S* Lickety Split´s Entertainer "Sigurd"

22/5 1992 - 4/2 2008
För alltid älskad, för alltid saknad.

Mer bilder på Sigurd hittar ni på fotosidan.

Jag har haft perserkatter i över 20 år och Sigurd är min andra. Eftersom jag vill ha en innekatt så passar perser perfekt då det är en lugn ras som inte propsar på att vilja gå ut hela tiden, dessutom är dom ju fruktansvärt söta!

Sigurd är en cool katt som tar allt väldigt lugnt. Ibland händer det att han får "katt-fnatt" och rusar runt, runt över alla möbler och jamar med ögonen stora som tefat, men nu på äldre dar blir det bara ett par gånger i veckan - högst.

Man märker inte av Sigurd så värst mycket, förutom allt katthår förstås som ligger som en vit slöja över blommor, mattor, dukar mm. Men sånt hör till när man har perser. Sigurd smyger mest omkring och ser grym ut, eller också ligger han på köksbordet och tittar ut på allt som rör sig i den stora världen där ute. Sedan tycker han om att vara på vår uteplats och äta gräs som han sedan kräks upp på någon av mattorna inne. Vi har aldrig haft problem med Sigurd. Han har alltid varit en snäll kisse och har aldrig förstört någonting och det enda stället han klöst på är klösbrädan. Frisk har han också varit förutom ett par veterinärbesök då han haft ögoninfektion.

Det mest traumatiska Sigurd upplevt var när Sydney flyttade in hos oss. Sigurd hade knappt under sina 8 år sett en hund annat än på avstånd och tyckte att den nya familjemedlemmen var pest och pina. Nu gick allt över förväntan. Sigurd brydde sig knappt och vi lärde Sydney på ett tidigt stadie att det rådde totalt förbud på katt-jakt. Att säga att dom två blivit bästa vänner är nog att överdriva, men dom accepterar varandra, fast Sigurd har lite svårt för dom blöta hundpussarna han brukar få.

Sigurd är världens absolut bästa och mysigaste kisse. Tyvärr börjar han bli till åren kommen men vi hoppas så klart att han får vara frisk och leva länge än.