Oktober 2009 - December 2009

Oktober 2009 - December 2009

2009-12-21
God Jul och Gott Nytt År!

I morgon kommer Janne, Daniel och Snoken för att fira jul och nyår tillsammans med oss. Det ska bli sååå himla skoj ha dem här :)

Alla julklapparna är inslagna och julskinkan är sedan flera timmar tillbaka inne i ugnen. Det tar lång tid innan den blir klar, drygt fyra timmar ungefär. Men den som väntar på något gott...Den färdigkokta skinkan klarar jag bara inte av. Jag skulle faktiskt hellre vara utan skinka än att köpa en vattnig, smaklös färdigkokt en. Vissa säger: "Men, då har du inte smakat den här sorten - den är jättegod!". Ja, så tar man en smakbit och konstaterar att den är precis lika äcklig som alla andra. Fast det är ju tur att smaken är som baken :)
Många tycker det är jobbigt att ugnssteka skinkan själv då det ta så lång tid. Men man behöver ju inte sitta och stirra in ugnen det antal timmar det tar att laga den. Skinkan lär ju inte rymma bara för att man går iväg och göra andra saker.

Här har julesnön fallit hela dagen, och det riktigt ordentligt. Efter att jag kört in skinkan i ugnen gick vi ut på en ordentlig långrunda. Hedvig gillar när det är snöoväder och hade skitkul ute på lägdorna och i skogen. Det tog tydligen på krafterna att plumsa omkring i nysnön och sedan vi kom hem har hon legat och sussat i soffan.

Nu är skinkan snart färdig och då ska den griljeras och sedan måste jag ju smaka en liten, liten bit. Eller två :)

Vet inte om det blir så mycket mer uppdateringar här på hemsidan på ett tag så vi får passa på att önska er alla en riktigt God Jul och ett Gott Nytt År!

2009-12-17
Är Hedvig en dobermann?

Ja, det frågade en av fjärrvärmekillarna som kom hit i går. Hedvig skäller när det knackar på dörren och hon låter väl inte speciellt snäll. Det tyckte inte killarna som stod utanför heller och backade undan en bra bit när jag öppnade. Om de såg en aning tveksamma ut så ändrade de sig rätt snabbt när de väl kom in.

Hedvig är bra på det sättet att hon accepterar alla som jag släpper in och blev överlycklig över att få besök. Hon praktiskt taget överföll de två killarna genom att hoppa, studsa och nästan pussa ihjäl dem. Den ena pussade hon så mycket så glasögonen hamnade på sniskan. "Är det här verkligen en dobermann?", frågade han. Och naturligtvis är Hedvig en dobermann! Det är precis så här de ska vara - Säga till när det kommer någon, men ändå, utan att protestera, låta matte/husse bestämma vem som ska komma innanför dörren.

Värre var det med Sydney. Hon ville inte släppa in en endaste en. Så till vida att hon inte kände dem väldigt väl förstås. Sedan vet jag inte hur Hedvig hade reagerat om jag INTE ville släppa in någon. Men då tror jag faktiskt att vaktinstinkten hade kommit fram ordentligt. Vet bara hur hon reagerade när Janne kom hem mitt i natten och helt plötsligt stod i vardagsrummet. Hedda blev vansinnig och vrålade som en galning innan hon insåg att det bara var hussen som stod där. Så nog kan lilla Hedvig också om hon vill.

Här har kylan kommit så vi har mest hållit oss inomhus de här dagarna. Det är mycket att pyssla med så här innan jul så jag har haft fullt upp. Hedvig har fått klara sig med korta promenader och träning inomhus. Har tränat positioner och vänstersvängar vilket vi inte har gjort på ett tag. Och det märks. Hedda tycker i alla fall att det är skitkul och är ibland så taggad att hon helst vill göra alla momenten på en och samma gång. Det är skoj att träna när ens hund tycker det är lika roligt som en själv :).

Nu är det bara fem dagar kvar innan Janne & Co dyker upp. Ska försöka hinna göra det mesta klart innan dess. Har både bakat och gjort julköttbullarna. Nu fattas det bara att lägga in sill, ugnssteka skinkan och handla lite smått och gott. I morgon kanske jag sätter upp granen. Vi får se vilket humör jag är på....

Hedda-Pedda sötnos

2009-12-08
Hedvig besöker Asta, Holger & Co

I dag har Hedvig och jag tillbringat dagen tillsammans med Eva och hennes djur i Falmark. Hedda har tidigare träffat bassettbrudarna Asta och Maggan och fick nu också bekanta sig med frallan Holger, beageln Sigge, samt en massa helmysiga katter. En av kissarna var en helt underbart söt svart perserunge vid namn Christer. Måste säga att jag blev en aning förälskad i både Holger och Christer och hade gärna velat plocka med dem hem.

Till en början tyckte Hedda att frallan Holger var rätt äcklig och han i sin tur tyckte att Hedda var lite stor och otäck. Vi beslöt att gå ut på lägdorna med Asta, Holger och Hedvig så de fick göra sig av med lite energi. Efter en massa lek och bus i snön var det helt plötsligt inga problem längre och innan dagen var slut hade Hedvig ändrat inställning och tyckte helt plötsligt att Holger var en riktigt kul typ.

