Rasstandard

 

Ursprungsland/hemland: Tyskland

Bakgrund/ändamål:
Dobermann är den enda tyska hundras vars rasnamn anknyter till sin första kända uppfödare: Friedirich Lous Dobermann (1834-1894). Förutom som uppfödare var han verksam som skatteindrivare, rackare och stadens hundfångare med laglig rätt att infånga alla kringströvande hundar. Från denna depå handplockade han särskilt skarpa hundar för avelsbruk. De sk "slaktarhundarna", som redan vid denna tid kunde betraktas som en tämligen homogen "ras", utgjorde troligen den främsta grunden för dobermannrasen. Dessa hundar, en slags föregångare till nutida rottweiler, uppblandade med en schäfervariant från Thürigen, som var svart med roströda tecken. Från nämnda blandning hundar framavlade han på 1870-talet dobermann, som vid denna tid erhöll sina bruksegenskaper, både som vakt- gårds och sällskapshund. den användes flitigt som polishund och fick därför benämningen "gendarmerihund". Vid jakt användes den främst för rovdjursbekämpning. Mot denna bakgrund var det nästan självklart att dobermann redan i början av 1900-talet officiellt blev erkänd som polishund. I avelsarbetet eftersträvas en medelstor, kraftig och muskulöst byggd hund, som trots den substansfyllda kroppen uppvisar elegans och ädelhet. Den är synnerligen lämplig som sällskaps,- skydds och brukshund såväl som familjehund.

Helhetsintryck:
Dobermann är en medelstor, kraftig och muskulöst byggd hund. Genom sina eleganta linjer och stolta hållning, sitt temperament och beslutsamma uttryck motsvarar den idealbilden av en hund.

Viktiga måttförhållanden:
Kroppen ska vara nästan kvadratisk, vilket gäller framför allt hanhunden. Kroppslängden (från bröstbenet till sittbensknölen) skall hos hanhundar inte överstiga mer än 5% och hos tikar med högst 10%.

Uppförande/karaktär:
Dobermann skall till sin karaktär vara vänlig och fredlig. Den är mycket trogen sin familj och barnkär. Eftersträvansvärt är måttligt livligt temperament, samt måttlig skärpa och retningströskel. En dobermanns goda följsamhet och arbetsglädje samt prestationsförmåga, mod och hårdhet bör även beaktas. Rasen ska också ha en balanserad uppmärksamhet på omvärlden och stor vikt ska läggas på självsäkerhet och oräddhet.

Huvud/skallparti:
Skallen skall vara kraftig och i proportion till kroppen. Sedd ovanifrån har skallen formen av en avhuggen kil. Hjässans tvärlinje skall framifrån sett löpa nästan vågrätt (hjässan skall vara plan) och alltså inte slutta mot öronen. en nästan rak linje skal löpa från nosryggen till pannbenet och sedan bilda en lätt rundning mot nacken. Ögonbrynsbågarna skall vara väl utvecklade utan att vara framträdande. Pannfåran skall knappt vara synlig. Nackknölaen skall inte vara påfallande markerad. Huvudets muskler skall vara kraftigt utvecklade. Stop: Föga markerat stop, men likväl fullt synligt.

Nostryffel:
Nostryffeln skall vara väl utvecklad, mer bred än rund och med stora näsborrar utan att i sin helhet vara framträdande. Hos svarta hundar skall nostryffeln vara svart, hos bruna får den vara brun.

Nosparti:
Nospartiet skall vara i proportion till skallen och skall vara kraftigt utvecklat och djupt. Munnen sträcker sig bakåt ända till molarerna. Nosen skall också var bred i partiet kring övre och nedre framtänderna.

Läppar:
Läpparna skall ligga stramt an mot käkarna. De skall vara mörkt pigmenterade, hos bruna får pigmenteringen vara något ljusare.

Käkar/tänder:
Över- och underkäkar skall vara kraftiga och breda. Saxbett med 42 normalstora tänder vilka skall motsvara tandformeln.

