2010-01-19
Ny blogg...
Fr om idag testar
jag att blogga på My Opera.
Ni hittar oss här:
http://my.opera.com/ingisk/blog/
Välkomna!
2010-01-18
Nya besökare och flyt i träningen
Jag har inte så
värst många besökare på min hemsida, men nu har jag kommit på
hur jag ska göra för att få upp statistiken; Jag skriver om
fjärrvärmen - och vips så rasslar det till i räknaren! Eftersom
jag kan
se vilka som varit inne på min sida och exakt var de kommer ifrån kan
jag konstatera att fler från
vårt område hittat hit. Kul! En del brukar aldrig vara här och
då var det väl en himla tur att de råkade titta in just nu när
jag skrev om något som rörde boendet. Vilken slump ;) Jag
önskar er i alla fall välkomna till vår hemsida och hoppas ni
tittar in fler gånger.
Det känns som vi
fått flyt i träningen nu. Helt plötsligt börjar Hedvig få
kontroll över sin bakdel vid förflyttningarna. Vi har verkligen
kämpat med detta och just nu känns det skitkul! Vilka underverk
ett stycke klicker och en näve godis kan göra :). Hedda älskar
att träna och är så taggad att hon helst vill göra alla moment
på en och samma gång. Hon är helt otroligt rolig att jobba med
och därför är det naturligtvis ännu tråkigare att hon inte är
frisk. Eftersom hon tycker allt är roligt känns det som om jag
hade kunnat träna nästan vad som helst med henne.
Något jag saknat är
att gå kurs. Tyvärr har det inte blivit en endaste en för oss.
Hedvig har ju varit mycket sjuk så det har inte varit
läge...Tävlingslydnad hade jag gärna velat gå, men det känns
lite dumt att ta upp plats eftersom vi nog aldrig kommer att
tävla. Dessutom ska man helst ha gått någon annan kurs innan
också. Sedan kostar det en del att gå kurser och har man som jag
en hund som måste äta svindyrt specialfoder resten av sitt liv
finns det inte utrymme för så mycket annat. Lite trist känns
det, men det är bara att acceptera att saker och ting är de som
de är med Hedvig.
Det är inte bara
inom lydnaden det gått framåt. Hedvig har också blivit
jätteduktig när jag har henne lös i skogen. Tidigare kunde hon
visa fingret lite då och då och dra iväg på egna små äventyr.
Men numera har hon stenkoll på var jag befinner mig och
försvinner aldrig någonstans. Hon springer lite före mig och
stannar hela tiden upp för att kontrollera om jag hänger med.
Och precis som den äkta dobermann hon är gillar hon att ta sats
en bit ifrån och sedan komma i 120 knyck och tackla matte.
Sydney gjorde exakt samma sak, men skillnaden var att hon vägde
nästan 10 kg mer. Det är lite behagligare när Hedda kommer
farande och jag hamnar inte i horisontalläge lika ofta som
tidigare :)
Funderar lite hit
och dit hur jag ska göra med dagboken i fortsättningen. Alla
mina dobermannvänner bloggar på My Opera och eftersom jag också
är medlem där kanske jag flyttar dit ett tag för att testa. Jag
får väl fundilera lite till...Nu ska jag i alla fall in och
facebooka lite och sedan, när Hedda vaknar, blir det apport- och
positionsträning.
Adjö för i dag!
Under dagens promenad hittade
Hedvig något intressant...
2010-01-17
Skvallerträning, hundmöten och
värmeväxlaren from hell
Tidigt i höstas
började Hedvig ändra beteende mot andra hundar. Från att
tidigare gjort lekinviter till alla vi mött började hon istället
spänna sig och ibland göra mindre utfall vid hundmöten. Nu
gällde det inte alla hundar. Hundar hon känner var det inga
problem med och inte heller de av mindre modell. Men när vi
träffade större hundar blev hon genast osäker och tyckte att
anfall var bästa försvar. Jag vill absolut INTE ha en hund som
gör utfall så det var bara att börja träna, träna och träna...
Jag hade läst lite
om skvallerträning och tyckte det verkade vara en metod som
skulle passa oss. Eftersom det gällde att få Hedvig att sluta
fokusera på de hundar vi mötte måste hon alltså ha något som hon
tyckte var mer intressant. Som tur var hade jag något som jag
vet hon gör precis ALLT för, nämligen kampkopplet. Sagt och
gjort. Jag stoppade ner "kampen" samt en näve hundgodis i fickan
och sedan var det bara att köra igång.
I vårt område
behöver man inte gå speciellt långt för att träffa andra hundar
så det fanns gott om träningstillfällen. Så fort Hedvig började
fokusera på den andra hunden ropade jag glatt: "Braaa!". Det
gjorde att hon kom av sig lite och istället vände blicken mot
mig, Så fort hon gjorde det drog jag fram kampsaken och sedan
kampade vi medan den andra hunden passerade helt utan problem.