Efter att hundarna fått rasa av sig lite blev det något lugnare och då jag hade kameran med så beslöt vi att försöka ta snyggbilder på Christer och Holger. Det var inte speciellt lätt...Sötnosen Christer ville busa och tröttnade rätt fort. Holger var trött och ville hellre ligga och vila än att stå och se snygg ut på köksbordet. Det tog en stund men till slut blev det i alla fall några bilder som blev hyfsat bra.

Hedvig, som är van att vila mitt på dagen var totalt slut när vi kom hem. Hon hann knappt släpa sig upp på soffan förrän hon däckade. Hon är mest bara van att umgås med Charles och helt plötsligt skulle hon tillbringa en dag med tio andra djur. Sånt tar på krafterna. Jag gissar att lilla fröken kommer att vara rätt så spak resten av kvällen.

Annars har det inte hänt så mycket här. Förra veckan fick Hedda sin sista injektion så nu är det bara att vänta och se vad som händer. Den vackra snön som kom för en vecka sedan har nu nästan tinat bort. Det är åter igen blött, halt och skitit. Så himla trist. Men det är väl bara att dra på sig broddarna och se glad ut. Finns liksom ingenting annat att göra...

Jag har stått emot länge, men nu har även jag fastnat i "facebook -träsket". Bara krypa till korset och inse att det är himla roligt. Nackdelen blir väl att jag kanske skriver lite mindre här....

Här kommer några bilder från idag på Hedda och några av hennes polare.

Tack Eva för en trevlig dag och gott fika!

Asta, Holger och Hedda busar

En av dagens favoriter var perserkattungen Christer...

den andra var frallan Holger.

Medan vi fotade passade Hedda på att vila sig lite på kökssoffan.

2009-11-29
1:a Advent och pepparkaksbak

Så blev det då 1:a advent igen. Här har jag som vanligt härjat runt och i princip satt fram allt förutom julgranen. Jag hade gärna velat sätta upp den också, men är tvungen att behärska mig, i alla fall lite grand. Fint och julmysigt blev det och det lyser och glittrar lite överallt, både inne och utomhus. Det enda som saknas nu är snön. Men i dag hade vi några minusgrader så det verkar gå åt rätt håll. Hoppas, hoppas det blir snö till veckan....

I går var det dags för det årliga pepparkaksbaket. Hade gjort två rejäla degar som tog en väldans lång tid att baka ut. Min stackars rygg gillar inte pepparkaksbak, men efter att ha preparerat mig med Ipren gick det rätt hyfsat ändå. Värre var det i morse. Tur att det bara bakas pepparkakor en gång per år...

Gårdagens skörd av pepparkakor. Och så glöggen förstås...

En annan som inte gillar pepparkaksbak är Hedvig. Då får hon inte nog med uppmärksamhet och hittar på en massa hyss medan matte står med händerna fulla av deg. Men den här gången skötte hon sig exemplariskt och låg snällt i soffan och sov hela tiden. Trodde jag. När jag efter en lång, lång stund hade tagit ut den allra sisten plåten pepparkaksgrisar gick jag och tittade till lilla Hedvig. Jag såg genast att hon inte var sig riktigt lik. Vitt mjöl på dobermannhuvudet skvallrade om att hon inte alls var så oskyldig som jag först trott. Medan jag hade stått vid ugnen och kollat plåtarna hade hon smugit sig in i köket och härjat runt bland mjöl och pepparkaksdeg, för att sedan diskret smyga tillbaka till soffan igen. Vilken liten rackare!

Degtjuven ser inte direkt oskyldig ut...

På torsdag ska Hedvig få sin fjärde och sista injektion cartrophen, sedan får vi vänta ungefär till jul innan vi kan se något resultat. Om det nu blir något. Precis som med all annan medicinering är det individuellt hur de reagerar och har vi otur blir det ingen skillnad alls. Det nya fodret Hills j/d är nu infasat och magen har inte sparkat bakut en enda gång. Det enda jag märkt är att det blir större högar, men det var väntat eftersom det här fodret innehåller mer spannmål än det hon åt tidigare.

Nu ska jag ut med Hedvig och sedan blir det lite glögg och pepparkakor.

2009-11-23
Blodigt finger, goa bullar och lite spår

Som jag skrev tidigare så försöker jag bli en roligare matte. Men det har sitt pris ibland....Hedvig älskar att kampa, speciellt med sitt "kampkoppel". Förra veckan när vi var ute skulle vi leka lite och jag plockade fram "kampen" ur fickan och visade Hedvig. När hon såg den kom hon i 120 knyck, kastade sig upp och satte tänderna i - mitt finger!! "Smack" sa det bara och "aj, aj" sa matten. Sedan blev det naturligtvis en massa blodvite. Det fanns inte så mycket annat att göra än att packa ihop och gå hem.
Eftersom det tog precis på leden har såret haft svårt att läka. Det spricker upp hela tiden när jag böjer på fingret, men det ser i alla fall bättre ut nu än vad det gjorde för en vecka sedan =).

Så här kan det gå när man försöker vara en rolig matte. Och det är BARA mitt fel...

I går mötte vi Anne-Marie och hennes bullar Ester och Siv. Det var länge sedan sist och naturligtvis jätteskoj att ses. Världens goaste och charmigaste bullar...Lilla Ester har en speciell plats i hjärtat då jag var hundvakt åt henne lite då och då när hon var en liten valp.