Kinder:
Framifrån och bakifrån skall huvudets flata sidor inte verka utstående

Ögon:
Ögonen skall vara medlstora, ovala och mörka. Hos bruna hundar får de vara något ljusare. Ögonlockskanterna skall vara åtliggande och väl behårade.

Öron:
Öronen skall vara högt ansatta och bäras upprätt och kuperade tille nlängd som passar till huvudet. I länder med kuperingsförbud bedöms okuperade hundar likvärdigt. De skall vara medelstora och den inre kanten liggande slätt an mot kinden.

KUPERING AV ÖRON OCH SVANS ÄR FÖRBJUDET I SVERIGE!

Kropp:

Hals:
Halsen skall vara av god längd och stå i proportion till kropp och huvud. Den skalla vara torr och muskulös och bilda en uppåtstigande elegant böjd linje. Hållningen skall vara mycket ädel och stram.

Manke:
Manken skall i synnerhet hos hanhundar vara kraftigt utvecklad. Dess höjd och längd bestämmer rygglinjens lutning mot korset.

Rygg:
Ryggen skall vara kort, fast, ha god bredd och vara muskulös

Ländparti:
Tikar får ha något längre länparti. Kors: Korset skall slutta svagt, nästan omärkligt från korsbenet mot svansfästet. Korset verkar därmed väl avrundat och skall varken vara plant eller påfallande sluttande. Det skalla ha god bredd med kraftig muskulatur.

Bröstkorg:
Bröstkorgens läng och djup skall stå i proportion till rygglängden. Bröstdjupet med dess lätt välvda revben skall nästan nå halva mankhöjden. Bröstet skall ha god bredd och ett utpräglat förbröst.

Underlinje:
Från bröstkorgens bakre del till bäckenet skall buken vara tydligt uppdragen.

Svans:
Svansen skall vara högt ansatt och kuperas kort varvid två svanskotor behålles. I länder där svanskuperingsförbud utfärdats förblir svansen naturlig.

Exremiteter:

Framställ:
De kraftigt utvecklade frambenen skall från alla sidor vara sett vara nästan raka, dvs stå lodrätt mot marken.

Skulderblad:
Skulderbladen skall ligga tätt an mot bröstkorgen, vara muskulös och täcka övre delen av bröstkorgen. De skall vara väl tillbakalagda och så snedställda som möjligt, med en vinkel till skulderbladet p åca 50 grader.

Överarm:
Överarmen skall vara av god längd och ha god muskulatur med vinkel till skulderbladet på ca 105-110 grader.

Armbågar:
Armbågen skall vara väl åtliggande, inte utvriden.

Underarm:
Underarmen skall vara kraftig, rak och ha god muskulatur. Dess längd skall stå i proportion till kroppslängden.

Handlov:
Handloven skall vara kraftig

Mellanhand:
Mellanhanden skall vara kraftig, framifrån sett rak och från sidan sett med endast en antydan till vinkel (högst 10 grader).

Tassar:
Tassarnas skall vara korta och slutna. Tårna skall vara välvda (kattfot), klorna korta och mörka.

Bakställ:
Sedd bakifrån verkar dobermann pga sin kraftiga bäckenmuskulatur bred och rund över höfter och kors. De muskler som löper från bäckenet till lår och underben ger också en bra bredd på låret, knäpartiet och underbenet. De kraftiga bakbenen skall vara parallella.

Lår:
Låret skal ha samma längd och bredd med kraftiga muskler. God vinkel vid höftleden. Vinkeln til lden vågräta kropslinjen skall vara 80-85 grader.

Knäled:
Låret och underbenet bildar tillsammans med knäleden, som skall var vinklad i 130 grader.

Underben:
Underbenet skall vara medellångt och i proportion till bakbenets totala längd.

Has:
Hasleden skall vara medelkraftig och parallell. Underbenets vinkel mot mellanfoten vid hasleden skall vara ca 130 grader.

Mellanfot:
mellanfoten skall vara kort och stå lodrät mot marken.

Tassar:
Baktassar som framtassar.