Varenda gång vi mötte andra hundar gjorde jag exakt samma sak
och äntligen, äntligen börjar träningen ge resultat.
Vi har nu kommit så
pass långt att jag istället för att säga "braa!" numera kan
kommendera "fot" vid hundmöten. Kampsaken har jag däremot alltid
i handen, för säkerhetsskull. I går kväll mötte vi en matte med två
stycken hundar och Hedda förvånade mig med att helt självmant ta
ögonkontakt med mig, samt behålla kontakten när hundarna
passerade. Så glad jag blev! Duktiga, duktiga Hedvig! Och som
belöning fick hon bära sin kampgrej hela vägen hem.
Än har vi mycket
träning kvar. Men så länge Hedvig hellre busar med matte än gör
utfall mot andra hundar är jag mer än nöjd. Jag känner att vi är
en bra bit på väg och om vi fortsätter kämpa kommer vi helt
säkert att fixa det här. Det är jag helt säker på :)
Fina, fina Hedvig
Från det ena till
det andra...Nu är det klart med fjärrvärmen hos oss och jag har
äntligen fått tillbaka mitt hem. Fast det ser både ut och låter
annorlunda här hemma än vad det gjorde tidigare. Värmeväxlaren
from hell är en styggelse av sällan skådat slag. Dessutom låter
den. Dygnet runt. Hela tiden. Det enda som blev bra med detta
här var att jag äntligen fick ett bra fungerande element i
badrummet. Men vad gör det när det inte går att vistas därinne
pga oljudet från värmeväxlaren. Allt skulle ju bli såååå himla
bra. Jovisst....Inte ens ett par hörselkåpor har vi fått. Fast
såna kanske man måste köpa själv...Går sånt på repfonden tro?
Just nu vet jag inte
om jag ska skratta eller gråta åt eländet. Mina närmaste grannar
har samma problem som jag har. Tur är väl det. Annars hade jag
väl kanske uppfattats som en gnällspik. Hoppas de kommer
tillrätta med problemet, för så här ska vi väl ändå inte behöva
ha det. Eller...Fortsätter det så här kommer jag till slut att
go nuts och riva ner alltihop. I promise...
Så här ser den ut,
helvetesmaskinen. Synd att det inte är ljud till bilden också...
Nej, nu ska jag
sätta in öronpropparna, gå in i badrummet och slänga in en tvätt
i maskinen. Efter det blir det en långrunda med Hedvig, samt
lydnadsträning. Fick ett jättebra tips på facebook av Anette. Nu
ska här tränas!!
See you later!
2010-01-10
Kanonväder och en massa stök...
Ooops...Här har det
verkligen varit dåligt med uppdateringar på sistone. Sitter mest
och facebookar nu för tiden och då känns det som om alla redan
vet allting. Men jag lovar bot och bättring...
Förra söndagen åkte
Janne hem och som vanligt blev det väldigt väldigt tomt. Ju
längre han stannar desto tråkigare känns det när han åker. Så är
det bara...
Den här veckan har
varit skitjobbig. Både Janne och jag blev dunderförkylda och det
är först nu som jag börjar känna mig ok igen. Dessutom började
de med att installera fjärrvärme i torsdags och då var det en
massa saker som jag måste göra, bl a tömma en av garderoberna.
Och naturligtvis skulle de in i just den garderob där jag hade
mest med saker. Var annars. Som om inte det räckte var jag
tvungen att stressa och plocka bort alla julsaker också.
Superkul att tvingas stöka på med en massa saker när man är
jätterisig. Not. Nu ser jag bara fram tills dess de är klara med skiten...Jag fullständigt hatar att ha en massa folk som
springer ut och in i mitt hem och stökar till. Det värsta är att
man aldrig vet när de dyker upp och det gör att jag blir totalt
låst. Kan ju inte lämna Hedda själv ifall de skulle komma in och
börja leva om. Det här skulle ju gå jättefort sa dom. Visst....
Nu är inte allt
negativt. Det har blivit mildare och vi har äntligen kunnat
lämna de übertrista gångvägarna och bege oss ut och göra
skojsiga saker igen. Hedvig har verkligen uppskattat att få
komma ut och röra på sig och se lite andra vyer än de hon sett
de senaste veckorna. En del kanske tycker det räcker med att
bara gå runt med sina hundar i området. Själv skulle både jag
och Hedvig dö av tristess. Så boooring....