Gobullarna Siv och Ester

All snö har försvunnit och det känns trist. Fruktansvärt trist. Men, men...Man får väl göra det bästa av situationen och passa på att låta Hedvig spåra lite. Det var ett tag sedan sist och då var hon väldigt ofokuserad och visste inte riktigt vad hon höll på med.

För att göra det enkelt lade jag bara ett rakt, rätt kort spår med hennes röda kampleksak i slutet. Hedvig blev lite ledsen när jag band fast henne och stövlade iväg in i skogen med hennes leksak. Men desto gladare var hon en timme senare när hon fick spåra upp den. Den här gången hittade hon spåret direkt, satte näsan i backen och drog iväg med en hiskelig fart. Lite virrigt blev det i mitten, men hon kom igen och gick sedan perfekt fram till slutet. Duttig Hedvig!!

Hedvig gillar inte att bli bunden i träd

Desto roligare blev det när hon hittade sin leksak i spårslutet.

2009-11-16
Hedvig har varit olydig och matte övar på att vara rolig

Jag fullständigt hatar när lösspringande hundar kommer fram och därför försöker jag också leva som jag lär. Ingen av mina hundar har någonsin sprungit fram mot andra, varken människor eller andra hundar. Men i fredags hände det....

Efter vår skogsprommis släppte jag Hedvig ute på ängarna och innan dess hade jag naturligtvis kollat att det inte fanns några andra i närheten. Helt plötsligt hör jag skall från skogsbrynet långt bort på andra sidan, plus en mansröst som hysteriskt ropar: "KOM TILLBAKA!", "HIIIIIIIIIIIIIIIIIT!".
Ut på ängarna kommer två glada hundar rusande med viftande svansar och innan jag ens hann öppna munnen är Hedvig på väg rakt mot dem. Bara konstatera att min inkallning inte fungerar ett endaste dugg i det läget. Hedda hade alldeles för roligt i snön med sina nya polare för att bry sig och de andra hade lika mycket knäck - eller kanske snö - i öronen de också. Det enda jag kunde göra var att koppla upp Hedvig och efter att ha kastat några ord till de andra vovvarnas husse styrde vi kosan hemåt. Men inombords var matten arg. Väldigt arg. Fast mest på sig själv eftersom jag inte haft möjlighet träna inkallning vid hundmöten på sista tiden och därför skulle haft henne i långlina.

Nu blir det alltså långlina på för Hedvig. Speciellt när vi är ute på ängarna. Sedan måste jag bli roligare. Hedvig måste tycka att matten är mycket kuligare att vara med än andra hundar och då Hedda älskar andra vovvar har jag rätt mycket att öva på.

I dag har jag busat extra mycket med Hedvig. Så fort hon tagit det minsta lilla kontakt har det blivit lek med kampsaken. Hon har fått jaga mig runt bland träden i skogen och ibland har det blivit riktigt tuffa tag vilket har resulterat i blåmärken lite här och var. Men vad gör man inte för att vara rolig. Nu ska här busas och lekas varje dag och bara med matten och inte med några andra hundar. Inte än på ett tag i alla fall.

Hedvig tycker om att leta saker som jag gömmer i skogen och det får hon göra varje gång vi är ute. Jag brukar binda henne vid ett träd, gå iväg en bit och sedan slänga ut den röda kampsaken så långt det bara går. Någon stor begåvning när det gäller att kasta iväg saker är jag inte och idag lyckades jag kasta mer högt än långt. Och inte så lite heller. Skulle Hedvig varit en trädskällare kanske hon hittat den och hade jag inte funnit ett litet, ruttet smalt träd att peta ner den med hade hon nog fortfarande sökt sin leksak.

Matten kastar hellre högt än långt......

Kampsaken är återbördad och Hedvig är nöjd och glad igen.

På vägen hem var Hedvig en mycket glad hund som hela tiden studsade runt och kollade på sin matte för att se om hon skulle hitta på något mer bus. Men jag tyckte det räckte med blåmärken för idag. Vi får ta nya tag i morgon istället.

2009-11-12
En spruta och ett dygns vila

Har nyss kommit hem efter att ha varit på Djurkliniken där Hedvig fått sin första spruta Cartrophen. Nu är det tre injektioner kvar och sedan får vi se hur det fungerar. Vi håller samtidigt på att fasa in ledfodret och blir Hedda bättre kan det kanske vara svårt att veta vilket av det som gjort nytta. Men det spelar egentligen ingen roll om det beror på sprutorna eller fodret. Bara hon blir symtomfri kan ingen bli gladare än jag.

Nu ska lilla Hedvig vila ett dygn och hon har redan krypit upp bland kuddarna i soffan. Hon kommer säkert att ha hur mycket överskottsenergi som helst i kväll. Tur jag har tuggben hemma så hon har något att sysselsätta sig med. Sedan tänkte jag vi skulle träna lite positioner och jobba lite med apporten. Den typen av övningar är ju inte direkt fysiskt ansträngande precis. Något race i skogen blir det dock inte förrän i morgon.

