Juli 2009 - September 2009

Juli 2009 - September 2009

2009-09-26
Matte är skadad och Hedvig har ingen lust att träna

Den här senaste veckan har varit rätt händelselös så därför har tangentbordet fått vila ett tag.

Hösten är här och eftersom det är min favoritårstid så har det varit extra skönt att vara ute i skogen. För att vara i slutet av september har det varit väldigt varmt. Enligt mig är det lite för varmt för att det ska kännas som "riktig" höst. Saknar den här kyliga, klara luften och frosten på marken. Men det kommer väl det också så småningom.

Hösten - bästa årstiden av dem alla

När vi var ute och knatade runt i terrängen igår råkade jag vrida till mitt knä rätt ordentligt. Eftersom jag är en mycket envis och en mycket tjurskallig person fortsatte jag ändå. I efterhand var det kanske rätt dumt....På kvällen började det göra rejält ont och i morse var mitt stackars knä alldeles stelt och svullet. Ingen skön skogsprommis i dag alltså. Hedvig har fått nöja sig med att gå runt på gångvägarna istället och det tycker hon inte är lika roligt som att vara ute i skogen.

På vägen hem såg jag att rastgården var tom så vi gick in och tränade lite lydnad. Förra gången vi tränade där gick det hur bra som helst. Hon var fokuserad på mig hela tiden och brydde sig inte ens om hundarna som passerade förbi. Fria följet gick kanon, ingångarna var godkända och hon satte sig snabbt och i position. I dag däremot verkade dobermannhjärnan inte gå på högvarv direkt... Hedda var totalt okoncentrerad och fria följet en ren katastrof. När jag stannade satte hon sig inte utan stod och stirrade rakt ut i fjärran och såg helt frånvarande ut. Och de få gånger hon satte sig gjorde hon det väldigt sakta och väldigt snett. Eftersom mitt knä gjorde ont och tålamodet höll på att tryta beslöt jag mig för att skippa träningen helt. Tog istället fram kampkopplet och busade en stund vilket Hedda tyckte var mycket roligare.

Vissa dagar funkar ingenting och då är det lika bra att ge upp och göra något annat. Det är väl med hundar som med oss människor; Man kan ju inte vara på topp jämt...

Just nu ligger Hedvig i soffan och sover sin skönhetssömn. Själv ska jag snart gå hem till mina föräldrar som ska bjuda på surströmming. Sista gången i år jag äter "surisar" så jag ska verkligen njuuuuta av varje tugga. Längtar redan till nästa säsong.....

Här är ett par bilder från igår.

Vi såg färska spår av rådjur och Hedvig vädrade......

och vädrade.

2009-09-17
Äntligen - apport och ögonkontakt

I dag nådde jag ett av mina mål med Hedvig. För första gången någonsin sitter hon i position vid min sida med bra kontakt - och med apporten i munnen! Hela hösten, vintern och våren har vi kämpat och kämpat. Jag kommer ihåg hur glad jag var när hon lyckades hålla den i några sekunder. Nu springer hon helt plötsligt omkring med den utomhus och tycker det är skitkul :).

Äntligen - Hedvig med apporten i munnen och ögonkontakt med matte

Innan vi tränade med apporten var vi ute en och en halv timme och gick runt på viltstigar och i terrängen. Nyttigt för både Hedda och matte. Förhoppningsvis är det kanske inte bara Hedvig som får en fastare rumpa. På vägen tillbaka tränade vi kontakt och linförighet, vilket gick rätt bra. Trodde jag. När vi kom hem gick vi ut på tomten för lite mer träning. Satte upp kameran och filmade lite för att se hur Hedvig rör sig bakifrån. Helt plötsligt såg det inte alls bra ut. Hedvig sitter bra i position, men när vi sedan börjar gå åker hela bakvagnen ut. Dessutom tränger hon rätt mycket ibland. Väldigt nyttigt att filma sig själv. Nu vet jag vad jag har att ta itu med.

I går var det träningstävling på Skellefteå BK. Anna och Indra lyckade skrapa ihop 174 poäng, vilket resulterade i en 1: plats. Ni är såååå duktiga - GRATTIS!!!!

2009-09-14
Tillbaka till vardagen

Igår åkte hussen tillbaka till Dalarna och sitt jobb i skogen. Själv har jag satt i gång med Hedvigs aktiviteter igen. Med andra ord så är allt precis som vanligt.

I och med älgjakten förra veckan kom hundträningen lite i skymundan. Tycker Hedda har blivit en aning tunnare över höfterna, så nu är vi tvungna att återuppta våra promenader i terrängen. Det går otroligt snabbt för henne att tappa muskler om man gör uppehåll i träningen.
Tyvärr har hon blivit lite mer halt efter vila, vilket beror på att hon busat med Snoken och inte inte heller har vilat lika mycket som hon brukar. Nu får Hedvig äta smärtstillande några dagar och jag hoppas att det hjälper lite.

Eftersom vi inte gjort så mycket under veckan har vi tagit det väldigt lugnt idag. Gick efter en av skogsstigarna en liten bit, vände sedan om och gick i terrängen tillbaka. Det var tydligen en alldeles lagom promenad för Hedda. Hon kröp nästan direkt upp i soffan och somnade när vi kom hem och där låg hon kvar hela eftermiddagen.

På skogspromenad i höstsolen

Just nu ligger lilla Hedvig nöjd och belåten och gnager på ett tuggben efter att ha varit ute på sin kvällsrunda, tränat lydnad och ätit. Jag försöker alltid lägga in lite lydnadsövningar på alla våra rundor, även i skogen. På kvällsprommisen blir det ett längre, mer sammanhängande pass som vi oftast kör på någon av fotbollsplanerna. Både igår och idag har kontakten fungerat rätt bra, men vi har långt kvar tills den sitter perfekt. Fortfarande är andra hundar bra mycket roligare än matte. Sedan vet jag inte vad som hänt med hennes vänstersvängar. Bakdelskontrollen är helt plötsligt som bortblåst så det är något vi måste lägga ner mer tid på. Men det är sånt som vi kan träna på inomhus, i lugn och ro, utan störning.

2009-09-11
Så var älgjakten slut...

I går avslutades älgjakten med det trevliga jaktlaget i Dal. Trots att det bara blev en älg skjuten (Grattis Inger!) så har det varit en spännande upplevelse att få vara med.