I dag var det en
kanondag med bara ett par plusgrader, strålande sol och
gnistrande snö. Eftersom jag varit sjuk och Hedda inte rört sig
så mycket på sista tiden beslöt jag att ta det lite lugnt. Vi
gick till växthuset på Tjärn, vilket kändes som en rätt lagom
lång prommis. Hedvig fick springa lös och jag passade då på att
köra några snabba inkallningar som funkade helt perfekt. Jag
blir aldrig så glad som när inkallningarna fungerar. Det är
något som bara måste funka. Annars blir det lina på och
det blir inte lika roligt då, vare sig för Hedvig eller mig.
Matte ropar "Hiiit!" - och Hedvig
kommer som ett skott.
Tänk om alla dagar kunde vara som
den här...
Två timmar var vi
ute och njöt av det helt underbara vädret och Hedda sprang lös
den mesta av tiden. Efter det vi kom hem var hon rätt slut och
sov faktiskt nästan tre timmar. När hon klev ner från soffan
vågade jag knappt titta på hur hon rörde sig. Men hon var knappt
det minsta lilla stel och jag kunde dra en suck av lättnad. Blir
sååå himla glad!
Eftersom jag också
skriver på facebook känns det som om jag får skriva allt två
gånger. Har funderat på att göra dagboken lite mer hundrelaterad
och andra mer privata saker får jag väl ventilera på fb. Ja, vi
får väl se hur jag gör
Nu ska jag fixa lite
kaffe och kika på TV. I morgon lär väl fjärrvärmekillarna dyka
upp igen *SUCK*.
2010-01-01
God fortsättning på nya året!
Så ska man åter igen
börja lära sig skriva ett nytt årtal. Som alltid lär det ta ett
tag innan jag blir inkörd på det nya och när jag väl vant mig så
är det dags för nästa igen. Åren går så fasligt fort nu
förtiden. Måste bero på åldern....
Mina dalmasar
anlände helskinnade ett par dagar före jul och i övermorgon åker
de tillbaka igen. Från den dag de kom har det snöat i princip
hela tiden. Och inte så lite heller. Det har fullkomligt
vräkt ner. Dessutom har det varit kallt och blåsigt så det har
inte blivit så värst mycket motion. Hedvig tål visserligen kyla
rätt bra, men värre är det för hennes leder. Har märkt att hon
blir mer halt och stel när det är kallt och därför får vi lugna
oss lite och hoppas på mildare väder. Börjar snart få abstinens
av att bara promenera runt här på gångvägarna. Det är inte ett
dugg roligt, speciellt inte för Hedvig.
Julafton
tillbringade vi som vanligt hemma hos mina föräldrar, där vi
drack glögg, öppnade lite julklappar och åt jättegod mat. Resten
av julhelgen har vi inte gjort så mycket annat än ätit och
skottat snö. Fast snöskottningen har Janne varit snäll och tagit
hand om. Hundarna har, trots alldeles för lite motion, varit
lugna och skötsamma. Granen har fått stå orörd den här julen
också, vilket jag faktiskt är en aning förvånad över. Inte ens
Charles har brytt sig om vare sig julgranskulor eller glitter.
I går var det
nyårsafton och även den blev en lugn historia. Vi hade sonen och
mina föräldrar på middag och bjöd då på vitlöksspäckad
rådjursstek och jordgubbspaj till dessert. Trevligt hade vi och
mätta och belåtna blev vi också.
För att vara nyårsafton var det väldigt lite smällare. Hedvig
reagerade ingenting och både kissade och bajsade utan att lyfta
på huvudet trots att det fräste och smäll runt omkring. Snoken
tyckte det var obehagligt, men var inte alls lika rädd som han
varit tidigare. Även om jag har en hund som inte bryr sig är det
skönt att den här helgen är över.
Så vad händer nu
då...Snön fortsätter att vräka ner så det blir väl till att
fortsätta skotta antar jag. Nästa vecka kommer de och börjar
installera fjärrvärme hos oss och innan dess har jag en hel del
saker som måste fixas. Charles ska flytta hem till sonen medan
de håller på och jag och Hedda får väl fly hem till mina
föräldrar på dagarna. Alla julsaker ska också tas bort så jag
har en del att pyssla med ett tag framöver. Sedan har jag ju
Hedvig som skall aktiveras. Förhoppningsvis ska det väl bli lite
mildare någon gång så hon får ut och röra på sig ordentligt.
Lydnad tränas inomhus tills dess det blir plusgrader. Det blir
inte alls som att träna ute, men det får gå ändå. Huvudsaken är
att dobermannhjärnan får jobba lite och att Hedda blir nöjd och
belåten.
Eftersom det bara
snöat har det inte heller blivit så mycket fotograferande i
helgen. De kort som tagits kommer som vanligt att sättas in i
galleriet så småningom.
Så här såg det ut hos oss i
början av veckan. Och nu har det kommit ännu mer...
Hussen och vovvar