Det tar på krafterna att besöka Djurkliniken

Det är jätteviktigt att hundar med ledproblem hålls slanka och förra gången vi var på Djurkliniken tyckte vår veterinär att Hedvig borde gå ner i vikt. Och det har hon gjort - med råge! Hon lade på sig en hel del under våren/sommaren då hon under sju veckor bara fick gå korta koppelpromenader. När vi sedan började vara ute i skogen och motionera varje dag ökade jag inte på hennes fodergivor, vilket har resulterat i att hon förlorat rätt mycket vikt. Själv tycker jag att hon är alldeles för smal medan vår veterinär tycker hon helt perfekt i kroppen. Jag skulle gärna sett att hon lagt på sig ett par kilo till. Minst. Men som sagt - en hund med kassa leder ska vara smal och välmusklad.

Tycker det är svårt att få upp muskler på Hedvig. Eftersom hon inte varit helt okej går det inte att "köra på" på det sätt man vill. Får hoppas att behandlingen och nya maten hjälper så hon inte får ont, samt att det kommer massor med snö som hon får plumsa runt i. Då ska det säkert bli lite muskler på Hedvig också.

2009-11-09
Hedvig börjar lugna sig....Eller?

Klockan nio i morse vinkade vi adjöken åt hussen och Snoken och nu dröjer det drygt sex veckor innan vi ses igen. Hedvig verkade förstå vad som var på gång, för när Janne ställde sin packning i hallen gick hon och lade sig på soffan och såg lite purken ut.

Hedvig har under de här dagarna förvånat oss ordentligt...Det absolut roligaste hon vet är när husse och Snoken kommer. De första nätterna är hon som ett litet barn på julafton och bara längtar tills dess vi ska stiga upp. Så fort någon råkar röra sig i sängen tror hon det är morgon, flyger upp och börjar hoppa och studsa på matte och husse. Och vad stackars Snoken får stå ut med ska vi inte tala om... Med tanke på att hon gör så här flera gånger varje natt är det inte speciellt roligt. Matten har varit tvungen att ta på sig gestapokostymen och vara sträng, men det har varit svårt ändå att få lilla Hedvig att ligga kvar i sin biabädd.

Den här gången har hon faktiskt legat kvar i bädden varje natt och dessutom hela nätterna. Jag har inte behövt plocka fram gestapokläderna en endaste gång. Trots att Snoken varit uppe och vandrat runt har hon snällt stannat i sin säng. Hade han gjort det förra gången han var här hade det utbrutit kalabalik i sovrummet. Hedda har inte bara skött sig bra under nätterna, hon har varit - med hennes mått mätt - rätt sansad under hela helgen. Hon visar inga tendenser på att ha ont vare sig i magen eller lederna, så det beror inte på det. Visst har det varit en väldans massa bus, men inte alls på samma sätt som tidigare. Törs man kanske hoppas på att lilla duracellkaninen Hedvig börjar lugna ner sig lite. Eller är det bara tillfälligt....Ja, den som lever får se.

Det är alltid tråkigt när Janne och Snoken åker hem och för att trösta oss lite tog vi en långtur i skogen. Hedda älskar snön och fick springa lös en stund och busa. När vi kom hem dök hon ner bland kuddarna i soffan och där ligger hon fortfarande och trynar. Även om hon varit lugnare än vanligt den här helgen (allt är väl relativt...) så blir det ändå mer bus med en hund till i huset. Gissar att hon kommer att vara trött resten av dagen.

I morse var det dimma ute på ängarna...

Hedda gör sig av med lite energi.

2009-11-07
Nu se det snöar...

I morse när vi vaknade var det vitt ute. Härligt med lite snö och att slippa leran här utanför. Vi tog ut vovvarna på en långrunda i skogen och på vägen hem fick Hedda springa lös ute på ängen. Eftersom hon inte äter något smärtstillande var jag lite rädd att hon skulle få ont, men glädjande nog blev hon bara en aning stel. Skönt att hältan äntligen börjar ge med sig och förhoppningsvis kommer hon att bli ännu bättre med injektionerna och den nya maten.

2009-11-06
Dalmasarna har landat

Mina två dalmasar anlände i går morse och Hedvig var överlycklig över att få träffa hussen och Snoken igen. Ja, matten var naturligtvis glad hon också, men kanske inte lika översvallande som Hedda =).

Jag var lite nyfiken på Snokens nya frilla. Och den var...tjaaa....vad ska man säga....lite annorlunda kanske....Så går det när hussen ska trimma och Snokis inte håller huvudet stilla. Men trots att han numera är halvflint är han precis lika söta ändå.

Snoken ser lite lustig ut i sin nya frisyr.

Har nu inhandlat Hills j/d som vi börjat fasa in. Hedvig älskar den nya maten och nu får vi hoppas att den är lika bra för lederna som alla påstår. Ingen skulle bli gladare än jag. Med tanke på att jag betalade 895 kr för en säck på 14 kg, så måste den ju bara vara bra.

Nu ska vi snart ut med hundarna i regnet och kylan. Ska ta en liten prommis hem till mina föräldrar, sedan när vi kommer hem ska vi sätta oss och mysa lite framför TV:n, äta lite gott, dricka ett glas vin och kika på Idol.

På måndag åker Janne och Snoken tillbaka igen och nästa gång de kommer blir till jul. Då har de även Daniel med sig och kommer då att stanna betydligt längre. Vi längtar redan...