Jobbigast var det att gå upp klockan tre på morgonen, men det var också på morgonen som jag tyckte det var som bäst. Det var faktiskt en härlig känsla att smyga ut i skogen när det var lite rått och kallt och så mörkt att man knappt såg var passet stod. Sedan satt man där alldeles knäpp tyst, inlindad i en filt, drickandes varm choklad och tittade på när det så sakta började ljusna och man kunde se solen skymta mellan träden. Fast det hade ju varit skoj om man hade sett en älg också....Det enda vilt vi såg, förutom fåglarna, var en räv.

Så här såg det ut från passet när solen gick upp

Mackor, bullar, kaffe och varm choklad....Vi blev inte direkt magra däruppe i älgtornet.

Efter varje pass träffades vi alla för att fika och prata lite innan det var dags att bryta upp. Alltid var det någon av gubbarna som hade något roligt att berätta och det slutade oftast med att man satt dubbelvikt av skratt. Det var jätteskoj att vara med och nästa gång Janne ska jaga i Dal kommer jag helt klart att sitta med på passet igen.

I morse var det skönt att få sova några timmar längre och jag tror att hundarna också uppskattade att vara inne i sina vanliga rutiner igen. Eftersom det skjuts i skogarna tog vi bilen och åkte upp till Vitberget där vi tog en liten prommis och fikade. Sedan åkte vi in till stan och inhandlade en säck kattmat, samt var sitt tuggben till Hedda och Snoken.

Hussen och vovvarna uppe på Vitberget

Efter en hektisk vecka ska vi nu bara ta det lugnt och umgås. På söndag åker hussen och Snoken tillbaka igen och sedan dröjer det ett tag tills dess vi ses nästa gång. Det ska ju jagas älg i Dalarna också.

När jag får tid kommer jag att lägga ut bilderna från vår älgjaktsvecka i galleriet.

Önskar alla där ute en trevlig helg!

2009-09-07
Älgjaktspemiär

Vid halv två i natt dök hussen och Snoken upp. Stackars Hedvig trodde nog hon fortfarande var kvar på MH-banan när hon hörde ljud och sedan upptäckte en figur i mörkret i vardagsrummet. Visade hon inga hot eller aggressioner på MH:t igår så gjorde hon det definitivt i natt. Hade inte Janne ropat hennes namn hade hon säkert väckt upp hela kvarteret.

Eftersom vi skulle upp redan klockan tre blev det inte mycket sömn. Nu hade jag hunnit sova ett par tre timmar men stackars hussen fick klara sig med en enda innan det var dags att stiga upp igen. Ett par timmar senare hade vi installerat oss uppe i "sviten". Så kallades vårt älgpass som vi hade idag eftersom det är lite större och lyxigare än de andra.

Hussen sitter i "sviten" och spanar på älgar.

Det är mycket med det här med älgjakten och jag som är nybörjare hade en hel del att lära. Under jaktens gång, dvs flera timmar, råder största möjliga tysssstnad. Man får bara viska väldigt lågt, inte prassla med papper eller plastpåsar och absolut inte kliva ner hårt på golvet. En älg kan höra saker på 300 meters håll så det gäller att vara tyst som en mus. Hela tiden.

Trots att jag frös så var det faktiskt rätt mysigt där uppe i passet i gryningen. Sedan är det alltid gott att fika när man är ute i skogen. Fast hårdbröd fick jag inte ta med. Det knastrar när man äter knäckebröd och det kan älgarna höra och då håller de sig undan. Trots att vi bara hade mjukmackor med oss så såg vi inte till någon älg. Däremot lyckades min kompis Inger skjuta en tjur så lite lycka blev det i alla fall för vårt lilla jaktlag.

Efter att Inger lagt ner tjuren så samlades alla gubbarna, samt Inger och jag för en kopp kaffe och lite prat innan vi bröt upp för dagen. Hedvig vågade sig t om fram och nosa på älgen. Hon har aldrig sett en älg förut och trots att hon hade svansen långt mellan benen gick hon fram. Först nosade hon på klövarna lite försiktigt men sedan blev hon tuffare och tordes faktiskt slicka på ena benet.

Glada miner efter första jaktdagens slut

Pixi har också jobbat klart för dagen.

När vi kom hem gick trötta hussen direkt till sängen för att vila. Och där ligger han fortfarande. Hundarna är också trötta. Hedda hade en jobbig dag igår på MH.t och sedan blev det inte mycket nattsömn varken för henne eller Snoken. Sedan vi kom hem idag har hon sovit hela tiden.

Efter två intensiva dagar är lilla Hedvig så trött, så trött...

I kväll blir det till att lägga sig tidigt, för i morgon bitti klockan tre är det dags att stiga upp igen och bege sig till nästa älgpass. Det ska bli skoj och kanske, kanske får vi se lite älgar också =).

2009-09-06
Nu har Hedvig gjort MH

Idag var dagen när lilla Hedvig gjorde sitt MH, lyckades få kryss i alla rutorna och en 1:a på skotten. Sedan hade man väl kunnat önska att kryssen kanske hade suttit lite annorlunda. Men hon kom i alla fall på inkallningarna - varje gång!

Det som är intressant med MH är ju att man aldrig liksom vet hur ens hund kommer att reagera. Jag har alltid upplevt Hedda som en väldigt social hund, men det blev bara tvåor vid "samarbete" och "hantering" under momentet Kontakt. Hedvig har aldrig tidigare blivit ordentligt skrämd så där visste jag inte riktigt hur hon skulle reagera. "Dumpen" och "skramlet" var absolut ingen höjdare men däremot gick det något bättre vid mötet med "spökena". Sist ,men inte minst klarade hon skotten galant och det var ju himla skönt. Fast skotten var nog det jag var minst orolig över.

Vår beskrivare Torsten hade ett och annat att säga om Hedvig. Han tyckte bl a att hon hade gjort det väldigt bra som klarat av hela banan utan något som helst stöd av sin matte. Hedda litar inte riktigt på att jag klarar av att ta hand om saker och ting. Stackars lilla Hedvig...Det här är något vi genast måste ta itu med. Vidare sa Torsten att Hedvig är en jättetrevlig hund och att han gillade henne och sånt är ju alltid kul att höra.

