framför mig när det plötsligt dök upp tre personer på skogsvägen. Jag kallade in henne och hon kom direkt - duttiga Hedda-pedda! Det här var första gången vi träffade folk när hon varit lös och jag är så otroligt glad att inkallningen fungerade.
Människorna tittade lite konstigt på Hedvig med munkorgen och vad de tänkte kan vi väl bara gissa. Skit samma. Hedda har mycket tack vare sin munkorg (eller "frityrkorgen" som min kompis Inger kallar den) fått vara bra i magen och det är huvudsaken. Dessutom kom hon på inkallning och det gör att det bultar lite extra i matte-hjärtat.

På grund av Hedvigs sjukdom ligger vi långt efter med träningen. Eftersom vi inte riktigt visste vad Hedda lidit av, och för att undvika smitta ner någon annan hund har vi medvetet struntat i att träna med andra och att vara uppe på klubben. Hedvig har ju inte varit i form heller och då har det här med träning inte känts lika roligt. Men nu ser det äntligen ut att vända.
Jag älskar senhösten men ur träningssynpunkt är det väl inte den mest optimala träningstiden precis. Och speciellt inte när man har en hund som håller på att frysa ihjäl om hon står stilla två sekunder, fast det inte ens är minusgrader. Vi får helt enkelt ta nya tag till våren och när det gäller lydnaden får vi väl träna in lite moment inomhus istället. Värre än så är det inte. Fram tills dess kommer vi bara att koppla av i skogen, köra lite basic-övningar och bara göra sånt som Hedda tycker är roligt. Det har hon gjort sig förtjänt av.

Hedvig poserar i nya halsbandet från Björkis.

Här har hon fått på sig "frityrkorgen" igen.

2008-10-20
I dag fyller världens allra bästa hårboll Charles 1 år. Födelsedagsbarnet är dagen till ära nybadad, nykammad och fin. Några presenter har det inte blivit, bara en massa pussar från mig och Hedvig. Han är det goaste och mysigaste som finns och vi är bara såå glada att vi fick köpa honom.

Sedan vi började med munkorgen för en och en halv vecka sedan har Hedvig varit bra i magen. Hon springer i skogen varje dag och jag kan bara tänka mig hur mycket hon skulle ha ätit i sig om vi inte hade haft den på. För att inte tala om hur hennes mage hade mått. En del kanske tycker synd om henne, men då har de inte sett hur otroligt roligt hon har när hon rusar runt bland blåbär- och lingonriset. Och munkorgen bryr hon sig inte ett dugg om, hon har lika kul ändå.

På tal om Hedvigs mage så ringde vår veterinär förra veckan och berättade att provsvaren från veterinärmedicinska hade kommit. Hedvig hade inga tecken på spolmaskar längre men däremot hittade man coccidier. Det är en typ av encelliga tarmparasiter som först och främst drabbar valpar och som kan göra väldigt stor skada på tarmslemhinnorna. De gör också att hunden får diareér och lätt drabbas av infektioner i tarmarna. Som tur är går de att få bort med hjälp av medicin och nu ska Hedda äta sulfa i tjugo dagar. Sen ska hon väl äntligen bli bra igen.
Vi har nu också börjat ge henne lägre dos kortison, Förra gången vi provade minska dosen blev hon sämre igen så nu får vi hålla tummarna på att det funkar den här gången. Det skulle onekligen vara skönt om Hedvig någon gång kunde klara sig utan mediciner....

Vår älskade hårboll Charles på 1-års dagen.

Hedda på dagens skogspromenad.

2008-10-13
Hedvig har nu testat sin munkorg i skogen några gånger och det har gått över förväntan. Första gången höll hon på ett par minuter med att försöka bli av med den. När hon till slut insåg att det inte gick så brydde hon sig inte om den utan ägnade sig åt att springa istället. I dag var det tredje gången vi var ute och då protesterade hon ingenting när jag satte på den. Hon börjar förstå att munkorgen betyder att hon får springa fritt och eftersom springa är bland det bästa Hedda vet (näst efter mat förstås) så accepterar hon den. Fast lite frustrerad blir hon ibland när hon inser att hon varken kan äta pinnar, jord, gräs, häst- eller rävbjas.