2009-11-04
Hedvig ska få ny medicin och Snoken har blivit flintis

I måndags mailade jag Djurkliniken och fick nästan omgående svar från vår veterinär. Eftersom Hedvigs mage inte verkar klara av smärtstillande tyckte Gertrud vi skulle testa Cartrophen.

Cartrophen är en annan typ av smärtstillande/antiinflammatoriskt medel som injiceras fyra gånger med ca en veckas mellanrum. Det här är ingenting som irriterar magen på samma sätt som NSAID-preparaten, så det problemet ska hon förhoppningsvis slippa. Nästa torsdag har Hedvig tid för första injektionen. Ska bli spännande att se om det funkar.

Hedvig har varit utan smärtstillande i snart en vecka och har blivit en mycket piggare och gladare hund igen. Inte lätt att vara glad när man har ont i magen...Vad det gäller hennes hälta så tycker jag inte att det är så stor skillnad mot när hon åt medicinen, men det beror nog mest på att hon de här dagarna gått i koppel. Hon får faktiskt lov att ta det lugnt tills dess vi börjat med injektionerna.

Nu lär det inte bli så lugnt länge till. Janne har beslutat att sätta sig bakom ratten och köra norrut redan vid 23-tiden i kväll. Han och Snoken kommer att anlända runt åtta-snåret i morgon bitti och då lär det som vanligt bli rena rama cirkusen här hemma.

Det ska bli intressant att träffa Snoken också. Han har nämligen fått ny frisyr. Hussen skulle ansa honom lite med trimmaskinen i går och det slutade med att Snokisen numera är flintskallig på ena sidan av huvudet. Jag ser verkligen fram emot att se hur han ser ut och tänker naturligtvis föreviga honom med kameran.

Eftersom det varit regnigt, grått och trist har det inte varit läge för fotografering. Lägger istället upp en bild från i somras. Nu dröjer det inte länge förrän Hedvig får sitta och mysa med hussen igen. Och att sitta i hussens knä och mysa är det bästa hon vet...

Hedda och hennes älskade husse

2009-11-01
Äckel-päckelhund!

Hela förra veckan var Hedda lite "sådär" i magen. Inte dålig, men inte heller bra. Hon har också kräkts några gånger och sett lite låg ut. I torsdags blev hon jätterisig och jag har en stark misstanke om att det är nya medicinen som spökar. Efter att ha skippat medicinen, fastat ett dygn, ätit Canikur och lite A-fil började magen bli sig lik igen.

I dag gick vi ut på en skogsprommis. För att undvika att Hedvig skulle stoppa i sig allehanda saker innan magen är helt ok fick hon gå i koppel. Vi hinner knappt ut på skogsstigen förrän hon slänger sig fram i kopplet och sopar i sig en bautahög med rävbajs. Jag hade ingen chans att få stopp på henne och eftersom lilla Hedvig vet att matten blir arg när hon äter bajs så slukade hon allt med hull och hår. "Slurp", sa det bara. Blir galen på detta rävbajsätande!

Här sitter hon och ser oskyldig ut, med magen full av rävbajs. Mattes söta äckel-päckelhund.

Vi får väl se nu vad som händer med lilla magen. Gissar att den inte kommer att må alltför bra. Bara hoppas att hon inte får mask igen nu....

I morgon ska jag kontakta Djurkliniken för att höra hur vi ska göra med medicinen. Alla smärtstillande/antiinflammatoriska preparat är rätt hårda mot magen så det lär nog inte bli någon skillnad om man skulle byta till något annat. Himla synd. Hon svarade så bra på det här...

På torsdag kommer Janne och Snoken. Tyvärr blir det bara en kort visit den här gången. Hussen har hur mycket jobb som helst där nere i "knätofslandet", så vi får vara glada att han kan komma över huvud taget. Men alla besök är efterlängtade - även de korta.

2009-10-29
Everlasting - Nej, inte när Hedvig är i farten.

Lilla Hedvig har ett tuggbehov som inte är av denna världen. Fast man kanske hellre kan kalla det slaktbehov. För det är det hon gör. Hon slaktar allt - You name it! Den stora svarta Kongen bet hon bitar ur, den "otroligt hållbara" brandslangen höll fem minuter ungefär. "Normala" leksaker är bara inte att tänka på. Hittar Hedvig det minsta lilla hål i en leksak är det kört. Finito. Och numera finns det ju hål i nästan alla leksaker. Där är det meningen att man ska stoppa i godis så vovven kan aktivera sig. Tyvärr är dessa hål anledningen till att inget håller. Hedda har en förmåga att tugga runt hålet som bara blir större och större....Hade hon "bara" tuggat hade jag inte sagt så mycket, men allt ska ju ner i magen också, vilket inte är så vidare nyttigt.

Fick tips via ett hundforum att det fanns hållbara leksaker för hundar som Hedvig. Naturligtvis var jag tvungen att prova, för det måste ju ändå finns någonting som funkar. Sagt och gjort. Jag skickade efter en "Everlasting Beanie Ball" som skulle vara omöjlig att perforera och klara det mesta. I dag damp den ner i brevlådan....

Hedvig med sin "Everlasting Beanie Ball"

Hedvig blev överlycklig över den oranga bollen. Själv blev jag däremot rätt skeptisk när jag upptäckte att det fanns hål i den. När jag efter tio minuter inspekterade den kunde jag bara konstatera att så värst "everlasting" var den ju inte. Nog sjutton hade hon lyckats att bita sönder den också! En mycket besviken Hedvig fick åter igen se på när matten lade undan ännu en rolig leksak till den numera stora samlingen i garderoben.