Vill tacka min lilla supporterskara, Anna, Ulrika, Erika och Maria som gick med och stöttade oss. Anna tog dessutom massor med kort som kommer att läggas upp i vårt fotogalleri så småningom.

I natt dyker Janne upp och i morgon är det dags för älgjakt. Efter någon timmes sömn, närmare bestämt kl 03.00 ska vi stiga upp för att åka iväg och träffa jaktlaget och sätta oss på passet. Ska faktiskt bli himla spännande. Fast jag har en känsla av att vi kommer att vara en aning trötta när vi kommer hem.

När jag får tid ska jag lägga in Hedvigs MH på hennes sida, samt sätta in alla kort som Anna tagit. Men tills vidare får ni nöja er med de här.

Här står vi och väntar på vår tur. Och matten är nervös...

Hedvig leker med testledaren Elisabet

Precis som Annas Indra blev Hedda konfunderad över trissorna.

Andra gången gick det bättre. Men när hon väl bestämde sig för att bita tag i trasan hade tiden gått ut och det blev ännu en 1:a på momentet "Gripande".

2009-09-02
Hedvig har fått ett armbågsskydd och hösten är här

Äntligen kom det - Armbågsskyddet jag skickat efter till Hedvig. Hon är fortfarande stel och halt efter vila och när jag såg det här skyddet på ReDog så beslöt jag mig för att testa. Det ska stabilisera upp leden och jag tror det är bra med tanke på hur mycket vi knallar i skogen. Skyddet gör även så det blir varmt och skönt runt armbågen och funkar det bra kommer jag att beställa ett till. Artroshundar kan lätt få ont när det blir kallt så skydden kanske gör nytta under kalla vinterdagar.

Så här ser armbågsskyddet ut. Fast jag har slarvat lite med fastsättningen ser jag...

Annars så händer inte mycket. Vi tränar lydnad och kör på med våra inkallningsövningar och det senare går väl hyfsat. I går hade vi en lite sämre dag medan det gick bättre i dag igen. Har märkt att Hedvig inte gärna vill gå i närheten av folk när hon har sina leksaker i munnen. Stannar jag och pratar med någon så drar hon i väg i kopplets längd, livrädd för att personen ska ta hennes grej i från henne. Mig litar hon på, men det är värre med andra. Det här gör att jag fortfarande känner en viss oro över MH:t på söndag. Där finns det ju många främmande människor och Hedda kanske får för sig att ALLA vill åt kamptrasan. Jag hoppas jag har fel och att hon sköter sig och kommer när jag ropar.

Hedvig tränar inkallning och är duktig. Törs man hoppas det ser lika bra ut på söndag...

Trots att det nästan är högsommarvärme känns det att hösten är här. Träden håller på att ändra färg och snart blir det så där vackert ute igen. Jag bara älskar hösten. Fast det kunde gärna få vara kallare, men det kommer väl det också.
På söndag börjar hussen och Snoken sin resa upp till oss och älgjakten. Vi har inte träffats sedan i slutet på juli så det ska bli himla kul att ha dem här igen. På bockjaktspremiären lyckades hussen äntligen fälla en råbock och nu har han en massa kött med sig när han kommer. Ska verkligen bli suveränt gott med rådjursstek. För att vi ska få plats med allt var jag tvungen att frosta av och städa ur frysen i går. Det kommer ju en hel del älgkött också. Man blir lite bortskämd när man har en man som jagar...

Det börjar bli höst och det gillar vi :)

2009-08-29
Ny kampleksak och lyckade inkallningar

Yes, Yes!!! Det var faktiskt ingen engångsföreteélse att Hedvig kom på inkallning när jag kastade trasan. Hon har gjort det varenda gång sedan dess och matten är just nu en väldigt glad och en väldigt lycklig dobermannmatte =). Och lilla Hedda är förstås världens bästa hund.
Gladast blev jag ändå idag när vi var ute i rastgården och jag kastade iväg hennes senaste och högt älskade kampleksak. Hedda kom varje gång! Sist vi var där och tränade vägrade hon komma och jag vet inte hur länge jag höll på innan jag fick tag i henne. Känns som en stor seger idag eftersom våra inkallningsövningar med föremål i rastgården tidigare alltid slutat med total katastrof.

Min alltid så snälla och hjälpsamma kompis Anna ringde igår och av henne fick jag ett kanonbra tips på kampleksak; Man tager ett stycke redan trasigt läderkoppel, viker det dubbelt och gör en knut i varje ände. En superbra kampgrej blev det! Hedda bara älskar den och den är lätt och enkel att stoppa i jack/byxfickan.

Så här ser den ut, Heddas ny favvogrej.

Hedvig hälsar till Anna och tackar för tipset =)

2009-08-26
Trägen vinner...

Hedvig har som bekant haft väldigt svårt för det här med inkallning när hon har något roligt i munnen. Hon drar helt enkelt iväg, visar fingret mot matte och vägrar komma. Sedan i vintras har vi tränat och tränat, till synes utan resultat. Och med ett stundande MH framför oss har det ibland blivit lite panikkänsla av det hela. Men så idag hände det bara....

Efter att ha knatat runt lite på måfå i skogen bland blåbärsriset kom vi fram till en av ängarna. Någon långlina hade jag inte med den här gången men tog en liten chans och slängde ut hennes kamptrasa. Hedvig hämtade trasan, drog iväg en bit och ställde sig och tittade på mig. Jag ropade lite glatt, sprang baklänges, klappade mig på knäna - och Hedda kom! Hon kom sedan på inkallning inte bara en gång, utan alla fem gångerna jag kastade trasan =). Äntligen, äntligen ser det ut att börja fungera. Hedvig börjar förstå nu att jag inte alls är ute efter att ta av henne trasan och att det faktiskt är riktigt trevlig att komma till matte, få belöning och sedan leka lite igen.

Nu kan jag inte slappna av riktigt än. Vi kommer att köra några inkallningsövningar varje dag och precis som idag, sluta när det går som bäst och är som roligast. Som sagt...Trägen vinner, men ibland tar det en himla lång tid.

Detta är Hedvig alldeles precis nu. Det verkar vara tröttsamt med inkallningsövningar....