Det här med munkorg är både bra och dåligt. Äntligen kan jag slappna av när jag har henne lös och behöver inte vara orolig över att hon ska äta i sig något och bli jättesjuk igen. Och skulle hon bli dålig kan vi faktiskt utesluta att det beror på att hon stoppat i sig något olämpligt. Det negativa är alla blåmärken jag har fått. Precis som Sydney tycker Hedvig det är skitkul att springa och hoppa på matten. Och allra roligast är det när hon får ta sats från si sådär 20-30 meters håll. En dobermannos är inte direkt mjuk när den kommer farande i 120 knyck och med en hård munkorg så blir tio gånger värre - minst.

I morse åkte jag in till djurkliniken för att lämna avföringsprover som jag tagit från Hedvig i helgen. Proverna ska skickas till veterinärmedicinska där de ska kontrollera om hon fortfarande har mask. Vi kommer att få besked i slutet av veckan och jag hoppas verkligen att hon är fri från eländet nu.

Det känns lite trist att ta kort på Hedvig nu när hon är tvungen att munkorg. Men prio numro ett just nu är att Hedda ska bli frisk och fram tills dess får korten bli lite tråkiga.

Hedvig testar munkorgen utomhus för första gången.

Här har hon hittat något äckligt som hon försöker äta. Men den här gången gick det inte så bra.

2008-10-09
Jag har idag inhandlat en munkorg till Hedvig. Den ska hon ha i skogen för att inte kunna stoppa i sig en massa saker som hon får ont i magen av. Munkorgen är av svart plast och sitter väldigt bra på lilla Hedda. Det finns också plats att peta in små godisbitar på sidorna och då kan man faktiskt belöna henne utan att behöva ta av den. Hedvig verkade inte bry sig speciellt mycket när jag provade den på henne. Värre lär det kanske bli när hon hittar färskt hästbajs och inser att hon inte kan äta upp det.

I måndags åkte vi in akut till djurkliniken då Hedvig blivit mycket sämre igen med både kräkningar och diarré. Där fick hon antibiotika, vätska och kontrast. Morgonen efter var vi på ett återbesök och då röntgades hon och fick ytterligare lite kontrast för att lugna magen. Nu verkar Heddas mage ha börjat stabilisera sig och de här två dagarna har hon fått behålla det hon ätit. På grund av all spolmask hon haft  fungerar inte hennes tarmar riktigt som de ska och det kommer att ta lång tid innan hon blir bra.

Är Hedvig lika pigg i morgon ska vi ut i skogen en sväng och testa munkorgen. Det ska bli skönt att kunna ha henne lös och slippa oroa sig över att hon ska äta något olämpligt och bli sjuk. Nackdelen är väl att folk tror hon är arg. Men det bryr vi oss inte om. Folk får tycka och säga vad de vill, huvudsaken är att Hedvig blir frisk i sin mage igen.

Hedvig i sin nya munkorg.

2008-10-05
Nu har jag fått tillbaka mitt bredband och på den fronten är allt frid och fröjd. Värre är det med Hedvig...

Precis som Sydney så älskar Hedda att stoppa i sig saker när vi är ute. Skillnaden är att lilla Hedvigs mage inte riktigt klarar av alla konstigheter som hamnar i den. I veckan när vi var ute i skogen hittade hon en smarrig hög med hästbajs och innan jag (trots spårlinan) fått stopp på henne hade hon hunnit sätta i sig en del. Det resulterade i att Hedda blev jättesjuk. Hon blev faktiskt så dålig att jag tänkte åka in akut med henne. Efter att fått ur sig allt blev hon tack och lov mycket piggare och efter en dag med fasta och en dag med dietsoppa har hon i dag fått börja äta lite Hills i/d igen.

