KORAD Charlin´s Hazard
For The Players (Hazze) 931015 - 030728
Hazze var inte min hund men
eftersom jag tyckte så mycket om honom så fick han
också en plats på sidan. Hazze var en kanontrevlig hund som inte lämnade
någon oberörd och både jag och
Sydney saknar honom väldigt mycket.
Blanzeflor (Tina)
Vår älskade boxer Tina var
vår första hund. En genomsnäll, glad och busig
vovve som alltid var med överallt. Lika mycket
som hon älskade människor, lika mycket hatade
hon djur och då menar jag alla djur.
Hundar, katter, ekorrar, hästar, kor - ja allt
gjorde henne ursinnig! Vid ett besök hos våra släktingar skrämde hon
en gris så till den milda grad att den svimmade
och min kusins katt blev så rädd att den höll
sig undan flera månader. Annars var hon som sagt
en väldigt snäll hund som var busig och lekfull
in i det sista. Tina somnade in pga sjukdom 11 år gammal.
Lessy von Rodatal
Lessy var 1,5 år då hon
importerades från dåvarande Östtyskland till
Hundskolan i Sollefteå (där jag också
jobbade). Att träna tyckte Lessy var trist och
ägnade all tid åt att jaga råttor istället.
Till slut gav dom upp och hon fick komma till oss
på foder och efter ett par år beslöt dom att
låta henne få stanna hos oss för alltid.
Lessy var 2 år då hon kom till oss och hade då
stått i hundgård hela sitt liv. Hon hade aldrig
varit i ett hem förut och det ställde
naturligtvis till problem. Hon var inte rumsren,
kunde inte gå i trappor, var inte van vid
möbler så när hon gick omkring inomhus slog
hon i både stolar och bord. Problemfritt var det
inte, men efter några veckor hade hon vant sig
vid sitt nya liv och blev en underbar
familjemedlem.
Lessy är en hund man aldrig glömmer, hon var
speciell på många sätt och vis. Hon hade
också ett kanonpsyke och jag såg henne aldrig
visa någon som helst rädsla för något eller
någon. Tyvärr drabbades hon av svår klåda och
trots alla provtagningar som gjordes och alla
behandlingar hon fick blev hon bara sämre. Lessy fick somna in bara 6 år gammal.....
Lily of the valley´s
Baltazar (Sotis)
Sotis köpte jag av en
arbetskamrat som födde upp perserkatter. Han
tyckte Sotis hade alldeles för lång nos och
eftersom jag inte var utställningsintresserad
så fick han komma till mig. På den tiden bodde jag i Stockholm och varje
gång jag åkte hem till norrland åkte Sotis
med. Han blev en berest kisse som både åkte
tåg, flyg och bil utan att ge ifrån sig det
allra minsta lilla ljud. Nackdelen med Sotis var
att han led av förstörelsemani. Klösbrädor
brydde han sig inte om, nej soffor och bordsben
skulle det vara. Tuggade sönder skor gjorde han
också. Den som råkade lämna sina skor utan
tillsyn i hallen kunde hitta dom med
söndergnagna tåhättor, vilket naturligtvis
inte var vidare populärt.
Sotis levde ett bekvämt liv och var under alla
år en pigg, glad och busig kisse. Strax efter
sin 13-års dag blev han helt plötsligt väldigt
gammal. Han blev trött, tappade vikt och när
så njurarna började svikta beslöt vi att vår
älskade lilla kisse skulle få somna in.