Vår röda hårboll Charles och jag har hamnat i konflikt med varandra. Han har lite svårt att acceptera ögonsalvan som ska sättas in två ggr/dag. Det är faktiskt inte alldeles lätt att med en hand hålla fast ett stycke Charles medan man samtidigt ska hålla upp hans ögon. Medan Charles fräser, spottar och försöker klösas ska salvan in också. Trots att Charles har temperament är han inte långsint. Får han, efter våra duster, sitta i mattes knä och spinna ett tag är allt glömt och förlåtet. Tills nästa gång....Ögonen ser redan mycket bättre ut så någonting har jag lyckats få in i alla fall.

Och så vår älskade hårboll Charles.

2009-08-24
Dobermannträff i spårskogen

I går kom Anna och Indra och hämtade upp oss för vidare transport till spårskogen, som ligger en bit utanför stan. Där strålade vi samman med två andra dobermannmattar med respektive hundar; Ulrika och Kimmie (Dobgun´s Kassandra), samt Erika med Meya (Doberlake´s Avaya). Vi fyra är väl de enda dobermannägarna i hela Skellefteå. Vad jag vet i alla fall. Sedan kan det ju finnas någon som vi helt enkelt har missat. Fast det är inte troligt. Är det någon som får syn på en ny dobbis i stan går djungeltrumman rätt fort kan jag säga.

Ulrika med Kimmie, Erika med Meya och Anna med sin Indra

Det har tyvärr inte blivit något spårande för Hedvig på hela våren/sommaren så hon är i princip på nybörjarstadiet. Jag lade två, rätt korta, raka spår till henne med en kamptrasa som slutapport. Hedvig hittade upptaget, gick en liten bit men blev sedan rätt okoncentrerad. Det fanns mycket annat som var roligt, bl a att vända om och hoppa lite på matte. Efter att ha visat henne spåret fortsatte hon i alla fall och glädjen var på topp när hon hittade sina trasor. Eftersom hon knappt har spårat något förut är jag på det hela taget ganska nöjd. Hedvigs lilla dobermannhjärna går oftast på högvarv och det gäller att få henne fokuserad på vad hon ska göra och inte hålla på med en massa andra saker samtidigt. Men det är bara fortsätta träna.

Hedvig spårar (foto: Anna)

Vår lilla dobermannträff kunde inte ha varit bättre; vädret var kanon, sällskapet trevligt, fikat gott (tack Ulrika för gobullarna!), spårmarkerna suveräna och dessutom skötte våra fyra dobermanndamer sig alldeles, alldeles utmärkt.

Mer foton från vår dobermannträff finns i Galleriet.

Vad är livet i spårskogen utan en fikapaus. Här sitter Anna, Erika och Ulrika och klämmer i sig bullar.

2009-08-21
Charles besöker veterinären

Är det inte den ena så är det den andra.....Nu ska jag absolut inte klaga, för när det gäller Charles har det faktiskt inte varit några veterinärbesök. Förutom kastrering och vaccination. Och det räknas liksom inte tycker jag.

Vår högt älskade hårboll har fått lite problem med rinnande ögon. Perserkatter har ju en tendens till att få det, speciellt när de utsätts för drag. Charles har varit ute rätt mycket i sommar så det beror säkert på det. Nu har vi fått en antibiotikasalva som ska droppas i ögonen morgon och kväll i två veckor. Det kommer att bli rätt intressant....Den gode Charles har nämligen väldigt bestämda åsikter om saker och ting. Dessutom är han rödhårig och har temperament därefter. Fast samtidigt är han också världens snällaste myspropp så med lite tålamod ska det säkert fixa sig.

En något irriterad Charles på väg till veternären.

När jag ändå träffade vår veterinär så kom vi naturligtvis in på sorgebarnet Hedvig. Eftersom hon har problem i lederna både fram och bak finns det inte mycket att göra. Det är bara fortsätta bygga upp hennes muskler, ge henne tillskott i maten och hålla henne slank. Hennes största problem idag är armbågarna. Hur sjutton musklar man upp dem....? I övrigt är det bara ta en dag i taget och försöka leva som vanligt. Helst av allt hade jag velat linda in henne i bomull för att få behålla henne så länge det bara går. Men funkar inte med en hund som Hedvig. Hon skulle bli totalt olycklig. Hedda måste få vara hund, även om det innebär att jag kanske måste säga adjö till henne alldeles, alldeles för tidigt.

I går fick jag PM:et angående Hedvigs MH den 6 september. Vi går ut som ekipage nr två efter lunchen. Bra att vi fick gå på eftermiddagen för då hinner jag rasta av Hedda ordentligt. Är hon lite trött kanske hon inte drar iväg sååå himla långt med kamptrasan....

Finaste, finaste Hedvig

2009-08-19
Vi fortsätter bygga muskler och får svar från SKK

I måndags damp resultatet från SKK ner i brevlådan. Det var faktiskt värre än vad jag trodde...HD grad D på bägge sidor, samt ED grad 1, även där på båda sidor. Eftersom vår veterinär endast såg artros i Heddas vänstra armbåge måste det ha varit ytterst lite i den högra. Men, men....Shit happens.

Trots alla nedslående besked ger jag inte upp så lätt. Så länge Hedvig inte ser ut att ha ont kastar jag inte in handduken i första taget. Vi fortsätter med vårt muskeluppbyggande och den 6 september är det dags för MH. Efter allt som hänt kändes det onödigt att göra MH, men efter lite peppning från Anna har jag trots allt beslutat att låta Hedda genomföra det. Hon tänker också komma och vara moraliskt stöd - Tack för det!

Varje dag är vi ute och går i skogen för att få Hedvig muskulös och stabil. Förut har jag alltid hållit mig på skogsstigar och skogsvägar men nu börjar jag uppskatta att bara gå rakt ut i terrängen. Det är jobbigt som sjuttsingen men faktiskt mycket mycket roligare. Men det går inte att gå i andra tankar och det gäller att se efter var man sätter fötterna, annars kan man hamna i horisontalläge. Har man dessutom ett stycke dobermann i andra ändan som är energisk som en speedad duracell-kanin, blir det ännu mer spännande.

En stor fördel när man går rakt ut i skogen är att man är helt själv och slipper träffa på en massa lösa hundar som folk har noll koll på. Jag har också lärt mig hitta mycket bättre, vilket naturligtvis är bra när vi ska ut och spåra. Mitt lokalsinne är nämligen lika med obefintligt. Hedvig tycker också det är skoj att tuffa runt i mossor och blåbärsris och någon försämring av hennes frambenshälta har jag inte heller sett. Fortfarande en aning stel efter vila, men det försvinner helt så fort hon börjar röra sig och inget man annars märker av.

