Den 19 februari 2007
fick Sydney diagnosen spondylos, vilket innebär benpålagringar i
ryggraden.
Symtomen visade sig
redan för några år sedan då hon blev halt i ett framben när hon
var ute och sprang i skogen. Efter en veckas vila var hon helt
symtomfri och jag trodde naturligtvis att det rörde sig om en
sträckning. Hältan kom tillbaka då och då, oftast med ett
halvårs mellanrum och alltid när hon sprungit lös. Men efter
lite vila var hon alltid helt okey igen. Sist hon blev halt blev
hon, trots en lång vila inte bättre - snarare tvärtom. Nu
märktes det också att hon fick problem med att hoppa upp i
soffan och att resa sig upp när hon legat och vilat. Det var
inte heller den slags hälta, som vid artros "värmde ut" efter
att hon rört sig en stund. Istället blev hon mer halt ju mer hon
rörde på sig.
Röntgen visade att
hon hade pålagringar i ryggraden. Nu var det så lite att det
knappt syntes, men tillräckligt mycket ändå för att ge henne
besvär. Trots att det är tråkigt på alla sätt och vis är jag
ändå glad att få veta vad Sydney lider av. Nu har jag en chans
att undvika de saker som kan göra henne sämre och
förhoppningsvis kunna erbjuda henne ett bra liv några år till.
Efter att ha suttit
och googlat runt och lusläst allt om spondylos gjorde jag en
liten sammanfattning som ni kan kan läsa här nedan.
Om spondylos
Spondylos är
en ryggförändring som orsakas av inflammation i diskernas yttre
zon. Den medför pålagringar framför allt mellan och under
kotkroppar, så att benbryggor bildas. Pålagringarna kan bli så
stora att de helt överbygger ett kotmellanrum. Spondylosen är
mest aktiv under den period då pålagringarna byggs upp. Under
den tiden brukar hunden ha ont och få inflammationer i de
muskler runt kotorna som är drabbade. När sedan spondylosen växt
klart och stelnat brukar den inte längre orsaka så mycket
smärta. Man kan säga att hunden blivit "stelopererad", med sämre
rörlighet som följd.
Symtomen varierar men vanligast är ryggsmärtor och
rörelsebesvär, oftast i den bakre delen av kroppen.
När diagnosen är ställd är det viktigt att inte hunden
överbelastar de drabbade kotorna. För att undvika överbelastning
bör inte hunden hoppa, springa efter bollar mm. Man bör inte
heller låta den gå i trappor, leka med andra hundar eller med
kamptrasor och liknande. Är man oförsiktig kan det gå så illa
att spondylosen "bryts" och då flammar muskelinflammationen upp
igen, oftast tillsammans med svåra smärtor.
En bra muskulatur runt det drabbade området avlastar och
stärker. Den bästa träningen för ryggen är simning. Oftast måste
hunden också stå på antiinflammatorisk medicin, t ex rimadyl
eller metacam, resten av livet. För att hålla ryggmuskulaturen
smidig är det viktigt att hålla hunden varm och täcke
rekommenderas när det är kallt ute.