Rasstandard för Basset Fauve de Bretagne

                                         

SKKs standardkommitté
1994-09-07 e ä

FCI 36 c
1987-06-24

NKU-klassifikation
Grupp 6

FCI-klassifikation
 Grupp 6, Sektion 1:3

Ursprungsland/hemland
 Frankrike

Användningsområde
 Långsamt drivande hund

Bakgrund/ändamål
 Provinsen Bretagne i nordvästra Frankrike är ursprungsort för den strävhåriga, lättare byggda basset som i sitt rasnamn även har pälsfärgen angiven. Fauve kallas den hjortfärg (fawn), som är enda accepterade pälsfärg hos rasen. Färgen kan variera i alla nyanser av gulrött - från blekt lejongult till klart hjortött.

 Ett flertal lokala varianter av jakthundar riskerade att försvinna under 1800-talet. Basset fauve de bretagne var en av dem. Man korsade kvarvarande "äkta" exemplar med bl a basset griffon vendéen och röda strävhåriga taxar. Den senare rasen hade i slutet av 1800-talet mycket gott rykte som jakthund. Annars anses det att den gulröda färgen just var anledning till att basset fauve de bretagne hade förlorat i popularitet. Man ansåg att färgen gjorde dem lätta att förväxla med både hare och räv, i synnerhet som rasen är ovanligt snabbsprungen för att vara basset.

 Förr var rasen känd för sitt välklingande, kraftiga skall men det anses att detta delvis gick förlorat, när man avlade bort det tidigare tämligen skarpa temperamentet.

 Numera finns rasen representerad i ett flertal länder i Europa och Norden, där den främst hålls som sällskapshund.

 

Helhetsintryck
 Främst används basset fauve de bretagne i snårig terräng och på skogshyggen. Genom huvudets karaktär, pälsstrukturen, färgen och svansföringen visar basset fauve de bretagne sin släktskap med de raser den härstammar från. Det är en liten, livlig hund, något satt i sin byggnad med tydlig bassetprägel.

 Frambenen är lätt svängda eller nästan raka. Rasen är livlig för sin storlek.

Huvud
 Huvudet skall vara tämligen långsträckt, med väl markerad nackknöl. Sett framifrån ger huvudet en ellipsformat intryck (utan överdrifter), vilket avtar i omfång i nivå med ögonbrynsbågama, som inte är speciellt markerade.

Skallparti
 Skallen skall vara långsträckt,plan eller lätt välvd.

Stop
 Stopet skall vara något mer markerat än hos rasen grand fauve de bretagne.

AnsikteNostryffel:
 Nostryffeln skall vara svart eller mörkt kastanjebrun med öppna näsborrar.

Nosparti:
Nospartiet skall vara mer långsträckt än kvadratiskt.         

Läppar: 
Läpparna skall vara något markerade.                           

Ögon:
Ögonen skall vara mörka, kastanjebruna utan synliga bindhinnor. Livligt uttryck.                              

Öron:   
Öronen skall vara ansatta i nivå med ögonvrån och skall knappt nå till nosspetsen. De avslutas med en spets och täcks av slät päls av finare struktur än någon annanstans på kroppen.

Hals:
Halsen skall vara tämligen kort och muskulös.

KroppRygg:     
Ryggen skall vara kort och bred.

Ländparti:   
Ländpartiet skall vara brett, starkt och muskulöst.

Bröstkorg:  
Bröstkorgen skall vara djup och rymlig med väl välvda revben.

Underlinje:    
Buklinjen skall vara svagt uppdragen.

Svans: 
Svansen skall bäras i lätt sabelform. Den skall vara av medellängd, grov vid basen men ofta avsmalnande mot spetsen.

 

EXTREMITETER

Framställ helhetsintryck:   
Frambenen skall vara starka, raka eller lätt utåtvridna.

Skulderblad:    
Skuldrorna skall vara snedställda.

Framtassar: 
Framtassarna skall ha kompakta tassar med slutna tår.

Bakställ helhetsintryck:      
Bakbenen skall bakifrån sett vara parallella.

Lår: 
Låren skall vara välmusklade.

Has: 
Hasvinkeln skall vara moderat.

Baktassar:
Baktassarna som framtassarna.

Rörelser:
Livliga rörelser

Päls pälsstruktur:
Pälsen skall vara mycket sträv, torr, tämligen kort, aldrig ullig eller krusig. Huvudhåret får inte vara ovårdat.

Färg:
Rödbrun. De mest uppskattade nyanserna är gyllene vetefärg eller tegelröd. Ibland förekommer vit bröstfläck, vilket tolereras men ej är önskvärt.

Storlek/vikt mankhöjd:
32-38 cm med en tillåten avvikelse uppåt med 2 cm för i övrigt utmärkta individer.

 

Fel:
Varje avvikelse från standarden är fel och felets art skall bedömas i förhållande till graden av avvikelse.

  • Lätt och tunn konstruktion

  • Grovt eller smalt huvud  

  • Alltför markerade ögonbrynsbågar  

  • Snipigt eller kort nosparti

  • Hängläpp 

  • För lågt ansatta öron

  • För korta, för långa, flata öron

  • Öron täckta av lockig päls

  • För lång rygg

  • Uppdragen buklinje

  • För runda lår 

  • Lösa, stora tassar 

  • Svarta stickelhår och för mycket vitt          

                                           

Testiklar:
Hos hanhundar måste båda testiklarna vara fullt utvecklade och normalt belägna i pungen.