När vi kom hem efter vår terrängvandring idag tog jag fram apporten för att träna lite. Hedvig var duktig och tog den varje gång och höll faktiskt fast den också. Sista gången hoppade hon upp och satte sig i stolen, fortfarande med apporten i munnen. Vilken skillnad mot tidigare. För ett halvår sedan ville hon inte ens gå i närheten av den. Även om jag nog aldrig kommer att tävla med Hedvig är det roligt att träna, speciellt när man får resultat av slitet.

Om två och en halv vecka kommer Janne och Snoken. Längtar gör jag i massor. Janne ska jaga älg här uppe och jag ska hålla honom sällskap på passet. Jag har aldrig varit med på älgjakt förut så det ska bli jättespännande.

Söta Hedda i vitmossan

Dutti Hedvig!

2009-08-15
Svart på vitt....

Det blev alltså som vår veterinär trodde.....HD grad D och ED grad 1.
Har inte fått hem svaret än så jag vet inte om Hedvig har D på båda höfterna, eller om det bara är på den ena. I vilket fall som helst känns det fruktansvärt ledsamt just nu.....

2009-08-14
I dag blir det bara en bild....

på världens bästa och finaste, finaste Hedvig.

2009-08-13
Skogspromenader och lydnadsträning.....

Ja, det är väl vad vi hållit på med sedan sist.

Efter att knappt ha gjort någonting under hela sommaren har vi nu fått lite rutiner igen. Märker också att Hedvig blivit mycket lugnare och mer harmonisk nu när lilla dobermannhjärnan får arbeta en stund varje dag. Någon soffhund är hon definitivt inte!

Trots den jobbiga värmen (nu vill jag ha höst!!) har vi gått ut i skogen varje förmiddag. Där knallar vi runt bland viltstigar, käkar blåbär och hallon och har det mysigt. Varje dag lägger jag också in lite koncentrations- och inkallningsövningar och har även med leksaker och godis som hon får söka reda på i blåbärsriset. Har verkligen saknat våra skogsprommisar och det har Hedda också. När jag tar på mig "skogsbyxorna" och tar fram ryggsäcken blir hon totalt galen av glädje.

När vi kommer hem däckar lilla Hedvig i nysoffan och där brukar hon ligga och tryna nästan hela dagen. Skönt att se att hon är nöjd och belåten. Stor skillnad mot tidigare...När hon enbart gick korta promenader hade hon hur mycket energi som helst när vi kom hem. Hon var rent ut sagt odräglig ibland.

Har lagt in ett lydnadspass vid varje kvällspromenad. Det är inte så varmt då och Hedvig är pigg och alert efter att legat och vilat några timmar. Eftersom det inte blivit så mycket träning i sommar beslöt jag att backa bandet lite. Tränar just nu mycket positioner och försöker komma till rätta med hennes sneda sättanden. Fundilerar för fullt på hur jag ska lösa det.....

Tyvärr är hon fortfarande halt efter vila, men inte på vänster fram där hon har artros, utan på höger. Det beror enligt vår veterinär på att hon snedbelastar. Nu sitter hältan endast i någon minut och försvinner så fort hon börjar röra sig. Men ändå....Fick i dag en flaska Omega-3 som jag skickat efter, så nu blir det ytterligare ett tillskott hon ska äta. Förutom fiskoljan får hon även glukosamin och nyponpulver. Det är minsann inte direkt billigt att ha en hund som har dåliga leder.....

Något besked från SKK ang Hedvigs HD/ED- röntgen har jag fortfarande inte fått, och det är väl inget jag längtar efter heller. Det som är mest intressant just nu är väl att se hur rätt/fel vår veterinär har.....

Så här ser Hedvig ut efter att ha kommit hem från skogen.

Även Charlies diggar nysoffan.

2009-08-07
Nya muskler, nya kängor och ny soffa

Jag har fortfarande inte hämtat mig riktigt från Hedvigs HD/AD-röntgen i tisdags. Har svårt att förlika mig med att jag åter igen har en hund med ledproblem som aldrig kommer att frisk. Men det är bara att acceptera att saker och ting är som de är. Varken jag eller någon annan kan ju någonsin göra Hedvig bra igen. Istället får jag njuta av henne så länge det går och se till att hon får leva ett bra, aktivt och smärtfritt hundliv. Något annat kan jag faktiskt inte göra....

För att Hedvigs höfter ska må bra har vi nu börjat bygga upp nya, fina muskler. Det gör vi genom att gå i ojämn terräng och givetvis med Hedda i koppel. Vi har de här dagarna trotsat värmen och varit ute i skogen och knatat bland mossa, sly, lingon- och blåbärsris. Trots att vi inte varit ute så länge har vi nästan varit halvdöda av värmeslag när vi kommit hem. För att variera träningen lite ska vi i morgon bara hålla till ute på ängarna. Där ska Hedda få springa lite fritt i långlinan, träna inkallning och leta saker. Det sista är alltid uppskattat och hon kan hålla på hur länge som helst. Men är det så här varmt orkar hon nog inte speciellt mycket.

Jag har börjat gå in mina nya kängor som jag köpte för ett par veckor sedan. Janne hittade det här stället på nätet och eftersom priset var bra och kängorna fått högsta betyg i en jakttidning så slog vi till. Nu valde han en annan modell med högre skaft, men annars är de lika. Mina andra kängor hade säkert hållit ett par säsonger till. Om det inte varit för Hedvig. Det är inte bara soffor hon designar.....Hon tyckte antagligen att skaften var lite för höga och beslöt att göra om dem lite. De nya kängorna är väl bra, men lika sköna som mina gamla blir de nog aldrig.

När det är varmt ute måste man ha vatten med sig till vovven. Hittade den här praktiska flaskan med tillhörande skål på Björkis. Helt suverän att ha med, dessutom kan man haka fast den utanpå ryggsäcken så man alltid har den nära till hands. Rekommenderas!