Nu när Hedvig blev sjuk pratade jag med vår veterinär som sa att jag måste vara mycket försiktig i minst ett halvår med vad Hedvig stoppar i sig. Hennes mage och tarmar har under lång tid varit kraftigt infekterade och är väldigt, väldigt känsliga. Det behövs alltså inte mycket för att hon ska bli jättesjuk igen. Nu hade jag alltså tre alternativ att välja mellan. 1). Att i minst ett halvår framåt endast låta Hedvig gå i koppel  2). Fortsätta låta Hedda springa lös och riskera att hon aldrig blir bra i sin mage 3). Att köpa en munkorg som hon kan ha i skogen. Att enbart koppelrasta Hedvig låter inget vidare kul, speciellt inte för Hedda. Så det går bort. Likadant alt.2, för vi vill ju att hon ska bli frisk någongång. Återstår då alltså munkorgen. Det känns inte vidare roligt heller, men vad gör man. Dessutom kommer hon bara att ha den i skogen där risken är störst att hon hittar en massa "godsaker".

Vi har tränat mycket "loss" och Hedvig är hur duktig som helst. Har hon hittat  t ex en pinne släpper hon den direkt på kommando och kommer istället för att få en godbit. Värre är det med hästbajs och andra konstigheter. Det finns nog inget godis i världen som kan toppa färsk hästskit....

I morgon ska jag in till stan och kika på munkorgar. Det ska bli intressant att se vad Hedda tycker om det....

Har börjat uppdatera lite i galleriet igen och har hunnit med Heddas och Snokens album. Mer kommer senare.

Hedvig har haft ont i magen och mest legat i soffan och trynat.

2008-10-01
Här har det varit stiltje ett tag....Jag har inte varit lat, om nu någon skulle tro det. Däremot har jag varit utan internet sedan två veckor tillbaka.

Janne har varit här i helgen och snäll som han alltid är tog han med sitt trådlösa modem som jag nu får förfoga över tills dess någon behagar komma hit och fixa till mitt bredband. Jag blir bara såå less på att allt måste ta sån himla tid *suck*.

Hedvig är fortfarande rätt bra i sin mage och är pigg, glad och full av energi. Vi är ute i skogen varje dag och hon får nu äntligen springa på för fullt igen. Förra veckan var vi ute och spårade och sedan tränar vi naturligtvis också lydnad, vilket just nu går "sådär". Hedda är nu åtta månader och hennes hormoner har börjat trilla runt riktigt ordentligt så koncentrationen är väl inte alltid i topp.

I fredags kom Janne och Snoken. Tre dagar stannade dom den här gången, men vi har ändå hunnit med en hel del. Hundarna har busat och haft roligt medan vi tvåbeningar har ägnat oss åt andra saker. Bland annat har trädgårdsmöblerna plockats bort och min lilla Renåå 5 har fått nygamla, fina vinterdäck. Janne hade också satt ihop en reservdator till mig som skulle installeras, så det har blivit en massa pysslande både ute och inne. Det känns skönt att allt är klart nu inför vintern och för min del får snön komma precis när som helst. Sydney älskade snön och det ska bli intressant att se hur Hedvig reagerar.

Det har blivit mörkt på kvällarna och Hedvig tycker ibland det är lite läskigt när vi går vår kvällsrunda. Helt plötsligt ser ju allt helt annorlunda ut men om ett tag har hon säkert vant sig med det också.

Många foton har blivit tagna och de kommer så småningom att sättas in i galleriet och på fotosidan. Tills vidare får ni hålla till godo med de här bilderna.

Hedda och Snoken busar i rastgården.

Långben och kortben.

Fredagsmys i soffan.

En bild från dagens skogsrunda.