Efter tio minuter var den inte så värst "everlasting" längre...

Nu ger jag snart upp när det gäller leksaker till Hedvig. Den enda som hållit en längre tid är en röd aktivitetsboll i hårdplast. Men den tycker hon inte är så speciellt kul. Dessutom lever den om nåt fruktansvärt när hon sparkar runt den över parkettgolvet och i väggarna. Märgben kan hon inte äta för magen och tuggben funkar "sådär". Tycker lite synd om lilla Hedvig som älskar leksaker, men tyvärr aldrig får ha några.

Alla bra förslag på hållbara leksaker emottages tacksamt.

2009-10-24
Snön har kommit och Hedvig får springa lös igen

I morse när vi steg upp var det alldeles vitt ute. Härligt! Hedda blev som vanligt överlycklig över allt det vita och matten blev överlycklig över att slippa torka leriga tassar när vi kom in från morgonrundan. Det har blivit mycket torkande den sista tiden pga allt grävarbete här utanför. Skönt att slippa det, i alla fall för en dag. Gissar att snön inte ligger kvar så värst länge så det är bäst att njuta medan man kan.

Hedvig och jag begav oss ut rätt tidigt på en längre runda. Jag hade precis släppt henne då vi hörde hundskall och en liten bit bort upptäckte jag också ett par män med gevär som smög omkring - Vi hade hamnat nästan mitt i ett rådjursdrev! Hedda blev naturligtvis intresserad och jag skyndade mig att koppla upp henne innan hon skulle få för sig något. Hon hade nog mer än gärna hjälpt till att driva rådjur, men jag tror inte hjälpen hade varit så värst uppskattad. Istället för att jaga vilt fick Hedvig springa runt i en annan del av skogen och busa med sin kampleksak, och det var roligt det också.

Den nya medicinen funkar kanonbra. Hedvig har nu kunnat springa lös flera dagar i rad och mår hur bra som helst. Fortfarande en aning stel efter vila, men inte mer än vad hon varit efter en vanlig koppelpromenad och det går snabbt över också. Förut när jag släppt henne kunde hon halta en hel dag så det är verkligen en stor skillnad. Jag är så glad över att äntligen kunna ge henne lite frihet igen, men allra gladast är nog Hedvig. Hoppas, hoppas det får fortsätta så här nu......

2009-10-22
Matte fryser och Hedvig myser

Nu börjar det närma sig vinter och jag har tvingats plocka fram mina varma, sköna fårskinnstofflor. Här hemma är det nämligen nästan lika kallt på golven som det är ute. När det blir riktigt kallt räcker det inte ens med tofflorna. Nej, ska jag stå vid diskbänken måste jag även ha ett par rejäla raggsockar innanför.

Fattar inte vad som hände när det här huset byggdes. Antagligen ramlade isoleringen av någonstans på vägen hit. För här finns den då inte. Den upptäckten gjorde vi förra sommaren när Janne ledsnade på golvdraget i sovrummet och tog bort golvlisterna för att köra in isoleringsskum. Där fanns ingen isolering över huvud taget - Nada!. Inte undra på att man inte kunnat gå in i där utan skor på fötterna. För några år sedan gjordes också tappra försök att isolera på utsidan, runt husgrunden, men det blev ingen skillnad alls. Efter Jannes insats har det blivit något bättre, men att gå barfota på sovrumsgolvet under hösten/vintern är inte att rekommendera.

I går la jag ner en termometer på golvet i sovrummet bara för att testa. Den visade på +12 och då var det ändå plusgrader ute. Hur det blir när temperaturen börjar sjunka kan ni bara föreställa er....Att vrida upp elementen lönar sig inte heller. Det blir bara att "elda för kråkorna". Ingen mening då all värme ändå försvinner ut genom golvlisterna.

En som däremot är glad över golvdraget är Hedvig. Eftersom hennes leder är känsliga för drag kan jag inte gärna ha henne liggandes på golvet. Hon får nu sova i vår säng och där är det bara såååå mysigt tycker Hedvig. Helst ska hon sova under täcket, då trivs hon allra bäst. Jag tycker det är mysigt också, fast kanske inte när hon sträcker på sig eller ligger och sparkas och "krokodilar". Inte speciellt skönt att få hennes långa ben uppkörda i ryggen. Hon är inte den mest diskreta hunden i stan direkt....

Hedda myser under täcket

Natti natti....

2009-10-20
Grattis på 2-årsdagen Charles!

Charles - the one and only

I dag är det Charles födelsedag. Och mattens också. Fast jag fyller betydligt mer.....25 ungefär och kanske lite till =). Födelsedagar brukar jag aldrig fira, vare sig jag fyller jämnt eller ojämnt. Hade det inte varit för mina nära och kära hade de gått helt obemärkt förbi. Det har ibland hänt att jag glömt bort dem helt och hållet och blivit rätt överraskad när folk ringt och gratulerat. Sedan är jag inte dugg bättre på att komma ihåg när andra fyller år. Men som tur är har jag förstående människor omkring mig som har överseende med min glömska.

2009-10-15
Hedvig spårar rådjur

Är man söt, eller är man söt.....?