Soffletandet är nu över och en nygammal, fin skinnhörnsoffa i bra finsk kvalité har flyttat hem till oss. Den är jätte jättestor och jätte jätteskön, och i skick som helt ny. Man kan knappt se att den är använd. Modellen är väl lite gammalmodig och färgen var väl inte den jag helst velat ha, men jag är helnöjd ändå. Har man lite pengar har man inte råd att vara knusslig. Det som är lite tråkigt är att inte sidobordet längre får plats. Men vi skulle ju ändå behövt ett nytt. Hedvig designar inte bara soffor och kängor. Hon designar bord också....

2009-08-04
När man tror att saker inte kan bli värre....

Hedvig har i dag röntgat sina höfter och armbågar. Jag hade verkligen både hoppats och trott att hennes höfter skulle vara ok, men sån tur hade vi inte. Att hennes armbåge inte är bra, det vet jag. Men höfterna....

Efter att vår veterinär kollat igenom bilderna tyckte hon att båda Hedvigs höfter såg slappa ut. Hon gissade på ett C på höger och möjligtvis ett D på den vänstra. Dessutom syntes klart och tydligt att hon även fått artros i vänster armbåge. Nu är det bara att vänta på det officiella resultatet från SKK och hoppas på att vår veterinär har totalt fel, vilket jag innerst inne inte tror att hon har.

Ja, så var det med det....Hedvig ska nu börja äta nytt foder, Hills j/d, som är speciellt för lederna. Vi ska också så sakta börja träna upp hennes muskulatur genom att vara ute och gå i kuperad terräng. Efter att ha vilat sedan i mitten av maj har hon tappat massor av muskler som hon förhoppningsvis snart kommer att få igen. Nu kommer det att vara väldigt viktigt att hålla henne välmusklad för att stabilisera bakkroppen och vi tänker köra igång redan i morgon.

Just nu känns det skitdeppigt. Jag vet att det finns många hundar med både C- och D höfter som lever aktiva liv utan smärtor. Men med Heddas otur vet man aldrig hur det blir. Sedan har vi ju det här med hennes armbåge.....

Hedvig är i alla fall bra i halsen och det är väl alltid något antar jag.....

Här sitter Hedda i nya halsbandet och väntar på att få åka till veterinären

När vi kom hem var Hedvig bakis och bara sov och sov.....

2009-08-02
Hedvig har tråkigt och designar soffan

Jag hade hoppats att Hedvigs hals äntligen blivit bra. Men icke sa Nicke. I mitten av förra veckan började hon harkla sig igen. Vet inte om det bara var något tillfälligt men för att vara på den säkra sidan tar vi det lilla lugna. Som om inte det var nog började hennes mage krångla. I samråd med Djurkliniken beslöt vi att skippa de smärtstillande tabletterna ett tag och efter någon dag blev lilla magen ok igen. På tisdag är det dags för HD/AD-röntgen och då ska även hals och armbåge kollas upp.

Tills dess vi vet hur hennes hals ser ut måste lilla Hedvig ta det lugnt. Och som den arbetsmyra hon är så tycker hon det är boooring att inte få göra en massa roliga saker. Men en bra hund reder sig själv tycker Hedvig, och hittar därför på saker på egen hand.

Här hemma har vi en gammal, sliten, men ack så bekväm hörnsoffa i skinn. Den har under många, många år stått emot både barn, katter och hundar. Nu har skinnet börjat bli väldigt tunt och på ett ställe var det riktigt illa. En ny soffa kostar skjortan och så mycket pengar har vi inte så jag tog istället en bit silvertejp och lappade igen det värsta med. Jag tyckte det blev rätt bra och inte märktes det så mycket heller. Men Hedvig hade en annan åsikt......

När jag kom hem efter att ha handlat såg det inte ut som vanligt här hemma. Över vardagsrumsgolvet låg en matta av något vitt fluff som visade sig vara skumgummi. Jag behövde bara kasta en blick på soffan för att förstå vad allt detta kom ifrån....Lilla Hedvig tyckte tydligen inte att den lilla biten silvertejp passade till soffan och hade lyckats få bort den - med råge. Nu var det inte bara tejpen som åkte av, utan även en stor bit av skinnet följde med. Vad hittade Hedvig under skinnet - jo, skumgummi. Är man hund finns det massor av roliga saker man göra av skumgummi och Hedda hade tydligen haft hur kul som helst.

Trots att man kokar inombords kan man ju inte bli arg. Det var bara att bita ihop, räkna till tio, samla ihop allt skumgummi och försöka stoppa tillbaks det i hålet så gott det bara gick. Sedan var det dags för silvertejpen igen....Eftersom hålet inte var direkt litet så gick nästan hela rullen åt. Denna gången blev det ingen diskret lagning.....Nu MÅSTE vi alltså ha en ny soffa. Eller ny och ny. Det räcker faktiskt bra med en bättre begagnad. Man vet ju aldrig vad "krokodilen" Hedvig hittar på för skoj nästa gång....Så är det någon där ute i Skellefteåområdet som har en hyfsad hörnsoffa i skinn som ska bort får ni gärna höra av er.

Trots alla Hedvigs påhitt älskar vi henne av hela vårt hjärta. Det är ju knappast hennes fel att hon inte får göra något meningsfullt på dagarna. Koppelpromenader, lydnadsträning och godissök är i minsta laget för en energisk dobermannfröken. Att ta det lugnt några dagar är inget problem, men när dagar blir till veckor och månader blir det genast lite jobbigare.

Nu är det bara att hålla tummarna för att Heddas HD-röntgen går bra och att hon inte har något fel där också. För när det gäller Hedvig kan man nog aldrig vara riktigt säker...

Vår soffa i design á la Hedvig....

men matte älskar dig ändå.....

2009-07-31
Min älskade Sydney...

För fem år sedan tog jag den här bilden på Sydney bland smörblommorna. Idag skulle hon fyllt 9 år....

Det går inte en dag utan att jag tänker på dig. Jag saknar dig så oerhört mycket.....

2009-07-28
Hedvig tränar inkallning

Efter att varit ute i skogen och knatat en liten stund idag stannade vi till vid ängarna för lite inkallningsövningar. Nu är ju Hedda duktig på det här med inkallning. Men det gäller enbart när hon inte har något roligt i munnen. Och allt som hon har i munnen är roligt tycker Hedvig. Faktiskt så roligt att hon inte har någon lust att komma när jag kallar in henne. Byteshandel fungerar icke. Har provat med gott godis och favoritleksaken, men det spelar liksom ingen roll. Har Hedvig bitit fast vid något så är det föremålet det bästa som finns på denna jord och det byts inte bort mot något annat.

