Namn: Madfällans Manne "Snoken"

Född: 2002-11-04

Regnr: S60942/2002

Ras: Basset Fauve de Bretagne

Meriter: Inga. Snoken är kryptorchid

Snoken gillar: Vara ute i skogen och driva småvilt, åka bil, spana efter löptikar, kattmat

Snoken ogillar: Vara ensam hemma, kloklippning,

Övrigt: Snoken kan spela död, dansa, rulla runt och sitta vackert

  

Snoken är Jannes hund som han fick överta av en arbetskamrat december 2007. Janne har haft strävhåriga taxar till sällskap och jakt i tjugosju år och började planera för en till när Snoken dök upp. Eftersom Snokis behövde en ny husse och hussen behövde en ny hund var det en bra lösning för alla, dessutom kände de varandra sedan tidigare.

Snoken är en hund med långa öron, korta ben, stor personlighet och ett hjärta av guld. Han är go, glad och social mot både människor och andra hundar. Kort och gott är han en riktig charmör som får de flesta som träffar honom att falla som furor. Sedan kan man kanske missta sig på hans vänliga sätt och "leksaks-hunds-look", för väl ute i skogen förvandlas han till en effektiv jakthund som bara älskar att driva småvilt. Och att vara ute och jaga är det bästa han vet. När Snokis inte jagar tillbringar han dagarna med att åka runt med husse i skogsmaskinen.

Innan jag träffade Snoken hade jag knappt hör talas om Basset Fauve de Bretagne och jag måste erkänna att jag verkligen blivit förtjust i rasen. Jag har läst på en del om fauven och kan konstatera att Snokisen stämmer väldigt bra in på de egenskaper rasen har; En snäll, lugn och trevlig hund som dessutom är väldigt lättlärd för att vara en jaktras. Det finns fauveägare som faktiskt vid sidan av jakten tävlar både i lydnad och agility med sina hundar. Den passar inte enbart som sällskapshund utan måste få göra det den är avlad för, nämligen jaga.

Innan Herr Snok kom hem till oss för första gången var jag lite orolig över gamle kissen Sigurd. Snoken är ju trots allt en jakthund och jag hade väl en del mindre trevliga scenarion som utspelade sig i mitt huvud. Nu behövde jag inte oroa mig alls. Både Sigurd och Snokis kom bra överens från första början. Kisse väste bara lite försiktigt när Snoken blev alltför påträngande och efter det har det inte varit några problem alls. Med Sydney har allt också gått över förväntan. Båda hundarna är duktiga på att läsa av varandra och några konflikter har det aldrig varit.

Det är jätteskoj med en ny hund i familjen och jag ser verkligen fram emot att få lära känna Snokis ännu bättre.

Mer bilder på Snoken finns under foton, samt på Jannes och Snokens hemsida.