Det här året blev
ett sorgens år.....Först gick vår kisse Sigurd bort och
knappt sju veckor senare fick vi också ta adjö av vår älskade
Sydney. Jag hade önskat det blivit många, många fler foton på
Sydney men tyvärr tog de slut den 25 mars, den dag hon fick
somna in.
Sydney gillade snö och kunde vara
ute i skogen så länge som helst.
Sova är inte så dumt det heller
Sydney spanar efter hussen och
Snoken
Det kan vara jobbigt med en lång
nos ibland.....
för att inte tala om långa
ben....
men alla sovställningar är bra,
utom de dåliga.
Min fina, fina Sydney
En av de sista skogspromenaderna
Sydney och Snoken vilar
Sydney i husses bil
Sista kortet på mig och Syd. Fem
minuter senare slet hon av sitt korsband.
Den 25/3. Sista dagen. Syd hade
ont och låg mest och vilade i sin biabädd
Tack för allt lilla gumman och
sov så gott....Vi glömmer dig aldrig.