Att avlämna föremål inomhus går bra och det har vi övat på under hennes långa konvalescens. Men tyvärr har utomhusträningen blivit lidande. Med ett stundande MH i september känner jag paniken komma krypande; Tänk om Hedvig drar iväg med kamptrasan och vägrar komma och jag måste åka hem med svansen mellan benen utan något kryss i rutorna. Huga!

I dag packade jag ryggsäcken med långlina och kamptrasor för att se hur mycket Hedda-Pedda kommer ihåg från vårens övningar. Det gick faktiskt rätt hyfsat, även om hon tog ett par ärevarv först innan hon kom fram till mig. Vi nöjde oss med fyra inkallningar och sedan fick det räcka. Hedvig har knappt rört sig sedan kastreringen i mitten på maj så det gäller att ta det försiktigt. Dessutom är hon ju fortfarande lite halt. Inkallningsövningar med föremål är något vi från och med nu kommer att köra stenhårt med. Har inte hältan blivit värre så kör vi nog ett par inkallningar ikväll också, men då håller vi till här utanför.

Om precis en vecka är dags för HD/AD-röntgen. Det känns både spännande och gruvsamt på samma gång. Hoppas inte hennes armbågar blivit sämre....

Här är lite bilder från dagens övningar.

Hedda väntar på att få springa ut och hämta trasan...

sedan passade hon på att ta ett litet ärevarv innan....

hon kom tillbaka. Duktig Hedvig!

2009-07-27
Hedvig promenerar i skogen och plaskar i vattenskålen

Idag tog jag med Hedvig ut på en liten promenad ute på ängarna och i skogen. Det känns som en hel evighet sedan vi sist var där och Hedda tyckte det var skoj, även om hon fick gå i koppel. Hittade ett ställe med massor av stora, goda blåbär där vi stannade till ett tag. Hedvig älskar blåbär, men hon har en viss förmåga att klampa runt och förvandla dem till sylt istället. Nu var det inte bara mycket blåbär, det var mycket mygg också vilket gjorde att vi inte stannade så länge. Utan myggolja blir man lätt galen efter ett tag.

Lilla Hedda-Pedda är en intensiv liten dam och hon är väl inte direkt försiktig eller diskret av sig heller. Efter sommarens utebad har hon blivit lätt fascinerad av vatten. Även av vattnet i vattenskålen som hon tycker om att plaska i. I dag lyckades hon plaska ut ALLT vatten, ca 2,5 liter, över hela golvet och mattan. Jag kan villigt erkänna att lilla Hedvig var rätt billig, för att inte säga helt gratis när jag upptäckte vad hon gjort.

Nu ska jag ut och plocka lite på tomten och sedan blir det lydnadsträning för hela slanten. Det kan lilla dobermannfröken behöva. Blir hon tillräckligt trött kanske hon slutar upp med sina vattenkonster. Men för säkerhetsskull står vattenskålen numera utomhus.

Hedvig är glad över att få gå ut till skogen igen.

Hedda både mosar och äter blåbär samtidigt.

2009-07-26
Ensam igen

Nu sitter mina tre dalmasar i bilen på väg mot destination Insjön. Daniel ska ikväll återbördas till sin mamma och i morgon är det dags för Janne att kliva upp i skogsmaskinen och börja jobba igen. Själv sitter jag här och funderar på var de här fyra veckorna har tagit vägen. Tycker det var alldeles nyss vi packade husvagnen och åkte iväg på semester.

Här hemma blev det tomt, tyst och väldigt ensamt. Och Hedvig tycker detsamma. Efter det att hussen och Snoken åkt låg hon i hallen ett bra tag och bara lyssnade. När hon förstod att de inte skulle komma tillbaka gick hon upp i soffan där hon slocknade på direkten och där har hon legat sedan dess. Det var precis som om man stuckit hål i en ballong. Luften gick ur henne totalt. Den enda fördelen med att Snoken inte är här är att Hedda får en chans att vila sitt framben som fortfarande inte är bra. I dag ska Hedda-Pedda få sova så länge hon vill. Efter fyra intensiva veckor kan hon behöva det. Dessutom står regnet som spön i backen och då känns det heller inte lika angeläget att gå ut.

I morgon har jag tänkt att återuppta vår lydnadsträning, som det i ärlighetens namn inte blivit så mycket med de här sista veckorna. Tänker också börja gå korta promenader i skogen för att se hur hennes ben reagerar på det. Tror det är bra med lite lagom motion på mjukt underlag, för enbart vila gör henne bara stel. Önskar jag kunde släppa henne så hon fick springa av sig, men det är nog tyvärr något vi får vänta med.

Hedvig väntade förgäves på att hussen och Snoken skulle komma tillbaka.

2009-07-24
Älskade, älskade ängladjur...

Vi gjorde ett besök på Djurvilan idag för att se till våra älskade ängladjur Sydney och Sigurd. När vi ändå var där gick vi också och hälsade på collien Charlie. Ett år har gått sedan vi var där sist och många fler djurgravar har tillkommit.
Att besöka Djurvilan känns både sorgligt och roligt på samma gång. Sorgligt eftersom jag saknar mina djur så fruktansvärt mycket och roligt för att platsen är så enormt rofylld och framför allt, otroligt välskött och fin.

Mina älskade, älskade ängladjur...Jag saknar er så väldigt, väldigt mycket....

2009-07-22
Hedvig och Snoken på fiskecamp

Idag packade vi in ett stycke Daniel och två stycken hundar i bilen och begav oss iväg fem mil norrut till Jävrebodarnas Fiskecamp. Jag har inte fiskat på evigheter så det här var verkligen något jag såg fram emot.

När vi kom fram hyrde vi var sitt kastspö à 25 kr och begav oss ut på bryggorna för att pröva fiskelyckan. Hedda och Snoken fick stanna i bilen. Vi tyckte liksom det var bäst så. Det hade nog blivit katastrof annars.....Kan tänka mig hyperaktiva Hedda där på en smal brygga tillsammans med en massa människor hon vill hälsa på. Lägg sedan till stora fiskar som hoppar i vattnet eller ligger och sprattlar i håvar uppe på bryggan. Det skulle nog ha blivit livat värre...