På vissa ställen i skogen finns det mycket rådjur, vilket Hedda tycker är spännande. Hon vädrar och vill gärna följa alla spår hon får upp, men det funkar inte så bra med koppel och halsband. Och släppa henne lös efter viltet är ju inte heller så smart direkt...I dag tänkte jag att hon skulle få spåra lite vilt på ett mer kontrollerat sätt och stoppade därför med mig en sele och ett extra koppel. Behöver jag säga att hon tyckte det var skitkul =).

När hon fått på sig selen och jag fäst ihop kopplen var hon fri att ta upp och följa vilket spår hon ville. Hedvig satte genast nosen i backen och drog iväg utan att tänka på att matten vare sig är speciellt snabb eller vig. Dessutom hade jag byltat på mig för mycket kläder och det var ju fruktansvärt osmart gjort. Redan efter en fem minuter höll jag på att få värmeslag. Den enda gången jag sade "stopp och belägg" var när hon försökte få mig att gå igenom ett ställe där vegetationen var alldeles för tät. Man vill ju liksom inte fastna någonstans...

Hedvig sätter fart. Matten hänger med så gott hon kan, därav den skakiga bilden.

Här ville Hedda gå, men det var lite väl trångt för matten.

Det var jättekul att se hur Hedvig jobbade, speciellt när hon kom till ställen där rådjuren sprungit runt och korsat sina egna spår. Lilla dobermannhjärnan fick verkligen gå på högvarv och när vi kom hem klev hon direkt upp i soffan och slocknade.

Roligt som sjutton har vi haft idag och det här är inte sista gången vi drar ut och spårar vilt.

Efter dagens övningar slocknade Hedvig.

2009-10-12
Lycka är att få springa....

Frostbitna lingon

Marken var idag täckt av frost och det riktigt frasade i gräset när vi gick över ängarna. Efter att gått en stund i skogen fick Hedvig göra det hon tycker är allra roligast - springa! Jag blir så glad över att se henne springa omkring och vara lycklig. Och för en kort stund glömde jag faktiskt bort att hon inte är frisk.

Det är svårt att få bra bilder med lill-kameran, men jag lägger upp dem ändå.

Världens bästa Hedda-Pedda

2009-10-09
Sköna höstdagar

Så sitter man då här i soffan, proppmätt med magen full av tacos och cola. Har haft sonen på middag och känner att jag ätit alldeles alldeles för mycket. Som vanligt =). Det lär väl ta ett tag innan maten sjunkit ner och tills dess kan jag ju passa på att uppdatera dagboken.

Vi har haft några otroligt fina höstdagar och förmiddagarna har vi tillbringat i skogen. Hedda har varit jättepigg och gått på som en ångvält bland mossor och blåbärsris. Massvis med spännande dofter finns det också och hon har haft fullt upp med att spåra och vädra. För att matten ska få hämta andan lite brukar vi ta ett break då och då och låta Hedda leta föremål som göms lite här och där, samt söka godis. Det sista är nog mest populärt. På vägen hem tränar vi alltid lite lydnad. Just nu övar vi mest på att Hedvig ska kunna gå lite längre sträckor, i fotposition och med bra kontakt.

Hedvig letar godis

En gång till - snälla matte!

Hedda har fått upp ett spår och matte har svårt att hänga med

Här har hon fått span på något. Vad vet jag inte. Något spännande är det i alla fall

Det var ett tag sedan Hedvig fick springa lös så idag beslöt jag att släppa henne ute på en av ängarna. För att hon skulle ta det lite lugnare fick hon ha en av sina kampsaker. Har märkt att hon inte gör lika många vansinnesrusningar när hon har något att leka med. Hedda är aldrig så glad som när hon får springa och när jag ser henne fara fram i hundra knyck kan man aldrig ens ana att det skulle vara något fel på henne. När vi sedan kom hem och hon vilat en stund var hon naturligtvis mer halt igen. Men inte alls lika mycket som hon var innan nya medicinen. Önskar det fanns något som tog bort all hälta, men det är väl att önska för mycket.

Idag fick Hedvig springa lös och leka...

och kampa med matte.

Nu har maten sjunkit undan så pass att jag orkar ta lilla Hedvig ut på en lite tidig kvällsrunda. Sedan blir det soffan igen och Idol på TV. Ibland är det skönt att få vara lite lat....

Ha en skön helg!

2009-10-06
Ny medicin och nya maskar

Hedvig började med den nya smärtstillande medicinen i fredags och i dag tycker jag faktiskt att hon är bättre =). Fortfarande lite halt/stel då hon stiger upp, men inte alls lika mycket som för ett par dagar sedan. Dessutom värmer hältan också ut mycket snabbare. Fick utskrivet en billigare variant av Metacam, som heter Meloxidyl. Hoppas hon klarar av att äta den här ett tag nu utan att hon får ont i magen.

Men säg den glädje som varar....Hedvig har fått mask igen. Jag blir sååååå less! I kväll stoppade jag i henne två tabletter Milbemax så nu ska hon väl snart vara fri eländet. För den här gången. De äckliga rackarna lär väl som vanligt komma tillbaka. Och att Hedda också har en förkärlek till rävbajs gör ju inte saken bättre precis.