Rörelser:
Rörelserna ha stor betydelse för både prestationsförmåga och det exteriöra helhetsintrycket. De skall vara elastiska, eleganta, fria och vägvinnande. Frambenen för kroppen med långa steg framåt och bakbenen ger det nödvändiga påskjutet iett långt markvinnande och fjädrande steg. I trav sätter hunden den ena sidans framben och den andra sidans bakben i marken samtidigt. Stor fasthet i rygg, ledband och leder är nödvändigt.

Hud:
Huden skall överallt vara stram och väl pigmenterad.

Päls/pälsstruktur:
pälsen skall vara kort, hård och tät.Den skall vara slät och blank och av samma kvalitet överallt. Underull är inte tillåtet.

Färg:
Färgen skall vara svart eller brun med roströda, skarpt avgränsade och rena tecken. Roströda tecken skall finnas på nospartiet, kinderna och övre ögonbrynsbågarna, på strupen, som två fläckar på bröstet, på mellanhänderna, mellanfötterna och tassarana, på insidan av bakbenen, på sittbensknölarna, runt anus samt på svansens undersida.

Storlek/mankhöjd:
Hanhund 68-72 cm. Tik 63-68 cm.

Vikt:
Hanhund ca 40-45 kg. Tik ca 32-35 kg

 

Fel:
Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i förhållande till graden av avvikelse.

Helhetsintryck:
Avsaknad av könsprägel och massa. för lätt ,för tung, för högtälld. Klen benstomme.

Huvud:
För kraftigt, för smalt, för kort och för långt huvud. För djupt eller för grunt stop. Ramsnos. För starkt sluttande hjässlinje. Klen underkäke: Runda, sneda elelr ljusa ögon. Bulliga kinder. Lösa läppar. Utstående eller djupt liggande ögon. För högt elelr för lågt ansatta öron. Öppna mungipor.

Hals:
Något kort eller för kort hals. Hjorthals elelr för lång hals (oproportionerlig): alltför mycket löst halsskinn, hakpåsar.

Kropp:
För svag rygg, sluttande kors, svank-eller karprygg. För ycket eller för litet välvda revben, otillräcklig bröstbredd och bröstdjup. Ryggpartiet som helhet för långt. Otillräckligt utvecklat förbröst. För högt eller för lågt ansatt svans. För mycket eller för litet uppdragen buk.

Extremiteter:
För litet elelr för mycket vinkling i fram- och bakställ. Lösa armbågar. Ben eller leder vars längd och läge avviker från standarden. Tåtrång eller tåvid benställning. Kohasighet, hjulbenthet eller trångt bakställ. Lösa elelr platta tassar. Förkrympta tår.Ljusa klor.

Pälsstruktur:
För lång, för mjuk, glanslös, vågig eller gles päls. Kala fläckar: större hårvirvel, i synnerhet på kroppen. Underull.

Pälsfärg:
För ljusa, oskarpa eller orena fläckar. För mörk mask. Stora svarta fläckar på benen. Knappt synliga eller för stora bröstfläckar.

Uppförande/karaktär:
Bristande självförtroende. För hetsigt temperament, för stor skärpa. För hög eller låg retningströskel.

Mankhöjd:
Mankhöjd som med högst 2 cm avviker från den i standarden angivna.

Rörelser:
Ostadiga, ofria eller trippande rörelser samt passgång.

 

Diskvalificerande fel

Helhetsintryck:
Uttalad brist på könsprägel

Ögon:
Gula ögon (rovfågelsögon), olikfärgade ögon

Bett:
Överbett elelr tångbett, underbett. Tandantal som understiger tandformeln.

Pälsstruktur:
Utpräglad långhårig eller lockig päls. Anmärkningsvärt tunnhårig päls eller päls med större kala fläckar

Pälsfärg:
Vita fläckar

Uppförande/karaktär:
Ängsligt, skyggt, nervöst eller aggressivt upförande eller karaktär

Mankhöjd:
Mankhöjd som .över- eller understiger den i standarden föreskrivna med 2 cm

Testiklar:
Hos hanen måste båda testiklarna vara fullt utvecklade i normallläge i pungen

Färg:
Blå färg finns sedan 1994 inte angiven som tillåten i standarden. färgen accepterades dock fram till 1999-01-01