Någon tur med fisket hade jag inte, men det var roligt ändå. Till en början fick inte Janne något heller men sedan vände lyckan och på bara en kort stund fick han upp två fina regnbågar på 2 och 1,5 kg. Daniel blev så stolt över sin pappa så han skrek rakt ut =). Ännu stoltare såg han ut när han själv fick bära backen med fiskarna tillbaka till land.

Efter att ha vägt och betalat för fångsten hämtade vi hundarna och tog oss en promenad i den fina omgivningen. Sedan vi suttit vid stranden i solen och fikat en stund var det dags att bege oss hemåt. Vi hade haft en jättetrevlig dag och hit kommer vi fler gånger.

Mer bilder från Jävrebodarnas Fiskecamp hittar ni i Galleriet.

Hedvig på fiskecampen

Hussen hade tur med fisket

En stolt Daniel fick bära dagens fångst in till land.

2009-07-18
Omgjord hemsida och lite annat

Som ni ser blev jag helt plötsligt kreativ och gjorde om hemsidan lite. Redan när Sydney levde började jag jobba på ett nytt utseende på sidan, men sedan tappade jag lusten totalt. Men nu är den alltså klar och efter drygt tre år med samma layout känns det roligt med lite nytt.

Här hemma tar vi det bara lugnt. Daniel har varit risig i magen så vi har inte kunnat göra så mycket. Dessutom är Hedvig fortfarande konvalescent efter sin tonsillit. Hältan har väl inte blivit så mycket bättre och det känns fruktansvärt trist att det tar så lång tid. Det var så mycket vi skulle gjort i sommar som inte kommer att bli av, men huvudsaken är att hon blir bra igen. De båda utställningarna har jag helt släppt tankarna på. Får väl försöka nästa år istället, för tills dess ska hon väl ändå vara frisk.

Det börjar dra ihop sig till Heddas HD/AD-röntgen. Men med tanke på hennes armbågar känns det faktiskt lite gruvsamt.

Nu ska jag laga punkan på sonens cykel. I ett väldigt, väldigt svagt ögonblick lovade jag att göra det, så då är det väl bara att sätta igång då.

Här sitter vovvsen och ser söta ut i sina nya halsband.

2009-07-14
Älgsafari och nya halsband

Har alldeles nyss kommit hem efter att ha varit ute på en liten älgsafari, vilken blev lyckad. I byn Orrliden stod de helt plötsligt där ute på en äng - tre stycken älgar. Jag fotade genom bilrutan så det blev väl inte direkt kanonkort ,men de duger.

I dag åkte vi in till stan och Björkis där vi hämtade ut hundarnas nya halsband. De var nästan självlysande i neonorange så nu lär vi inte tappa bort vår vovvar i första taget. Skulle ta ett finkort på Hedvig ikväll men blixten gjorde så inte färgen på halsbandet kom riktigt till sin rätt.

Nu är vår älskade hårboll Charles återbördad. Det känns skönt att ha honom hemma igen.

Älgar i Orrliden

Hedda i nya halsbandet

Charles är äntligen hemma igen.

2009-07-13
Tillbaka i norrland

I förmiddags kom vi hem till norrland igen. Och här skiner solen. Så himla synd att vår semestervecka i "knätofslandet" regnade bort. Men jag hade roligt ändå och nästa gång vi åker ner till Dalarna är det säkert bättre väder. Det kan ju inte regna varje gång vi är där....

Både hundarna och Daniel har skött sig bra under resan och inte ett endaste litet pip har hörts, vare sig från baksätet eller hundburen. Just nu är vi rätt möra allihop. Parkerade för natten på en vändplats vid E4:an och hade lite svårt att sova pga all trafik. Har just nu kommit in från en skön promenad i solen med hundar och barn och nu blir det bara till att softa i soffan resten av kvällen.

Här nedan ser ni två trötta hundar som redan verkat ha slocknat för kvällen. Det är jobbigt att vara på resande fot.....

2009-07-01
Hussen och min pappa har just åkt iväg för att besikta husvagnen. Hoppas den går igenom nu för annars lär vi väl inte komma iväg på fredag som planerat.

Här är det fortfarande varmt och för andra dagen i rad har vi närmare +30. Tur att vi har svalt inne för utomhus vill man helst inte vara. Hundarna lider också och vill inte röra sig mer än nödvändigt så några långprommisar har det inte blivit. Dessutom ska Hedda bara ta det lugnt. Men sedan Snoken kom har det väl blivit lite si och så med den saken. Fortfarande är hon halt efter vila men jag tror halsen har blivit bättre. Märker det genom att hon börjat äta lite fortare igen och det trots värmen.

Vi har väl inte gjort så värst mycket annat än planerat inför semestern och handlat en massa saker. I dag var vi in på Björkis och provade halsband. Båda hundarna ska få var sitt halvstryp i neonorange. Tyvärr fanns inte färgerna i de storlekar vi skulle ha så vi fick beställa. Hedda får ett specialsytt eftersom hon hamnat mellan två storlekar, antingen går det knappt att få över huvudet eller också kryper hon ur det. Alltid skoj att gå in på Björkis. Där finns en massa fina saker till vettiga priser och personalen är alltid trevlig. Däremot mår väl inte min plånbok så vidare bra efter besöken...

Som sagt så drar vi iväg om två dagar och det ska bli såååå roligt. Fast jag kommer att sakna vår hårboll, Charles. Min snälle son har lovat att ta hand både om Charles och hemmet så jag vet att han är i goda händer. Men det kommer att bli tomt efter honom ändå...

Janne har med sin lilla, lilla dator och nu hoppas vi bara att vi har tillräckligt med täckning för att kunna gå ut på nätet. Nu kommer vi att köra inlandsvägen ner till Dalarna och där vet man ju aldrig hur det är. Om det nu funkar med internet så kommer jag att försöka skriva lite i bloggen och lägga upp bilder under resan. Går det inte får jag vänta tills vi kommit hem till hussen i Insjön.

Det här blir sista inlägget här på hemsidan på ett litet tag, men vi ses förhoppningsvis i bloggen tills vidare.

Hussen har de dagarna varit duktig och kämpat med häckarna i värmen.

Snoken och Hedvig tycker det är varmt

Inte alldeles lätt att få båda att sitta samtidigt