I dag när vi var ute såg vi en stor fin råbock som stod och betade på lägdan en liten bit bort. Hedvig reagerade inte alls som jag trodde hon skulle göra. Istället för att försöka dra iväg så satte hon sig bara vid min sida och tittade. När bocken upptäckte oss skuttade han iväg och korsade vägen bara ett tjugotal meter framför oss. Hedda satt fortfarande stilla och spanade efter den. Duktiga Hedvig! Sedan, när vi fortsatte framåt blev det mer fart på henne och hon tyckte det var spännande värre att undersöka marken där bocken hade gått och hade gärna velat fortsätta spåra.

Hedda funderar på var råbocken tog vägen

Jag är glad att hon inte bryr sig så mycket om viltet. Hon tycker så klart det intressant, men tydligen inte tillräckligt för att bara vilja dra iväg.

Nej, nu är det dags för sängen. Det är en dag i morgon också...

2009-10-04
Regn, rusk, lera - och fjärrvärme

Idag är det ett riktigt höstrusk-väder. Men vi bangade inte för det utan var ute på en timmes promenad i alla fall. Hedvig är lika glad vare sig det är regn eller sol och några problem att få med henne ut i regnet och blåsten var det inte. Hon plöjer glatt igenom varje vattenpöl hon ser och är inte ett dugg bekymrad över att bli blöt om tassarna. Nackdelen med vätan och kylan är att det inte är så bra för hennes leder och pga det är det täcke som gäller dagar som denna. Sedan är det väl inte heller speciellt kul med all lera som finns här utanför och i resten av kvarteret. Tack gode gud för att jag har en korthårig hund!

Hedvig spanar ut över förödelsen.

Här grävs det för fjärrvärme, vilket folket här i kvarteret bestämt att vi ska ha. Det är väl inte direkt någon vacker syn man möts av när man tittar ut. Tyvärr var de fina björkarna som stod här tvungna att tas bort. Jag ville ha dem kvar, men det gick ju naturligtvis inte. Själv är jag svårt allergisk mot allt vad monopol heter så jag var en av de fyra tappra (av ca 190) som röstade nej. När jag var ute med Hedvig idag träffade jag en person som klagade över hur lerigt det var nu när det regnade. Nu visade sig att den personen ångrat att h*n sagt ja. Inte på grund av leran, utan på grund av det här. Tydligen var det många fler som började bli oroliga, men nu är det liksom lite för sent att ändra sig.

Blir det så billigt och bra med fjärrvärmemonopolet som nu alla verkar tro att det blir så är jag den första att applådera. Om inte....Tjaaa.....Då får jag väl gå runt och räcka lång näsa åt folk och säga: "Vad var det jag sa?" Alltid retar det väl någon ;).

Det här med att ha egna åsikter och även stå för dem kan vara rätt känsligt....Själv är jag hellre missnöjd, och visar det, än liknöjd. Men det är jag det...

Bara döda fiskar följer med strömmen (gammalt ordstäv).

2009-10-03
Grattis Anna och Indra!

Grattis Anna och Indra till ert 1.a pris i lydnadsettan i går på Skellefteå BK.
Bra kämpat - Ni är jätteduktiga!

2009-10-01
Halta Hedvig

I morse när vi gick ut var det minusgrader och frost. Hedvig blir alltid pigg och glad när det är lite kyligt ute och fullkomligt dansade runt i kopplet under hela morgonpromenaden. Önskar att man själv var lika alert klockan sju på morgonen....

Mitt knä är nu mycket bättre och med hjälp av knäskydd tar jag mig fram rätt så bra i skogen. Eftersom vädret var precis som jag vill att det ska vara, dvs ett par plusgrader, klarblå himmel och strålande sol, var vi ute extra länge. Hedda, som varit lite mer halt efter vila de här sista dagarna fick gå i koppel, men verkade trots det nöjd och belåten. Med tanke på att hon ska bygga muskler är det egentligen bättre för henne att gå kopplad. Då får hon verkligen lov att lyfta på benen ordentligt i blåbärsriset och jobbar då på ett helt annat sätt än när hon bara rusar runt, runt. För det gör hon nämligen så fort jag släpper henne. En hund med artros får inte göra snabba ruscher eller tvära vändningar. Och det är ju inte speciellt lätt att undvika när man har en dobermann....Är det något de är specialister på så är det att springa väldigt väldigt fort och att vända på en femöring.

När Hedvig är ute märker man aldrig av någon hälta och det är lätt hänt att man blir lite lurad och tror att hon är okej och därför låter henne springa lös lite för länge. När vi sedan kommit hem och hon vilat kan hon vara ordentligt halt. För att vara på den säkra sidan är det koppel som gäller ett tag framöver. Just nu äter hon inte heller någon medicin. Den hon åt tidigare, norocarp, har inte hjälpt så mycket och nu har hon fått en annan utskriven. Förhoppningsvis får jag hämta ut den idag. Sedan ska vi börja ge henne Hills j/d som de flesta artroshundar reagerar väldigt positivt på. Får bara hoppas att den funkar på Hedvig också. Som allt annat veterinärfoder är det dyrt. Men jag skulle gärna leva på nudlar resten av mitt liv bara Hedvig blir bättre.

Kameran följde naturligtvis med idag och här några av dagens bilder.

Hedvig är söt med frost på näsan

"Hänger du med matte?"

Här har någon råkat illa ut....