Hedvig var 11 veckor när hon den
17 april 2008 flyttade från Skåne upp till oss i Skellefteå. En liten,
orädd och framåt dobermannfröken, som dessutom var bland det sötaste vi
sett.
Hedvig har nu, i skrivande
stund, nyss fyllt ett år. Första halvåret var inte speciellt roligt
eftersom hon hela tiden drabbades av återkommande tarminflammationer.
Som tur var fick vi till slut hjälp av vår lokala veterinär, som efter
massor av prover kunde konstatera att lilla Hedda hade drabbats av
parasiter. Efter rätt medicinering, dietfoder och munkorg utomhus (räv-
och hästbajs är gott…) har nu hennes tarmar börjat läka och hon är en
frisk och aktiv hund igen. Hennes långa sjukdomsperiod har gjort att hon
ligger 2-3 månader efter både i kroppen och knoppen. Men det är inget
jag oroar mig för. Hon kommer i kapp så småningom.
När jag ska beskriva Hedvig
brukar jag likna henne vid en blandning mellan en levande träsvarv och
en vandrande naturkatastrof. Jag har nog aldrig haft en hund som frestat
på mitt tålamod så mycket som lilla Hedda gjort. Hon kräver engagemang
hela sin vakna tid och får hon inte det så ser hon till att roa sig på
egen hand. Hedvig har bl a designat om våra möbler. Nog för att de är
gamla och slitna, men inte blev de snyggare av hennes tänder precis. Hon
har även ätit upp blommor, tuggat sönder filtar, tapeter, Snokens
läderkoppel, samt mina älskade kängor. Och jag gissar att det inte är
slut riktigt än.
Utomhus är väl Hedda som de
flesta dobermanns – det är fullt ös hela tiden. Hon har en förmåga att
vara överallt och ingenstans. Trots att jag hela tiden har ögonen på
henne kan hon helt plötsligt vara borta, för att i nästa ögonblick dyka
upp från ett helt annat håll och naturligtvis i 120 knyck. Oftast kommer
hon bakifrån och springer då rakt i mina knäveck, vilket gör att jag
ibland hamnar i horisontalläge. Det tycker Hedvig är jätteskoj, för då
kan hon passa på att hoppa och studsa lite på matte.
Hedvig är en glad, social och
tillgänglig hund som älskar allt och alla. När det kommer till träning
är hon lättlärd, motiverad och ingen som tröttnar i första taget. En
annan sak som hon älskar är mat. Hon skulle kunna äta hur mycket
som helst och även vad som helst. Detta har gjort att Hedda är en
mattjuv av värsta sort och hon tar alla tillfällen i akt att sno åt sig
minsta lilla smula hon ser. I övrigt är hon en lätthanterlig hund och
det har aldrig varit några som helst problem alls vare sig med
kloklippning, bad eller hos veterinären.
Allt som Hedvig gör är väldigt
intensivt och ordet ”lagom” existerar inte i hennes värld. Men av
erfarenhet vet jag att hon så småningom kommer att lugna ner sig. Fast
med Hedda kanske det tar längre tid eftersom hon mentalt ligger lite
efter. Jag lär nog få stå ut med hennes tossigheter ett tag till antar
jag. Nu har hon ju sina lugna stunder också. Hon älskar att ligga i
soffan, helst i mina knän och bli kliad i öronen, pussad på och kramad.
Ibland verkar hon aldrig få nog av närhet och vill gärna följa matte
vart än hon går.
Trots alla hyss kan man inte
låta bli att älska lilla Hedvig. Hon är en otroligt charmig, genomsnäll,
liten dobermanntjej som dessutom är söt som socker. Det gör att det är
svårt att bli riktigt, riktigt arg på henne och ibland är det nästan som
man tror att hon vet om det också =).
Nu ligger vi lite efter i
träningen, men det här är i alla fall något vi planerat in för 2009:
MH i maj.
HD/AD-röntgen i augusti.
Lära in momenten till Lkl1.
Ev något vänstervarv.
Sedan ska vi naturligtvis, när
snön försvinner, ut och spåra och göra en massa andra roliga saker.
Tack Cia och Johan för att ni
lät lilla "Pyret" flytta hem till oss. Hon är en toppenhund och vi är så
glada över att få ha henne hos oss.
